Kvinnors ADHD

Publicerad 29.05.2017 kl. 13:32

Jag har ganska länge misstänkt att jag har ADHD och Kakan Hermanssons bok Hela Kakan fick mig att inse att jag antagligen verkligen har det. Jag hade inte tidigare förstått att ADHD hos kvinnor ser annorlunda ut än hos män. På torsdag skall jag gå till en läkare och sedan börjar vi reda ut grejen.Jajg fantiserar om att det framgår att jag har tusenprocentig ADHD och att jag sedan får magisk hjälp (helst bara ett litet piller) och efter det orkar jag sedam sitta stilla längre och vet ni då börjar jag producera både det ena och det andra.

Det där men en snabb lösning har förrästen aldrig funkat för mig, ändå går jag lätt i alla fällor. Jag kan läsa en betald annons i vilken snusktidning som helst och sedan tror jag på fullt allvar att bara jag börjar äta potatispiller eller vad det nu är så blir mitt liv toppen.

Jag är förberedd på att bli besviken, men redan att inse att jag faktiskt har adhd (vet ej i hurdan grad förstås) har gjort att livet känns lite lättre och jag förstår varför vissa saker varit svåra för mig trots att jag inte dum. I skolan brukade jag få bra vitsord utan den minsta ansträgning alls. (T ex 4 L i studentskrivningen trots att jag inte orkade koncentrera mig ens mera än kanske en timme sammanlagt på att läsa inför skrivningarna.) 

Och nu förstår jag varför jag alltid "bara" orkar skriva det första utkastet till mina "romaner" och varför jag aldrig känner ro i kroppen. Jag minns att jag en gång för sex åt sedan kände ro i kanske 5 minuter.  (Det var en helt vanlig morgon och jag hade just lackat naglarna.) Jag förstår att det här låter lite tragiskt och nog är det ju också det, men till allt TUR trivs jag väldigt bra med mig själv när jag läser. Det verkar som om hjärnan då har just passligt att hålla på med så att jag nästan kan koppla av ordentligt. 

Vad tänker ni? Jag vet att ADHD diagnostiseras väldigt mycket nu och det är ju möjligt att jag bara lider av rastlöshet som ändå är en del av livet. Men få nu se.

 

Här en bild som visar att jag ändå är glad ibland. Den här bilden visar dessutom helt äkta glädje, kan se ungefär lika glad ut trots att fiilisen är det helt motsatta. Inget att sträva efter, men behövs i jobbsammanhang ibland.

 

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?
Jag hoppas du sedan i något skede berättar om utredningen och vad den visade. Vill också tipsa om en bok som jag tror skulle vara intressant för dig: http://www.adlibris.com/fi/kirja/sarskilt-begavade-barn-9789127145993 Jag trodde att jag skulle läsa den för jobbet i höstas, men slutade mitt i då jag insåg att många kapitel handlade om mig och min skolgång. Det blev lite för mycket just då, men jag ska ta tag i den igen i sommar.
S. med punkt29.05.17 kl. 17:43
Tack för boktipset! <3
30.05.17 20:01
Jag känner igen mig så mycket i vad du skriver här och minns också den där känslan av insikt och lättnad jag kände då jag för n år sedan såg en dokumentär om vuxna med ADHD. Kände igen mig sjäkv i så mycket att det var riktigt genant, typ "hur f*n kan de veta det där?" om saker som jag trodde var speciella för just mig. Själv har jag något så ironiskt som en halvfärdig, alltså oavslutad ADHD-utredning. Annat kom emellan. Tänkte ibland att jag borde ta itu med den igen. Lycka till med din!
Eva29.05.17 kl. 18:20
Eva, tack för din kommentar! Jag har hört om så många som har halvfärdiga ADHD utredningar! Varför måste just den utredningen vara så lång och besvärlig?
30.05.17 20:02
Reflekterade ifjol över två tillfällen jag kände ro. En morgon då jag vaknade hade jag en konstig känsla, efter en stund kom jag på att jag det var ro och frid jag kände, sedan satte hjärnan igång och så var den puts väck. Min "ADHD" kommer nog från en massa inflammationer och ansamlingar av toxiner och skit i kroppen. Håller på och försöker kurera mig nu innan kroppen helt ger upp.
håkan30.05.17 kl. 14:26
Håkan, men du som är så sportig och i bra skick???
30.05.17 20:03