Semestern

Tidigare hade jag inga landeställen eller öar att åka till, nu har jag flere tack vare min sambo och jag är mycket tacksam. På ön njuter jag av den vansinniga skönheten och kan stundvis känna mig som en avslappnad grottman. Ibland är tristessen förfärlig men känns ändå på något sett helande. Att inte fly från tomheten leder oftast till nya tankar och nya meningar i den lilla anteckningsboken.

Ibland är vi i stan, då går vi på bio och äter på alla restauranger som finns, däremellan springer vi ensamma eller tillsammans ett eller två varv runt Skatudden. Ibland jobbar jag, igår fick jag vara med om inspelningen av en pilot tillsammans med människor jag på riktigt tycker är roliga och duktiga. Jag mår alltid bra när jag måste skärpa mig, koncentrera mig och komma ihåg repliker utantill. Jag oroar mig innan, är alltid nervös, men medan jag är mitt i det mår jag alltid bra.

Just nu är bortskämd på ett helt förfärligt (trevligt) sätt, igår när jag satt och slurpade i mig skumpa på Riviera tittade jag noggrant på damen i soffan bredvid som drack en liten kopp te. Jag tänkte att om några år kan jag lika väl vara hon, en kvinna som kanske har möjlighet att gå på bio en gång i året och då ha råd med en kopp te, om ens det. Det går upp och det går ned.