Hejdå och tack för allt

Publicerad 18.05.2017 kl. 23:22

Chris Cornells röst har följt mig genom mitt vuxna liv. Speciellt den här låten har jag lyssnat på repeat under lite djupare depressioner.

 

Cornell tog livet av sig igår utan att någon hade märkt att han skulle ha varit deprimerad. Många, många kan vara verkligt djupt nere utan att det syns utåt och så är det med den saken. Kunde någon ha hjälpt honom? Jag vet att åtminstone all kärlek och alla hyllningar vi ger honom nu när han är död borde ha kommit tidigare, han har alltid varit underskattad.

 

Det är så ofta stor talang kommer med svår ångest och depression. Åt andra hållet är sambandet sedan inte lika starkt, att den som har ett mörkt psyke också har någon briljant talang, eller vad säger ni?

 

 

 

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?
Temple Of the dog samt FNMs "Angel Dust" höll mig vid liv 90-94. Iden bakom hela Temple Of the Dog projektet var ju att inge hopp efter Andrew Wood. Att Chris Cornell nu 26 år senare väljer samma öde är mycket förkrossande.
Vet inte om jag någonsin kan lyssna på Temple of The Dog igen, detta gör att det bara blir så fel.
NästanFrånSammaKvarter19.05.17 kl. 11:02
Jag tänker säkert helt bakvänt, men tänk att Cornell ändå orkade ända till 52 och att han DESSUTOM kunde skapa som en gud sådant som hjälpt dig och mig och miljoner andra. Det är stort. Och Angel Dust har jag antagligen lyssnat 5000 gånger på.
19.05.17 12:26