Eftersom många ser mig som en förebild och en stor modeikon, tänkte jag bli bättre på att visa upp mig.

Här dagens powerlook.

Egentligen ville jag bara visa min sovkumpan; Herr Pingström aka Pingis. Jag älskar honom. Man lägger honom i mikron i fem minuter och sedan strålar han värme på fötterna eller var man nu vill ha honom. Minni (hunden) har en likadan. Pingis finns i de flesta hälsokostaffärerna och i Sokos. Heter Hoito-Pingu.

Var med nu i höstens mest hypade tävling. Var med och rösta och du kan vinna valfritt skjutvapen, eller vad du nu vill ha.

Jag behöver nämligen lite glad förändring i mitt liv och undrar om jag borde byta:

a) hårfärg?

b) kön?

c) lägenhet?

Det svar som får flest röster förverkligas, givetvis med högkvalitativa bildbevis här på bloggen. Och detta är ett heligt löfte. Motivera gärna ditt förslag.

Första dagen på jobbet var en vild succé. Jag gick på möten och nickade och hmm:ade på lämpliga ställen.

Några skivbolagspojkar satt i min soffa och var allmänt söta. En figur från YleX ruvade också runt på mitt rum och som final gav han mig ett SLAYERpin = stor succé.

Och sen överrumplade jag mig själv genom att INTE gå till gymmet utan till blombutiken. Bra gjort.

Jag känner mig alltid lite mera framgångsrik om jag har blommor hemma.

Så var det dags att börja träna igen. Här en fin video att låta sig inspireras av.

Har alla bloggat hela natten? Det verkar som om det skrivits en miljon kommentarer och en miljard blogginlägg under natten.

Jag har en tes om att jag är den enda som egentligen sover. Alla andra låtsas bara.

Istället för att sova bildar ni er genom att läsa olika språk, skapar ni snygga outfits från er garderob, tjänar pengar (?), bloggar osv. 

Detta skulle förklara många av mina tillkortakommanden. Erkänn bara. Jag har fått fast er.

Jag vill inte gå med i Facebook. Jag vill inte gå med i Facebook. Jag vill inte gå med i Facebook. Jag vill inte gå med i Facebook.

Samtidigt inser jag att det är fullkomligt oproffsigt att inte vara med där. Men jag går inte med. Kanske nästa år. Kanske om jag får en spök-facebookare. (Lite som Fadde som hade en spöktwittrare. Vet någon alls vad jag talar om? Och om du vet, önskar du inte att du inte visste?)

Jobbet börjar imorgon. Jag älskar mitt jobb och kommer inte på så väldigt många jobb som jag hellre skulle ha. Men att STIGA UPP när KLOCKAN ringer. JAG KAN INTE.

Min glada chef brukar säga: Det är bara en inställningsfråga. Kanske det, men det ligger i min natur att ha svårt med uppstigningsinställningen. Ändå steg jag i tre år upp kl 4 på natten. Hur kunde jag. Jag tror att jag gjorde det eftersom jag visste att det var omöjligt. Sen trodde jag också felaktigt att jag skulle njuta resten av livet av att måsta stiga upp "först" kl 7 eller 8.

Snart kommer det annars en härlig rapport om mitt civilstånd. (Nej heter det så?) Men redan nu kan jag be er leta fram någon härlig rik onkel som kunde passa mig.

Idag sminkade jag mig i ungefär 15 timmar för att kunna deltaga i lite festligheter på kvällen. Sedan när jag var färdig kände jag livets tyngd på mina axlar och orkade inte gå någonstans. Jag skämtar inte, när det är lågtryck måste jag bara sova! Det blir värre och värre ju äldre jag blir. Lågtryck. Jag har alltid trott att gamlingarna bara fejkat.

Gode Gud, vad jag tror att jag är snygg, måste fort ta en bild av mig själv.

Läser gamla dagböcker från barndomen.

En anteckning från när jag var 12; "Varför kan jag inte vara lika älskad, som t ex, Nikki Sixx?"

Vid samma mogna ålder fick jag höra att man kan ha R-fel, säkert hade jag hört om det innan men just vid 12 års ålder började jag fundera på detta och utvecklade raskt fullskaligt R-fel. Det ledde till att matematiklektionen var ett helvete under en hel termin. Jag var nervös för att måsta säga 100.