Nervositeten

07.10.2013 kl. 10:12

Snart börjar den hetsiga delen av hösten, det blir bokmässor, resor och underliga performancer. Konstigt nog ser jag fram emot precis allt. Förstår ni hur skönt det är att inte behöva vara så nervös mera? Tidigare var jag ju så väldigt nervös inför allt. Det har nu försvunnit i och med att jag utsatt mig för värre och värre saker. En milstolpe måste ju ha varit när Peppe och jag uppträdde på Lilla Teatern. Och förstås föreläsningarna inför hela skolor. Jag har alltid undrat varför jag hela yrkeslivet utsatt mig för det jag är så rädd för*, men nu tror jag att jag snart kanske börjar se en mening med det.

Vad är ni nervösa för?

*Alltså uppträda, dagligen prestera inför folk. Typ, 20 timmar morgonradio i veckan och dyl.

Kommentarer (10)

Jag har fortfarande telefonskräck. Inte behändigt för en journalist. Speciellt jobbigt är att ringa folk och tala finska när man sitter i ett kontroslandskap så alla hör ens kökkiga pladder. MEN jag har blivit mycket tuffare på den här punkten, jei!

Eva07.10.13 kl. 10:29

Nämen jag har ju samma sak!!! Finskan är värst. jag går alltid bort och ringer i smyg.

07.10.13 10:30

Åå, vad skönt att höra att nervositeten kan gå om!Jag blir ibland väldigt nervös om jag ska umgås med människor jag inte känner. Jag blir inte nervös alla gånger, men ibland blir jag helt stel av nervositet!Jag har inte ännu klurat ut vad det beror på, att jag andra gånger tar det lugnt och andra gånger bävar flera dagar i förväg...

Ennet07.10.13 kl. 10:57

Jag tror att dom flesta, eller supermånga känner så där!

07.10.13 16:57

Ja, typ dagligen prestera inför folk. Mardröm. Spelar ingen roll om jag behärskar situationen/ämnet/rollen. Det kommer aldrig att gå över.

cruella07.10.13 kl. 13:29

Eller så kommer det att gå över! Inte trodde jag det om mig heller.

07.10.13 16:57

Nuförtiden är jag nog nervös för att göra någon besviken. Tidigare var jag mest nervös för att bli nervös, så en bit har man kommit på vägen. :D

håkan07.10.13 kl. 20:47

Men man måste göra folk besvikna! Själv blir man ju också besviken från morgon till kväll. Jag var också livrädd för att gära människor besvikna, men det blir svårt att leva så. Nå, kan inte förklara nu, men för mig har det varit viktigt att inte tänkta så mycket på hur andra kan tänkas känna.

08.10.13 11:38

Jag är nervös på jobbet och speciellt på morgonen före jag far dit. Är ny där och har jättemycket ansvar fast jag egentligen inte vill. Har aldrig tyckt om att ta ansvar men nu var man ju dum nog och valde ett sånt yrke där det e oundvikligt att jobba om man inte klarar av det :(. Usch, ibland e det hemskt! Men jag tänker som du Anne, att man bara måste utsätta sig för det som man tycker e obehagligt tillräckligt många gånger så går det sen plötsligt om i något skede. Du skriver ljuvligt btw!

Josse07.10.13 kl. 20:55

Tack för din fina komentar Josse! Blev glad.

08.10.13 11:37

Tenter. Fast känslan är mer kräkfärdigt obehagligt än nervöst.

Mia07.10.13 kl. 23:05

Huj, det hade jag ju helt glömt, men tenter var ju hemska.

08.10.13 11:39

Jag blir sjukt nervös när jag ska tala med någon som jag beundrar mycket men inte känner desto bättre. Hjärtat dunkar så hårt att jag tror att det säkert syns genom skjortan och hörs som en trumma. Sen rodnar jag också väldigt, väldigt lätt och det avslöjar direkt men nervositet. men det är ju också skönt att göra sånt som skrämmer en.

Bohemianmaggie07.10.13 kl. 23:53

Så sympatiskt ju! Låter jättesympatiskt!

08.10.13 11:40

Men alltså... klarar du av alla situationer du är nervös för? Jag hade i många år en helvetisk skrivkramp, som värst kunde jag inte skriva vettiga texter hur mycket jag än försökte. Jag hade jättesvårt att få någon att tro på hur illa det var, att jag var så låst att det inte blev något fast jag satt i timmar och dagar och stirrade på datorn. Så ovanpå skrivkrampen kom sen skuldkänslorna. Sen fick jag efter en massa tjat till sist hjälp, och har hjälpt mig själv genom att skriva, skriva och skriva lite till.

Men jag har svårt med tjosan hejsan "nu kan du", "konfrontera dina rädslor" när jag vet att rädslor och nervositet kan bli för mycket, så mycket att det behövs proffshjälp.

Anonym08.10.13 kl. 18:20

Svåra frågor. Hittils upplever jag att jag klarat av allt jag varit nervös inför. Jag säger inte att jag klarat av allt superbra, men jag har genomfört allt jag velat, allt som känts viktigt för mig. Med det inte sagt att det en vacker dag kommer situationer jag inte kommer att klara av. Och om det känns viktigt att ändå försöka kommer jag absolut ta proffshjälp! Kan du berätta om hur du i praktiken kom över din skrivkramp! Låter mycket intressant.

08.10.13 19:30

Fram till onsdag nästa vecka är jag dagligen lite nervös för de föräldrasamtal jag håller. Man vet aldrig vad som kan dyka upp i de samtalen.

Christina09.10.13 kl. 19:38

Hoppas allt gick som det ska!

17.10.13 08:15

Jag är nervös för det mesta som människor redan har nämnt här: att tala inför publik, prata finska i telefon, vissa sociala situationer där jag inte känner mig bekväm med de människor jag måste umgås med. Jag har dock märkt att en viss mån av nervositet är produktiv; de gånger jag talat inför publik och inte varit nervös före har det nästan alltid blivit pannkaka. Bli liksom för flego om jag inte är nervös. Jag önskar dock att man sku kunna vara skärpt och laddad utan den där äckliga nervositetskänslan före eftersom det inte alls känns bra att gå och spänna sig inför så mycket.

Hanna09.10.13 kl. 20:31

Jag känner alltid hur min kropp åldras tusen år av varje nervositetsanfall.

17.10.13 08:16

Kontakta mig:

hietanen.annemikaela@gmail.com

Bokpodden Hietanen & Henrikson