Svara helst anonymt

Publicerad 26.04.2013 kl. 12:09

Vad har ni för hemska hemligheter? Är ni missunnsamma, högfärdiga och tjuvaktiga? Vad gör ni när ingen ser?
Jag kan ju inte vara anonym, men jag är ju ibland avundsjuk, t ex på folk som verkar väldigt glada och tillfreds, på folk som kan koppla av.
Jag är också avundsjuk på folk som kan äta vad som helst och hur mycket som helst och ändå alltid vara i toppform.  Tänk nu!
Sen skall man ju inte hata, för hata är ett så starkt ord och bla bla, men jag hatar ofta, t ex besserwissrar och skrytsamma människor. Hatar också folk som går för långsamt. (Hatar givetvis också elakhet och orättvisa, men det är ju självklart.)
Sen tittar jag ju då på Real Housewives of O.C. vilket är helt obegripligt. Det är ju helt det värsta och det sämsta, men jag älskar det. Helt obegripligt. Jag kan alltså inte titta på det när Tommi är hemma, utan gör det i smyg.


Det var en början, hur var det nu med er?

 

Ps. Det blev lite hicka här på bloggen, några kommentarer (5-10) har försvunnit, jag ber så väldigt mycket om ursäkt och hoppas ni vill bikta er igen.

Ps igen. Rasistiska kommentarer plockas bort.

Kommentarer (108)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?
Ibland önskar jag att det ska gå dåligt för andra för att jag själv ska verka bättre. Ja är avundsjuk på folk som har råd att bo i vackra, stora hus och har hemmet fullt av möbler från artek, Hay och Muurame. Jag tycker illa om människor som skryter. Jag är många gånger avundsjuk på den fina relation som min man har med sin syster.
Anonym26.04.13 kl. 12:10
Jag ogillar ibland min bästa vän. Jag är avundsjuk på henne och är arg över att hon fått så mycket. Ibland säger jag kommentarer till henne som jag vet att är sårande. Det får mig att känna mig själv bättre för en liten stund. Lite mildare är att jag kan äta ett helt glasspaket för mig själv. (En liter.) Skulle aldrig göra det om min pojkvän såg det.
Anonym26.04.13 kl. 12:11
Anonym 24.04.13 kl. 21:17 Jag ogillar starkt (okej, hatar) folk som skryter, särskilt om de försöker få andra avundsjuka på pengar eller annat materialistiskt. Och extra mycket störs jag på peeps som försöker dölja skrytandet i alldagliga diskussioner el dyl. "Ai, du fick löneförhöjning, grattis! Jag fick ju det faktiskt också, och dessutom massvis med beröm och en bonusresa till Malediverna." *** Jag har några bekanta på facebook som jag tycker är rentav idioter - men jag har deras uppdateringar synliga på min vägg ändå, för på nåt sätt tröstar det mig att det finns såna tölpar i världen. Mitt liv verkar genast litet lyckligare. Huj med mig. *** Så är jag avundsjuk på folk som verkar ha drömjobbet. De stortrivs, får göra kul saker, umgås med superhärliga människor och får dessutom bra betalt. *** Jag svär som en sjörövare i bilen åt alla idioter i trafiken. Jag ÄR road rage. ***Real Housewifes of O.C. är även min hemliga last. Ett underbart program, det. Schhh...
Anonym26.04.13 kl. 12:13
Jag har så SVÅRT att glömma oförrätter! Jag kommer t.ex. fortfarande ihåg att en kollega fräste fult åt mig för några år sen, kommer ibland ihåg det och blir fortfarande irriterad.... Borde bli bättre på att gå vidare i livet.
Anna anonym26.04.13 kl. 12:14
jag är också avundsjuk på allt möjligt: människor med snygg kropp, människor med pengar (fast det är konstigt, för jag gillar inte pengar o vill egentligen inte vara rik, men visst skulle det vara skönt att inte behöva vända på varenda slant). Sen kan ja bli jättesur(inombords) om nån berömmer nån annan för en egenskap som jag själv tycker jag är lika bra eller bättre på. O sen blir jag paranoid och tror att den som berömde den där andra har något personligt emot mig. Skitdålig förlorare är jag ju också. Men det orkar jag inte ens dölja längre, dessutom går det snabbt om.
jag26.04.13 kl. 12:15
Jag blir fruktansvärt irriterad och avundsjuk på folk som är roligare och mer karismatiska än vad jag är. Jag kan då komma med syrliga, ironiska "skämtsamma" kommentarer, men det ångrar jag oftast genast efteråt. Jag är långsint som fan när det kommer till "stora" saker som verkligen sårat mig. Ibland provsmakar jag maten med fingret istället för att ta en sked trots att fler än jag ska äta maten. Usch, vad jag skäms för det.
Anonym26.04.13 kl. 12:15
Åh alltså, jag sitter och analyserar den här typens grejer till döds, skriver långa runor om hur den ena mänskan är sån och den andra det, letar efter mina värsta sidor och försöker sedan editera bort dem, eller skriva om dem, eller något annat lika komplicerat. Och så är jag jättebitter över att det här funderandet aldrig lett till att jag skrivit DEN STORA ROMANEN som slår hela världen med häpnad. Får fel i huvu varje gång jag läser om någon underskön varelse som debuterat med en sparsmakad diktsamling som 23-åring. Men så gör jag aldrig något ordentligt försök till att skriva den där stora romanen. Smart.
It's complicated 26.04.13 kl. 12:16
Jag har reda erkänt det på min blogg så jag kan skriva vem jag är. Jag gillar unga kvinnliga singer/songwriters som sjunger deppiga sånger till gitarr. Elie Goulding, Sophie Zelmani, Melissa Horn m.fl. I can't get enough! Fy fan vad jag skäms...nu måste jag gå å gråta i duschen av skam... Här är blogginlägget btw http://tommix.nu/2010/11/bekannelse/
Tommix26.04.13 kl. 12:18
dom som är snyggare än jag i min bekantskapskrets stör mig. alltså stör mig på det sättet att jag blir så satans avundsjuk. det kanhända att jag ibland önskar att dom inte alls sku vara närvarande på våra kalas el.dyl. det kanhända att när dom berättar något roligt eller håller på med något roligt och får alla att skratta så svär jag bara inombords. det stör mig att dessa personer får mera uppmärksamhet, för egentligen tycker jag att jag också är ganska snygg. är av manligt kön förresten.
nologast26.04.13 kl. 12:18
Jag är en besserwisser och hatar mig själv för det, men jag kan av någon orsak inte hejda mig själv när möjlighet finns för att rätta någon. Förlåt alla som råkar ut för mina "alltså faktiskt så..." jag har problem.
anonym26.04.13 kl. 12:18
Jag försöker framstå som en självsäker, härlig, karismatisk, glad, sprudlande och lyckad person. I själva verket mår jag skitdåligt, jag ställer sjukt höga krav på mig själv, jag är ständigt rädd för framtiden, är rädd för att folk ska tycka illa om mig - vill bara så väldigt väldigt gärna vara omtyckt! - och mitt självförtroende är så lågt att jag är säker på att alla i min omgivning, vänner och kolleger, egentligen tycker jag är skitjobbig och talar illa om mig bakom ryggen. Jag anstränger mig å det yttersta att vara alla till lags, att inte vara störande, irriterande, verka dum. Och i skrivande stund känns det som att många av de som kommenterat detta inlägg pratar om mig. Sjukligt, men sant.
En annan anonym26.04.13 kl. 12:19
Jag vill ibland inte gå på fester för att det är personer där som jag känner mig osäker med och rentav hatar. Jag är avundsjuk. Jag vill ännu hämnas på folk som gjort jävliga saker mot mig. Jag har sett alla säsonger (utom femman som håller på ännu) av 90210 istället för att försöka göra nåt av mitt liv. Jag vill ha en pojkvän fast jag låtsas alltid som jag inte vill det eller inte bryr mig. Jag torkar just nu en BH i ugnen. Och jag avskyr alla som inte förstår sig på mental ohälsa. Jag vet att det är svårt att förstå då man inte varit där själv men seriously hur jävla kall och ytlig kan man bli??
Står bakom dig i bussen as you read this 26.04.13 kl. 12:20
Tycker ofantligt illa om sådana som trampar ner andra för att själv få komma i en bättre dager. Tycker lite illa om mig själv för att jag ibland låter människor trampa på mig utan att säga ifrån. Samtidigt känner jag mig större och bättre som människa bara för att jag förstår att de andra beter sig illa, men att jag kan överse andras klumpigheter. Tycker också illa om människor som anser sig ha hittat det bästa sättet att leva (mat och barnuppfostran bl.a.) och prackar ner på andra. Samtidigt smygmyser jag hemma och tänker att jag är nog ofantligt fiffig som inte blir hysterisk och neurotisk över det ena sättet att äta och leva eller det andra.
Gyllene medelvägen rockar!26.04.13 kl. 12:24
Precis som de flesta andra här kan jag vara helt jätteavundsjuk, och det värsta är att avundsjukan ofta riktar sig mot de som står mig allra närmast. På vissa områden vill jag helst att det ska gå bättre för mig än för mina vänner. Ofta känner jag mig inte alls glad när nån har fått ett finare jobb än mig eller att det går bättre i karriären. Min avundsjuka riktar sig väldigt specifikt på arbetasrelaterade grejer och väldigt sällan på materiella saker eller privata områden. Säkert handlar det om vilka områden jag själv känner mig trygg och otrygg på.
Anonym26.04.13 kl. 12:28
Jag hemfaller åt vita lögner lite för ofta. Som om folk egentligen skulle bry sig exakt om VARFÖR jag dabbat mig angående det ena eller det andra. Jag blir helt svartsint när jag hör andra människor rapportera (skryta?) om sina lyckade barn. Skäms ihjäl över att inte riktigt vara nöjd med mina egnas prestationer, tänker att gud vad det vore enklare och roligare FÖR MIG om de också ville åka till Afrika, plugga järnet, bli musiker eller världssamveten eller helt enkelt bara gå på Handels. Huvva, bara jag skriver om det blir jag helt tillintetgjord av skam.
Anonym26.04.13 kl. 12:28
Ibland önskar jag att jag skulle få cancer eller annan sjukdom (som skulle gå att bota, förstås) så att jag och hel resten av världen skulle sluta kräva saker (inbillade eller rikitiga) av mig, utan jag i mig skulle räcka. Detta sades också i Girls, skrattade i tre dagar över att någon annan tänkt samma sjukt låga och hemska tanke.
Anonym26.04.13 kl. 12:28
Jag får nippor av folk som tuggar sin mat så att det låter på ett speciellt sätt. De behöver alltså inte tugga med öppen mun eller smaska, det räcker med att maten plus tänderna och resonansen i deras mun/huvud samspelar på ett visst sätt. Jag sätter mig ner på offentliga toaletter utan att först ha torkat med papper och utan att klä in toaringen i papper. Aldrig har jag fått några könssjukdomar av det. Jag stör mig fortfarande på att en vän en gång sa något som antydde att hon älskar sina barn mer än jag älskar mina. I teorin vet jag att hon omöjligt kan ha menat det så, men så länge jag inte förstår vad hon menade så stör det mig. Och jag kommer inte att fråga upp det. Jag har extremt svårt för att komma ihåg detaljer om mina vänners och släktingars liv. Jag kan lätt glömma att en vän ska på en resa eller att någon blivit moster. Ibland undrar jag om jag faktiskt inte bryr mig om mina nära eftersom jag inte lägger sånt på minnet. Alla andra verkar ju minnas allt hela tiden.
Virrpannan26.04.13 kl. 12:29
Jag har blivit uppfostrad att det är hemskt opassande att kissa i duschen. För ett år sedan pratade mina vänner om att de kissar i duschen. Jag blev helt bestört. Hur kunde de? Nu kissar jag nästan alltid i duschen. Mest för att jag kan och för att det inte alls är hemsk. Ingenting förskräckligt har hänt mig än så länge.
kisarin26.04.13 kl. 12:32
Jag har svårt att acceptera att andra mammor är duktigare än jag. Men det är de ju jätte många som är. Varje gång någon visar upp sitt superstädiga hem, bjuder på krånglig och tidskrävande mat och berättar om hur bra de hinnar med jobb, tusen hobbier, vara närvarande och jumppa själv går min hjärna på högvarv för att hitta sprickor i berättelsen. "Så lätt kan det ju inte vara när det är så svårt för mig, är mannen alkoholist?" tänker jag. För jag klarar tydligen inte av att andra är bättre än jag
M26.04.13 kl. 12:32
Jag har en kollega som är känd för sitt temperament. Hen blir lätt irriterad av vad som helst och kan sitta och sura i flera veckor efter det. Efter att ha arbetat med denna person i över ett år har vårt genemsamma projekt nu avslutats, så nu kan jag (utan att oroa mig för konsekvenserna) irritera denna person för hela slanten! Oh boy vad bra det känns! Själv är jag känd som den snälla och sympatiska tjejen, men efter ett års intensivt arbete ihop vet jag exakt vilka snören jag skall dra i för att driva vettet utav min kollega. Ibland äter jag också godis i sängen efter att ha borstat tänderna.
Anonym26.04.13 kl. 12:34
Jag är ständigt kåt och förälskad i andra tjejer än min sambo. Jag har väl aldrig i mitt vuxna liv varit endast förälskad i en person. På en skala 1-5 är vi kanske 4 i lycka i vårt förhållande, men ändå är jag ständigt kär i andra kvinnor och skulle säkert, om den möjligheten bara fanns, hoppa i sängen med dem. Har nog varit otrogen nångång, men inte med nån av föremålen för min förälskelse, utan stilen i-fyllan-herregud-vilken-ångest-efteråt, och inte skulle jag heller ta initiativet att föreslå nåt opassande till föremålen för min kärlek, som oftast uppfattar mig som en god, manlig vän, men oj så jag önskar att de kunde se mig som mer än så. Och jag älskar min sambo. Kanske jag är polygam. Det är lite jobbigt, eftersom de här känslorna tär på mig.
Anonym, förstås26.04.13 kl. 12:34
Mina dagdrömmar går ut på att jag är en diktator över ett litet, rikt, efterblivet land. Jag ordnar och bestämmer allt från skolväsendet till ekoodlingar med järnhand och alla blir lyckliga. Jag undrar om jag har någon sjukdom?
Besserwisser 25.04.13 kl. 19:0226.04.13 kl. 12:35
Jag är slö som fan på jobbet men lyckas framstå som en riktigt flitig typ. Jag är sjukligt rädd för närhet och gör allt för att undvika det. Jag ljuger för att skaffa mig fördelar. Jag äter sallad och grönt till jobblunch men vräker i mig chips och snabbmat i min ensamhet hemma. Med mera, med mera.
Home Alone26.04.13 kl. 12:35
Jag har ingen känsla för ekonomi alls. Jag kan ha300 euro på kontot (alltså väldigt lite) men bjuder ändå mina vänner på middag och köper en ny dyr klänning. Plötsligt har jag 100 euro och min sambo måste försörja mig tills nästa lön. Jag är också avundsjuk. Främst på människor som har pengar, riktigt mycket pengar. Old finlandsvensk money. Som talar om sina stora lägenheter i Södra Helsingfors, dyra designmöbler och resor till Bermuda. När jag diskuterar med dem låtsas jag att det de talar om är helt normalt, att det är exakt den levnadsstandarden jag också har. Att jag helt frivilligt bor i reven men nog hade råd att bo där de bor om jag ville. Dessutom är jag sjukligt avundsjuk på folk som lyckas gå ner i vikt, folk med stenhård självdisciplin. Och jag tycker i hemlighet att Lauri Tähkä är het.
Anonym26.04.13 kl. 12:36
Inbillar mig att det enda sättet för mig att få uppmärksamhet skulle var om jag hade cancer, eller annars bara var utsatt för olycka.
Anonym26.04.13 kl. 12:37
Galna dagarna är min last och synd! Värre är nog avundsjukan. Då någon kompis nått något jag gärna skulle kan jag kommentera sådär halvtaskigt och förminska det eller försöka säga något om hur ju nog jag varit med om något nästan lika m.m., m.m. Sen mår man dåligt och blir ännu tråkigare att umgås med. Men andra gånger hinner jag stoppa mig och förstår att uppmuntra kompisen och då blir alla gladare. Spiralen uppåt och den andra neråt.
Fia26.04.13 kl. 12:38
Jag läser Harlequinböcker och skulle antagligen läsa ännu fler om jag vågade göra det när min sambo såg. Dessutom är jag ohyggligt välutbildad så jag borde verkligen inse hur dåliga de är. Sedan är jag förstås precis lika dålig på att glädjas åt andras framgång som alla andra nedan. Otrogen har jag också varit.
anonym26.04.13 kl. 12:40
Jag har redan biktat mig men kom på en till. Jag pratar jätteofta skit om människor. Jag har inga dubier över att spy galla över människor jag tycker riktigt illa bakom deras ryggar. Lite förmildrande är det kanske att dessa personer oftast vet att jag inte tycker om dem eftersom jag inte klarar av att vara fake.
anonym26.04.13 kl. 12:40
Jag kan gå omkring o vara skitsur på folk och gräla på dem för mig själv över nåt som de sagt eller gjort eller bara för att jag är avundsjuk och för att dom inte fattar hur bra jag är. Och så hittar jag på saker som dom säger till mig, så till slut har vi ett jättegräl på gång i mitt huvud. De är naturligtvis lyckligt omedvetna om allt. Och så går jag också omkring o önskar att jag ska bli sjuk eller nästan dö så att alla ska börja älska mig extra mycket och att alla ex-pojkvänner ska ångra att de varit dumma mot mig och vilja ha mig igen. Jag skäms.
anonym26.04.13 kl. 12:40
Jag har svårt med förhållanden och att binda mig till bara en person. Var otrogen mot mitt ex. Har hänt att jag utnyttjat och ljugit för folk. Brukar ta pengar från mitt sparkonto för att gå och shoppa, även fast jag inte borde. Jag hatar när folk talar skit bakom ryggen på folk, ändå gör jag det själv ibland för det får mig att känna mig bättre.
Anonymous26.04.13 kl. 12:40
Jag är avundsjuk på de som har mera pengar, bättre utbildning, intressantare jobb, barn som beter sig normalt, tränar mera, allmänt verkar leva det perfekta livet. Jag kan sitta i flera timmar vid datorn och läsa bloggar när jag borde göra annat. Jag röker men det vet inte alla om. Jag önskar ibland att det skall gå dåligt för sådana nära mig som det går bättre för en för mig själv. Jag hatar folk med gnällig röst oberoende vad de säger. Och jag hatar också folk som går för långsamt, tränger sig in i spårvagnen innan andra hunnit ut och som stannar och täpper till ställen där jag skall komma fram.
ännu en26.04.13 kl. 12:41
Ah, jag kom på en till: Jag HATAR folk som gnäller om sina I-landsproblem på FB och försöker fiska in en massa kramar och stöd i kommentarsfältet. Och lika mycket hatar jag dom som förkunnar Det Enda Riktiga Sättet, vare sig det gäller vad man ska äta eller inte äta, hur man ska klä sina barn eller vilken bil man ska köpa. Jag får spasmer!
You guessed it - anonym again 26.04.13 kl. 12:41
Nåh, jag framstår som en jättesnäll och omtänksam människa men sådär på riktigt så har jag nog i 9 fall av 10 någon egen agenda med allt jag gör. Jag fiskar ofta efter komplimanger, i synnerhet på jobbet. Jag klarar inte av att vara överlycklig för andras framgång mer. Jag är så sjukt icke-allmänbildad att det är riktigt hemskt, vet inte när jag skulle ha sett nyheter ens senast, dokusåpor vinner liksom anyday. Inombords är jag otroligt ensam och sårbar men utifrån sett verkar jag väl tillfreds och tuff. Jag har så sjukt svårt att erkänna att jag haft fel, kan brusa upp mig på andra bara för att dom hade rätt. Etc etc. Huj.
Anonym26.04.13 kl. 12:42
Jag hatar (men älskar i smyg) min satans helvetes jävla ätstörning. Den är dessutom min största hemlighet och jag vågar inte berätta åt nästan någon hur jag egentligen mår, vilket jag ibland hatar mig själv för. I hemlighet äter jag choko och godis och äter sen inget på resten av dagen eller så äter jag i hemlighet inget alls fast jag lovat äta. Jag hatar människor som ser ner på mig och att jag tror att alla gör det för mitt självförtroende är fortfarande den där 16-åriga mobbade jags självförtroende. Jag hatar att mina leder beter sig som en gammal människas leder och att jag varje dag har ont någonstans. Jag hatar att vara trött och ändå är klockan snart tolv och jag kommenterar på din blogg fast jag ska vakna om några timmar. Då ingen ser tittar jag på de underligaste programmen på tv och sitter nyfiket och tittar bland annat på Embarrassing bodies.
Oiskohan anonym? 26.04.13 kl. 12:44
jag hatar humblebragging på Facebook, alltså när folk skriver typ att "oj vilken god bakelse jag fick när jag var och höll en presentation om min första bok" - när det de egentligen vill säga är att de höll en bokpresentation och inte att de åt en bakelse.
anonyma ponksan26.04.13 kl. 12:44
Jag hatar när mina grannar har högljudt sex. Jag hatar det så mycket att jag springer ut i pyamasen och drar in första bästa man i min säng.
anonym26.04.13 kl. 12:45
Jag har inget ekonomiskt sinne överhuvudtaget och är i princip alltid pank fast jag har en helt normal lön. Vet inte ens vad jag köper för pengarna. Öl kanske. Jag har dejtat ett (relativt stort) antal gifta män och tycker egentligen att det är oerhört skönt att dejta sådana eftersom jag vet exakt var jag har dem och vet att de alltid gör mer fel än jag. Jag hatar när människor i mitt privatliv ställer krav på mig och förväntar sig att jag ska göra något eller vara någonstans. Klarar inte av att förväntas höra ihop med någon. Gäller även i vänskapliga sammanhang. När jag är kär på riktigt och känner mig osäker på föremålet för mina känslor blir jag sjukt jobbig och lite hysterisk. Jag har ingen uppfattning om tid och är alltid den som kommer lite för sent till varje möte.
Anonym26.04.13 kl. 12:45
Jag känner igen mig i mångas hemliga laster, mest med det där att prata skit om folk och att inte unna andra framgång. De enda som jag unnar framgång är sådana vänner som jag vet att har kämpat och haft det riktigt jäkligt. Men annars, så fort nån mår skit eller har en motgång är det något i mig som jublar. Usch!Egentligen är det inte för att jag vill att de ska lida, utan för att jag inbillar mig att de då blir mera ödmjuka och mänskligare att vara tillsammans med.
Anonym26.04.13 kl. 12:46
Hjälp, nu kommer allt det som jag aldrig vågat erkänna någonstans. Vissa av de här sakerna skäms jag verkligen över, men en del har jag gått runt och hållit på med så länge att jag inte ens känner mig skit på grund av dem längre. Okay, here goes: Jag kommer egentligen inte så bra överens med mina "närmaste vänner", men har inte ork att fixa saken eller hitta nya människor som jag skulle ha mer gemensamt med. Det känns ganska ofta som en plikt att träffa dem, och inte har vi ens särskilt roligt när vi är tillsammans. Jag är fortfarande kär i mitt ex och är otroligt bitter på min nuvarande kille eftersom vi inte passar lika bra ihop på många sätt. Och den frustrationen kan ibland leda till att jag beter mig så fans elakt – jag kan till och med börja ett gräl bara för att jag har lust att skrika till honom ... men på något sätt lyckas jag alltid övertyga stackarn att hela grälet var hans fel. Och så ber han om ursäkt. Jag är också arg på mig själv, eftersom jag brukade vara glad och social men har under de senaste åren förvandlats till en jätte blyg människa som är lite rädd för sociala situationer. Jag önskar att jag var mycket synligare och roligare och att folk gillade mig. Men jag har inte egentligen lyckats skaffa så många vänner i skolan eller på mina arbetsplatser. Känner mig ganska ensam och det kan hända att jag är ganska deprimerad också. Jag skulle vilja vara som den där ena av mina vänner som alltid hittar på precis rätt sak att säga och som alla gillar. I stället sitter jag hemma och äter max 1200 kilokalorier per dag för att det verkar vara det enda sättet för mig att gå ner i vikt. Och vara nöjd med mig själv. Inser att mitt liv egentligen är ganska lätt, med tanke på att jag inte har ekonomiska problem, inte är särskilt sjuk, har en högskoleutbildning och en helt okej arbetsplats och så, men jag lyckas ändå aldrig vara nöjd med mitt liv. Har faktiskt ingen aning varför det är så. Kissar också i duschen hela tiden. Har haft sex i ett litet rum medan där sov tre andra människor (inte dock med någon av de sovande människorna, som tur). Är superlat, alltså påriktigt helt hopplöst lat. Orkar sällan till exempel hjälpa mina föräldrar med något de skulle behöva hjälp med, men ber själv massor hjälp från dem och vet att de alltid hjälper. Och det här var egentligen bara början, men kommer nu int på något annat att skriva just nu ... Ajo, är också avundsjuk på andra som är smala och snygga och rika och orkar med allt, som så många andra tycks vara. But that's the least of my problems.
Anonym26.04.13 kl. 12:46
Jag är i ett lyckligt parförhållande sedan många år, men ändå tänker jag ofta på "en annan". Den där killen jag egentligen ville ha. Som jag var kär i sedan sena tonåren. Det värsta är att det aldrig varit nåt mellan oss egentligen..bara en känsla av att det borde ha blivit vi. Skulle han be mig bli hans vet jag inte vad jag skulle göra. Lämna allt nästan 15 år senare?
anonym26.04.13 kl. 12:47
Jag låg med en gift kvinna på ett av mina tidigare jobb lite nu och då. Jag tyckte hennes man var en idiot. En av mina fantasier var att jag skulle gå fram till honom och säga att jag knullat din fru. Då bodde jag ihop med en riktigt kiva man själv. Såg det inte riktigt som att jag var otrogen eftersom det var en annan kvinnan jag hade ett case med. Hennes ungar var trevliga, kom bra överens med dem.
Anonymisen26.04.13 kl. 12:48
Inget illa Anne, men jag HATAR vanligt folk som skriver bloggar om vardagen. Speciellt nyblivna mammor som tror att lilla guldlock är det vackraste och finaste barnet i världen. SPYREFLEX!! Skriv dagbok, håll det för er själva. Blogga om att göra en ändring, rädda världen något i den stilen, inte om er LCHF-diet som vi alla vet att ni inte håller (vem försöker ni lura?!). Era barn är inte så speciella att resten måste konstant höra om dem. Om några år kommer de ändå att vara snorungarna med fri uppfostran som vrålskriker på lördags brunschen och föräldrarna tycker att "oj så söta de är!" medan resten av folket ångrar sina 20e de betalat för en förstörd morgon. Och låt mig inte ens börja på inspirations collage!!!!!! Copy-pasteande från en annan blogg är inte innovativt! Kram till er alla som lider lika mycket som jag.
Anonym26.04.13 kl. 12:48
Alltså jag skulle hellre dö än berätta för NÅGON att jag i hemlighet tänder på riktigt gamla gubbar. Berlusconi är en återkommande sexdröm. Helt intellektuellt fattar jag ju att han bara är äcklig. Men jag kan inte heller rå för detta.
Mycket anonym26.04.13 kl. 12:58
Jag kan inte säga att jag hatar nånting - jag är ganska långt den där som är nöjd och tillfreds med sig själv - som då hatas. :D Men jag ogillar skarpt människor som tar för givet att andra bara skall hjälpa dem och delar ut order som om det var andetag istället för att be snällt. Jag ogillar också då människor sätter ordet ett eller en på fel ställe. En till låt vs. en låt till, t.ex. Så ogillar jag också då mannen i mitt liv inte tvättat tänderna på morgonen och luktar apa i munnen hela dagen. Men några större ogillanden eller hatobjekt har jag inte. Försöker leva enligt mottot "behandla andra som du själv vill bli behandlad". KRAM till er alla!
Anonym - njääeh.26.04.13 kl. 13:00
Jag erkänner att jag blir skadeglad av alla dessa kommentarer. Njuter av att märka att alla andra också kämpar med det ena och det andra.
anonym26.04.13 kl. 13:15
Jag är 30+ och har inte haft sex på över två år sedan. Det känns som om jag inte längre vet hur man gör. Jag älskar att prata skit om andra. Folk tror knappast det om mig. Jag äter snorkråkor när ingen ser
Anonym26.04.13 kl. 13:37
Jag äter margarin direkt ur asken varje morgon när jag gör smörgåsar till morgonmålet.
Anonym26.04.13 kl. 13:49
Jag älskar min pojkvän och vill vara med honom alltid, ändå har jag en gång varit otrogen. Jag har grubblat och kommit fram till att det är värre att berätta det åt honom än att låta bli. Så jag låter bli. För mig själv tänker jag att det helt enkelt inte räknas.
Anonym26.04.13 kl. 14:40
Jag utgår alltid ifrån att alla snygga människor är otrevliga och snorkiga. Detta säkert pga lågstadiemobbningen, där "de snygga och populära" systematiskt frös ut mig och några andra som var "fula och jobbiga". Klart att jag logiskt vet att snygga människor per automatik inte är elaka, men när jag ser en riktigt snygg människa på gatan, på jobbet, på en blogg, så rynkar jag automatiskt på ögonbrynen och tar en defensiv, negativ inställning mot den personen. Snygga blondiner i tonåren är värst, dem avskyr jag extra mycket.
anonymous26.04.13 kl. 14:56
Jag skulle trivas på mitt jobb om det inte vore för en sak - barnsnacket. Det pratas hela tiden om folks barn. Och alla är hela tiden hemma med sjukt barn och allt extra jobb faller på mig. Jag måste också ta alla obekväma tider bara för att jag är barnlös. Orättvist.
anonym26.04.13 kl. 15:30
Det är sen inte jag som är kisarn som kisar i duschen. Men det var en briljant idé och jag tänker börja göra det redan i dag. Sen kanske jag biktar mej anonymt om det ens ryms i kommentarsfältet.
kisarn26.04.13 kl. 15:39
I smyg ligger jag och onanerar när min pojkvän har somnat, och fantiserar om en annan. Den här andra och jag ska träffas snart, min pojkvän vet förstås ingenting om det. Jag kommer att få orgasm bara av att se honom i ögonen. *** Jag dricker för att orka med livet och alla intelligensbefriade människor i min omgivning. *** Hatar skryt, människor som pratar för mycket och för högljutt. *** Hatar skvaller, arroganta människor och krattor bakom ratten. *** Hatar folk som inte kan inse att de har fel. Jag brukar alltid bara hålla med, för att unvika konflikter, och det tär på mig, *** Jag skulle avbryta förlovningen om jag visste att jag skulle ha en chans med "den här andra". *** Mår illa av att vara så hemsk att jag säger "-Jag älskar dig!" till min pojkvän då jag i själva verket inte känner så. *** Hatar människor som skryter om sitt utseende.
Då var det sagt. Förlåt26.04.13 kl. 16:57
Alla har vi varit avundsjuka eller arga på andra människor vid olika tillfällen. Men är det bara jag som blir upprörd när jag ser alla kommentarer? Varifrån kommer allt detta hat och all avundsjuka? Varför har man så svårt att glädjas med andra och respektera dem? Alla kämpar vi med något, varför tror vi alltid att gräset är grönare på andra sidan? Gräset är grönare där du vattnar det, eller hur? Och ni som här vågar erkänna att ni inte älskar er partner, låt partnern få veta det!! Den har rätt att få veta! Du kommer aldrig att bli lycklig om du lever i en lögn. Och skulle du inte själv vilja veta om det gällde dig?
Anonym26.04.13 kl. 18:48
Jag blir ibland så trött på människor som inte har tålamod. Bussen var 5 minuter för sen, so what. Världen är inte perfekt, anpassa dig till det och ta det lugnt. Materialistiska klagomål orkar jag inte heller med, och den känslan har bara ökat sedan jag rest runt i världen med ryggsäcken och sett med egna ögon hur människor kan vara lyckliga trots att de har nästan ingenting. Jag kan inte förstå människor som är otrogna men ändå fortsätter med sitt förhållande, om man är otrogen är det helt enkelt en signal att kärleken har försvunnit och förhållandet inte kommer att vara i längden. Våga gå vidare och inte vara rädd för ensamhet, annars förblir du olycklig. Mitt största problem är att jag inte kan släppa negativa tankar och gå vidare och låta mig själv leva i stunden och vara lycklig. Det har resulterat i att jag förlorade den kärlek jag en gång hade (och kanske aldrig mer kommer att få känna). I och för sig lärde jag slutligen att hon är den typen som säger att hon älskar dig men ändå är otrogen, så det är väl lika bra att det tog slut.
Anonymous26.04.13 kl. 19:28
Många har skrivit om mat och ätstörningar här. Jag kan diskutera sånt på ett nyanserat sätt sådär "in public", men innerst inne känner jag bara att folk som har ätstörningar är så otroligt självcentrerade. Och vadå hjälpa dem? Skärp dig eller dö, liksom! Precis som med allt annat destruktivt beteende. Ja och så tycker jag att kvinnor som lever med våldsamma män är korkade. Det får man verkligen inte säga högt.
Anonym26.04.13 kl. 19:43
Jag har slutat vara rädd. Mest för att jag känner att det inte skulle vara så farligt att dö, det skulle faktiskt inte vara hemkst alls.
anonym26.04.13 kl. 19:46
Jag har enorma skulder men kan ändå inte använda pengar vettigt. Har jag en hundring kvar på kontot och två veckor till löning går jag ändå ut och dricker sprit i vanlig ordning. Jag tror att jag kan glida genom livet på ett bananskal men verkligheten börjar krypa in, ändå gör jag inget åt saken. Jag dricker alltför mycket och är ibland helt säker på att jag borde bli intagen på psyket. Men det tycker jag nog mest för att bli av med mitt dåliga samvete, då kan jag ju säga "ja men jag mådde dåligt, jag rådde inte över mina handlingar". Jag hatar min pappa.
Anonym26.04.13 kl. 19:55
Om jag ser någon halvbekant på stan eller dylikt så gör jag mitt bästa för att låtsas att inte se eftersom jag är så dålig på smalltalk med just halvbekanta. Jag tittar ibland på Kauniit ja rohkeat. Jag trodde länge att alla i andra namn har det namn som finns i kalendern den dagen de är födda eftersom mina föräldrar gav mig det namnet i andra namn. Jag är helt beroende av bepanthen, använder det på mina läppar. Och så vet jag inte när jag senast har haft madrasserna i sängen ute för att vädra.
Jag26.04.13 kl. 20:05
Jag har svårt att lita på andra människor. Min brist i tillit syns i svartsjuka, ovilja att berätta saker om mig själv under misstanke att det används mot mig senare, orealistiska föreställningar, överdrivet ansvarstagande då jag bara litar på mig själv, samt i behovet att ständigt kontrollera allt i mitt liv inkluderande andra människor. Att inte kunna lite på andra människor är att göra livet svårt för sig själv. Grupparbeten, arbetsplatser, sociala tillställningar - ja all interaktion med andra människor försvåras. Fakta i livet är att det inte går att kontrollera andra människor, man kan försöka övertyga andra, men i slutändan är det bara sig själv man ansvarar för och har rätt och förmåga att styra över. Brist i förtroende är en egenskap jag börjat arbeta hårt med på sistone, och resan inåt pekar alltmer mot en barndom fylld med oroliga, våldsamma, misstänksamma mänskliga relationer som höljts i glömskans dimma. Genom att bearbeta och tala om sina egna upplevelser och känslor utvecklas man som person. Då kan man acceptera sin historia och gå framåt, för framåt är livets riktning. Men att våga tänka sina allra innersta tankar och fundera över varför man beter sig på ett visst sätt är skrämmande, spännande, farligt, svårt, ledsamt, tungt, befriande, smärtsamt, förvirrande, underligt, förvånande, häftigt, fartfyllt, långsamt, motiverande,.. Den enda egenskap, som är absolut likadan för oss alla, är att vi är människor. Och människor har förmågan att tänka. Jag, som innerst inne mår otroligt, avgrundsdjupt, självmordiskt dåligt, har valt att använda min förmåga och nu sträva efter att ofta visa godhet mot andra människor, för det är något jag kan ge av mig själv som andra mår bra av och tillsammans kan vi uppmuntra varandra.
Anonym26.04.13 kl. 20:10
Även om hon talar till en "viss målgrupp" så är detta något alla här borde se.. Hon har lång livserfarenhet och väldigt bra pointer. http://www.joycemeyer.org/BroadcastHome.aspx?video=Pressing_Past_Anger_and_Unforgiveness_%E2%80%93_Pt_1_
anonym26.04.13 kl. 20:17
också jag blir superdeppig av detta inlägg. kan omöjligt förstå alla missunsamma typer här. att man vill vara bättre än sina vänner och inte kan glädjas med dem då det går bra för dem? va faaan?! människor är det äckligaste djuret.
anon26.04.13 kl. 20:33
Jag hatar att jag blivit bitter när mitt ex inte kunde konfrontera mig efter att ha blivit fast för att bedra mig. Jag är bitter för att jag har tappat allt koncentrationsförmåga. Snart blir jag säkert utkickad från studierna på grund av alla ogjorda studiepoängen. Jag är bitter för att jag i ovetande ödde så mycket tid på mitt ex. Jag känner mig vilsen för att det liv jag kände till visade sig vara en lögn. Jag skäms för att jag inte mera har haft ork eller lust att upprätthålla viktiga relationer i mitt liv. Det är jag själv som tagit avstånd, låtit dem rinna ut i sanden. Det enda som tröstar mig i riktigt svaga stunder är vetenskapen om att livet går att avsluta när som helst. Tanken är i allra högsta grad symbolisk, eftersom jag aldrig skulle begå något sådant. Självmord är det mest egenkära en människa kan göra. Men bara vetenskapen av att det är något jag kan kontrollera gör mig lugn. Jag pratar inte om det här med någon för att jag ogillar när människor tycker synd om mig. Dessutom tror jag att folk skulle överreagera. Jag tycker att människor som inte berättar sanningen om de varit otrogna är satans egoistiska och fega. De säger att de gör de för att skydda, men de enda de skyddar med lögnerna är dem själva. Sist och slutligen önskar de att den andra parten sakta men säkert ska förstå att kärleken dött ut för att själva slippa undan med gott samvete. Det är fittigt brutalt. Gjort är gjort och känslor dör ut, men så pass mycket respekt ska man ha för sin före detta partner att man diskuterar igenom saken och är ärlig en gång för alla. Man skyddar ingen genom lögner. Var ärliga, människan går inte sönder av det. Människan går sönder av att på egen hand måsta fundera ut hur allting har gått till och vad allt som har hänt. Det för onödig tid och energi från den process man måste gå igenom med bara sig själv för att komma vidare. Jag är glad för att jag har insett att jag trots allt har det bättre utan honom. Efter att bitarna en för en har börjat falla på plats känns det som att jag aldrig egentligen kände mitt ex. Det tär på självförtroendet att medge att man har varit ett bihang, något överlopps, som en tumör. Jag är rädd att mitt ex förstörde min förmåga att lita på människor. Jag har lärt mig mycket om mig själv och vet att jag inte var eller är felfri. Samtidigt skulle det vara hälsosamt för mig att bara för en stund kunna hata mitt ex i stället för att fundera vilka alla misstag jag själv begått. Det svåraste har varit att medge att jag har blivit bitter. Bitterhet är den fulaste egenskapen hos en människa. Det är så heltäckande och gör en människa ful såväl innantill som utanpå. Jag försökte att inte bli det, men medger nu att jag förlorade i den kampen. Jag önskar att jag en dag kan stå på stadiga ben igen, liksom jag gjorde förr.
anonym27.04.13 kl. 00:20
Jag klarar inte av att höra på en människa som pratar skit om någon annan. Blir så IRRITERAD på sånt att jag SER RÖTT. Inte hälsosamt och jobbig last som kvinna. Jag har också en tendens att ljuga, mest för att ingen ska avsky mig. Sedan tolkar jag allt personligt, vilket gör att jag ändå tror att alla avskyr mig. Pust, så skönt. Anne, väg upp det här inlägget med lite kärlek, visst?
Anonymous27.04.13 kl. 09:18
Jag hatar folk som tror att dom är enormt intressanta och speciella. En fjärt i universum är vad alla är. Och seriöst: ingen bryr sig ett skit om vad nån annan säger, har på sig eller "brinner för" eftersom alla är för upptagna med vad dom själva säger, har på sig eller vilket intryck dom gör. Och det ser så jävla fånigt ut att man bara vill försvinna av pinsamhet och skam å den andras vägnar. Faktum är att nästan alla, eller egentligen inte ens nästan alla utan ALLA i det här ankträsket är tråkiga, pretentiösa och smått fula dessutom. Ändå går alla omkring och tror att dom är kändisar eller på något sätt speciella. Eller angstar och känner sig missförstådda. Ingen vill ens förstå dej för det finns inget att förstå, du är tråkig, inse det. I hemlighet är jag tacksam för att jag besparas och inte behöver umgås med motbjudande egogalningar. Men det skulle jag aldrig säga högt eftersom någon kanske skulle bli ledsen och ta det PERSONLIGT.
anonym27.04.13 kl. 10:24
Jag är unistuderande så min ekonomi är inte den bästa och jag hatar när mitt konto visar att jag har mindre än 1000 euro, trots att jag egentligen har mycket mer pengar (på sparkontot). Egentligen är jag väldigt sparsam, men jag älskar att shoppa kläder och får ibland smått ångest över att jag shoppat, på samma gång som jag oftast bara köper det jag behöver. Jag är och har alltid varit underviktig och smal utan att ha ätstörning, jag äter allt och speciellt onyttigheter men jag går inte upp i vikt (jag har ingen våg, men det syns ingenstans iallafall). Och jag skulle gärna vara lite "större" för att kläder skulle passa bättre och så att mina bröst skulle vara en storlek större. Jag är bra på att visa att jag är gladare än jag inombords är, men jag hatar att varje gång jag blir nervös/glad/whatever så kommer det tårar i mina ögon. En del av mitt isberg!
Anonymos27.04.13 kl. 10:46
Jag kan titta på typ Lyxfällan på sveriges tv 3 och riktigt gotta mig åt att folk har shoppat sönder sin ekonomi. Sedan sätter jag mig vid datorn, loggar in på banken och kollar mina sparpengar och känner mig som en riktig övermänniska.
sniken anonym27.04.13 kl. 12:18
Kommentarerna till det här inlägget får mig att må riktigt dåligt. Jag är själv långt ifrån perfekt, men allt hat här får mig att vilja lägga mig under en sten och aldrig mer komma ut. Av allt att döma kommer ingen ändå att bry sig, liksom.
A27.04.13 kl. 13:48
Jo, kommentarerna och MÄNGDEN av kommentarer här av folk som inte vågar och som har problem och som vet om sina problem men inte tar itu dom - får mig seriöst att villa gå ut och utrota finlandssvensk- eller varför inte mänskligheten när vi nu ändå håller på.
Anonym27.04.13 kl. 13:59
Jag är lat. Fruktansvärt lat. Och oinspirerande. Skulle utan problem (då barnen är hos sin pappa, är dom hemma misslyckas det här förstås) kunna halvligga och läsa (dåliga böcker) varvat med slöstirrande på vad som helst som kommer på tv, ju pletugare desto bättre, och dricka blaskig burköl och äta torrt bröd i flera veckor i sträck. Tvättar jag kläder tar det 3 dagar att få dom upphängda på torkställningen, tvättar håret gör jag helst inte alls för det är helt för jobbigt. Jag är alldeles totalt omotiverad.och tråkig och så himla lat att voj huhhu ändå. Vänner har jag inte heller, naturligtvis. Det värsta är att det här hände liksom över en natt, förut var jag helt sika-aktiv och sprallig men nu är det total flatline liksom. Trots det låtsas jag (om jag måste ut bland folk) att jag är superglad och har alltid "bråttom" för jag har "så mycket att göra" hahahahaha jag gör INGENTING ALLS när jag är ensam hemma. Inget jobb och inget hobby. Ibland orkar jag inte ens andas, jag andas liksom ut och märker efter en stund att jag glömde fortsätta. Och ok, det går i vågor, men ungefär så här ser det ut. När jag "städar" sitter jag egentligen i soffan och kontemplerar om bokhyllan borde flyttas till ett annat ställe. I många timmar. Sen tycker jag att kommentarerna visst är hemska emellanåt men om man läser sin egen kommentar i sammanhanget kan det nog ha viss terapeutisk verkan, typ "ojdå, det där kanske jag borde göra något åt". Att man liksom lyfter katten på bordet (fast det är jobbigt och är man lat så är man)
Orkar inte ens vara anonym - kisimyran27.04.13 kl. 14:34
ajjo och det som jag hatar HAATAR är prutthurtiga citat som ska motivera en. Dom bara gör mej helt jättearg. Typ "a journey of a thousand miles begins with a single step" nå voj v"#%&&"&# ta nu du ditt single step och put it up your ass, Lao-tzu!
kisarn27.04.13 kl. 14:38
herregud, och jag tycker att jag är negativ....
anonym27.04.13 kl. 15:52
folk delar med sig sina bekännelser och mörka hemligheter och liksom medger att de inte alls är så perfekta som någon kanske kunde tro. håller på med något terapeutiskt. sen kommer detta skenheliga gäng som blir upprörda över det hela, liksom herregud så mycket negativa saker, ni är ju helt från reven, typ. DETTA hatar jag.
nologast27.04.13 kl. 16:00
De flesta kommentarerna är helt okej, och mycket är sådant man faktiskt kan känna igen sig i. Det jag tycker är onödigt är kommentarer som drar alla över samma "självupptagenhets-kam". Som får alla att framstå som missunsamma och hjärtlösa. Jag tänker lite att det kan finnas människor som kommer till den här bloggen för att få något slags hopp. Det FINNS människor som bryr sig, JAG LOVAR!!! Även om just det här kommentarsfältet inte riktigt belyser den delen av människans medvetande...
Anonymous27.04.13 kl. 17:06
Trots att jag är av manligt kön älskar jag att nu som då ha kontakt med min inre kvinna. Ibland kan jag dra på mig ett par tighta jeans gjorda för kvinnor och lätt, lätt smeka mig själv över rumpan medan jag ligger på mage i sängen. Det är lika spännande och nervkittlande erotiskt varje gång.
Anonym27.04.13 kl. 17:18
Jag tål inte mammabloggar. Jag vet inte var jag skall börja. Hade min mamma lagt ut mig på nätet på det sättet innan jag fattade vad det innebär hade jag blivit helt förstörd. Att använda sina barn för att skapa en blogg är ganska fantasilöst och patetiskt. Jag vet att barnen säkert tycker det är väldigt roligt att mamma bloggar om mig men de fattar inte ett dugg vad som händer. Tänk att hela din barndom finns ute på nätet? Uschuschusch
Anonymous27.04.13 kl. 18:27
Tål int folk som skryter, tål int människor som kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt, tål int mänskor som lämnat mej pga att jag har schizofreni.
Anonym27.04.13 kl. 18:38
Jag AVSKYR människor (speciellt nyblivna föräldrar) som verkligen inte kan tala om annat än sina barn... Det är som om de helt glömt bort världen utanför deras lilla "bebisbubbla" då de fått barn och de tror att ALLA ANDRA är lika intresserade av deras perfekta lilla bebis som de är... och ännu ärre - att de FÖRVÄNTAR SIG att alla ska vara intresserade! Sånt får min hjärna bokstavligen att koka över. I smyg tycker jag också illa om min blivande svärmor. Hon är väldigt trångsint, enspårig och tjatig och skall alltid lägga näsan i blöt. Vet inte hur jag ska stå ut med henne resten av livet...
Anonym27.04.13 kl. 19:42
Min hemska hemlighet är att jag är precis så präktig, PK och laglydig som jag verkar ;) Förutom att jag är lat och det märks på hur det ser ut i hushållet. Eh... fast det är nog ingen hemlighet. Men mest är jag trött på folk som inte kan tänka i ett lite vidare perspektiv och utanför sin egen bubbla. Och på folk som tycker en massa om hur andra borde göra/borde ha gjort. I övrigt märker jag ibland att jag säkert borde skämmas för fler saker som vissa inredningsval eller musik jag lyssnar på, men eftersom jag lever i min egen lilla präktiga värld där alla får göra som de vill bara de inte skadar någon har jag helt enkelt inte fattat att jag borde göra det. ;) När jag upptäcker det kan jag visserligen tänka "hoppsan, vad tycker de tro om mig då?", men mitt mål är att sluta bry mig om vad andra tycker och utforska vad jag själv tycker. Det blir bättre med åldern, faktiskt. Hoppas jag.
anonym27.04.13 kl. 21:30
Hej Anne. Jag hoppas du tar hand om inläggen på bästa vis. Och jag tror ju nog att du tänkt precis som så att det finns ett syfte med det här..?
Cia28.04.13 kl. 08:50
Jag gillar kommenterar här och jag blir inte det minsta nedslagen, därmot måste jag säga att dom mera lättsamma kommentarerna är mest underhållande. Så här kommer min. Jag kissar också alltid i duschen - även på fina gym, hemma hos andra och i bland i poolen. Men om sådant kommer på tal säger jag att jag tycker att det är höjden av äcklighet och att jag ALDRIG skulle göra det. Sen äter jag också väldigt balanserat när jag är i sällskap, men när ingen ser, då åker transfetterna fram.
AA28.04.13 kl. 13:44
http://tunnustuksien.luola.net/
mera läsning, på finska dock28.04.13 kl. 14:39
Jag älskar min pojkväns svettlukt och snusar på t-skjortor och annat som han slängt i tvättkorgen.
Anonym28.04.13 kl. 14:42
Haha, mej lurar du inte, jag vet att allt man lägger upp på webben kan spåras till den som skrivit! Det finns inte nåt sånt som 'anomy' på webben, 'de' vet allt du skrivit! ... (Okej, så jag gillar att skrämma upp folk som lätt får nojja, fast!)
McGyver28.04.13 kl. 18:04
Denna journalism slutar tyvärr icke bra. Klotterplank finns väl tillräckligt?
humanisten28.04.13 kl. 18:16
Jag har också svårt att fatta allt hat. Och all otrogenhet. Visst blir jag irriterad av en massa, men det är långt, långt ifrån det hat jag hittar här. Å andra sidan är jag inte perfekt. Jag surfar porr när min pojkvän inte är hemma (bör kanske tillägga att jag är kvinna) och skulle i hemlighet vilja vara vara lite slampigare.
anonymus28.04.13 kl. 19:50
aj jo, jag blir helt sjukt störd på att min kämppis är så associal. Att han aldrig säger "hej" då han kommer hem eller "hejdå" då han går. Själv gör jag det alltid men får sällan svar. Dessutom stör jag mig på hans mat- och städvanor. Han äter jätte ohälsosamt och ofta mitt i natten och det enda han gör är att data. Hans städvanor är att inte städa. Och ja, han gör det ifall jag ber om det, men jag är väl inte hans mamma/ flickvän heller? Han borde väl förstå själv att städa då det behövs? Och så är jag nog en av dem med dåligt tålamod. Är själv nästan alltid i tid och blir sjuuukt stressad av att vänta. Oberoende om det är i matkön eller om jag väntar på en kompis. Sist och slutligen önskar jag lite att jag skall bli sinnessjuk, för alla stora konstnärer/författare var det. Samtidigt är jag lite rädd för att jag kanske verkligen kommer att bli sinnessjuk. Paranoid är jag ju redan.
jag igen28.04.13 kl. 22:20
Jag brukar oftast känna mig lycklig. Det kommer nog från min mamma, hon är också sådan. Jag brukar ljuga lite åt mina kompisar och säga att mitt parförhållande har sina problem, fast vi egentligen inte har några problem. Vi har varit lyckliga i över tio år, men det känns som om jag skulle skryta om jag berättade hur bra allt är. Därför brukar jag ljuga att vi också har det svårt ibland och tona ner det att jag är lycklig med livet.
Anonym29.04.13 kl. 10:57
Jag skiter i alla moralfrågor som alla grinar om. Jag vill bensinen ska vara billig, spriten ska få köpas i macken och det ska bli lättare att köpa vapen, typ ett körkort. Jag avskyr allt dillande om hur farligt allt är då vi aldrig haft det säkrare. Djävla säkerhetspsykopater och soccer moms förstör samhället.
Anonym29.04.13 kl. 13:35
Hej! Jag känner mig ofta som en negativ person, men kommentarerna här har gett mig lite perspektiv. Kanske jag inte är så negativ trots allt. Ett av de problemen jag har är att jag ofta jämför mig med andra, men tack vare min kämppis försöker jag sluta med det. Hon lärde mig att det inte finns någon nytta i det. Jag känner mig ofta angstig över att jag inte får intressanta jobb även om jag försöker. Många här tycks ha samma problem. Delvis beror det ju på en själv, men delvis också på större strukturer (överflöd av magistrar, ekonomisk recession samt brist på dessa sk. "intressanta jobb"). Så man borde intre stressa så fullt över det. I dag insåg jag att ett av mina största problem just nu är att jag har för lite fiktion i min realitet. Egentligen har jag väl det ganska bra.
B29.04.13 kl. 15:07
Jag har en dålig vana att när jag är arg så skriker jag åt allt o alla.. De e bara så hemsk o ja vet int hur ja ska bära mej åt.. Ex. mina syskon/vänner kan bara försöka vara vänliga osv. men ja bara börjar gråta o ropa .. Sen efter de så känner ja meh faktist skit, de e säkert de största probleme ja har i mitt liv o vill slippa av med :'(
Anonym29.04.13 kl. 17:25
Jag har ett fint och fungerande förhållande sedan över tre år tillbaka men tänker fortfarande på mitt ex, ibland flera gånger i veckan. Jag har inte ens träffat hen på flera år! Men jag tror att det bara är någon sorts fas, det kommer att gå över. Hoppas jag. Jag har inte berättat det här åt någon, inte ens åt mina närmaste vänner.
Anonyma jag29.04.13 kl. 17:52
Jag ogillar och blir ledsen när folk vill ge mig goda råd. När jag berättar om något jag oroar mig över vill jag inte höra att det nog blir bra. Hur kan någon annan veta det? Det är som att förminska mina problem. På grund av detta säger jag inte alltid sanningen när någon frågor hur jag har det.
anonym29.04.13 kl. 22:19
Jag är lite sent ute med att hitta detta uppståndelseväckande inlägg. Kommentarerna får mig att bli både förvånad och lättad. Förvånad för att nån kan bli förvånad och bestört över andras "hat", lättad för att inse att det faktiskt är andra som går och när på ett inre mörker. Jag nickar på huvudet åt mycket av det som redan skrivits. Kissa i duschen, gjort det sedan jag var barn (kommer ännu ihåg när en klasskompis på lågstadiet märkte vad jag höll på med i simhallens dusch och blev alldeles chockad, då slutade jag för en månad eller två (och nej, kissar inte längre på allmänna platser)), inget ekonomiskt sinne (kreditkortsräkningar på flera tusen), vräker i mig fel sorts mat (eller äter nada), sitter gärna hemma på soffan en vecka i sträck och drömmer mig bort till andra världar (serier, filmer, bloggar). Och avundsjukan, den jävla avundsjukan.... Fast då vill jag vara så där hurtigt frisk i tanken och säga att jag vet helt vad det beror på, att det enbart är en reflektion av hur otillfredsställd jag själv är med livet just nu, hur jag lider av allt omkring mig och känner mig oförmögen att kavla upp ärmarna och ta itu med saken. Fast då kryper mörkret tillbaka in och viskar saker om hur de närmsta vännerna aldrig behövt gå igenom föräldrars skilsmässa och knaperheten med en ensamstående mamma, de behövde inte lida av en alkoholiserad pappa. De fick allt de ville ha, reste och for, de fick t.o.m. en studielägenhet genom släkten. Hittade den perfekte mannen. Och där stod jag, det känslomässigt söndertrasade skilsmässobarnet som fick hanka mig fram bäst det gick, så gott det gick. Och istället för att ingjuta lite jävlaranamma i mig så fick det mig istället att ge upp. För jag kunde aldrig bli "lika bra", "lika duktig" som de andra. De med sina perfekta liv, serverade på silverbrickor. Avundsjukan. Djävulen, som så lätt slukar livet. Jag vill inte vara bitter, men ibland dyker den bitchen upp och förtär en liten inre bit av mig innan jag med några karatespark hunnit fördriva den. Livet är helt enkelt inte rättvist, never was, never will, men det är så skitsvårt att acceptera det. Dessutom vill jag berätta nåt jag aldrig berättat åt någon: jag lekte med Barbies ända in i gymnasieåldern, låste in mig på rummet och spenderade hela veckoslut på det sättet. Inne i en fantasivärld som jag bestämde över. PLUS, så har jag en fetisch för gravidmagar. Yes sir. Lånade redan i högstadieåldern en bok som berättade om magens utveckling och om jag vetat att det fanns nåt som kallas onani i den åldern, ja då hade jag bara rocked on med den boken i handen. Och det om något är fucked up. Men denna fetisch är ganska latent idag, så var ej rädda, kommer ej fram på gatan och smeker din gravidmage med ögonen glimmande av lust. Nej. And that's all I have to say about that, som Skogsgumppan skulle ha sagt.
en till30.04.13 kl. 00:10
här har ni bruden utan självkänsla. det går i vågor, men när jag är nere i en dal bara hatar jag mej själv. ligger o lipar över att jag är så fet och ful och äcklig. frågar min sambo varför han är ihop med mej. gråter mej till sömns. varför har jag ett så patetiskt liv?! varför har inte jag någon karaktär?! jag lider av stor övervikt och jag verkligen lider av det. jag duger ju inte till något! folk stirrar o glor och jag tycker synd om min sambo som måste synas i mitt sällskap... jag är väldigt avundsjuk på en av mina kollegor också. hen hade också stor övervikt men plötsligt i höstas började hen minska i vikt. och det bara fortsätter o fortsätter, snart är hen av normal storlek! varför har inte JAG den karaktären?? jag som verkligen skulle behöva den! jag är så svag att jag inte klarar av det själv... Men sini utåt, i det vardagliga livet, där har ni mej; glada, roliga bruttan med tusen järn i elden. alltid på väg nånstans. många hobbyn. med över allt. DUKTIGHETSSYNDROM står det i min panna. jag vill vara alla till lags och späder gärna på lite extra för att verka ännu duktigare. gillar att vara viktig. har jäkligt bra självförtroende med vissa saker som jag vet att jag är bra på. men sini självkänslan, den existerar inte, även om ni kanske inte märker det...
anonymus30.04.13 kl. 15:28
Ni skriver om att kissa i duschen, men kissar ni i duschen på badhuset? Det gör jag. När ingen ser.
Anonymous01.05.13 kl. 00:00
Jag kissar i duschen. Överallt! Jag pratar skit. Jag är alldeles livrädd för framtiden; rädd för att vara fattig alltid. fast jag har svårt att erkänna det ens för mig själv så vill jag egentligen ha ett smedelklass liv med man och barn, men jag har inte varit i ett förhållande på länge och träffar aldrig en ny, känns det som. Jag är rädd för att bli ensam och rädd för att förbli fattig, fast jag vill tänka att jag kan vara stark och lycklig utan partner och att jag inte behöver vara medelklassborgare för att ha ett bra liv. Jag trånar efter kärlek och tänker på sex hela tiden.
anonym01.05.13 kl. 09:43
Jag läser de svenska toppbloggarna och skvallerbloggarna. Skäms fördet något förfärligt och vill inte att någon skall se det.
anonym01.05.13 kl. 18:29
Ett av mina största problem är att jag blir jättelätt svartsjuk, det räcker med att min pojkvän tittar på en annan tjej så blir det snömos i huvudet, försöker jobba på det men det är skitsvårt. Är hela tiden rädd att han ska lämna mig och för att bli ensam osv. och är väldigt dålig på sociala situationer, jag är helt för rädd att folk ska uppfatta mig negativt. Sen tycker jag väldigt illa om folk som tror att de vet hur andra har det, som säger "ryck upp dig" när någon har en psykisk sjudom eller "att vara blyg är helt löjligt, det är ju bara att gå fram och prata med folk". Jag tycker inte om att festa, tycker att folk som spyr eller annars bara är jobbiga i fyllan är jätteäckligt. Sen tycker jag i hemlighet om att göra saker väldigt ordentligt (och långsamt), typ om min sambo satt in disk i maskinen så tar jag ut den igen för att putsa bort matrester som han lämnat kvar. Tycker att det känns som lite av ett tabu att vilja göra saker ordenligt i dagens samhälle, allt ska gå snabbt och effektivt, helt samma om det inte blir så bra, och klarar du inte av detta är du en dålig människa. Ja och sen tycker jag att min kompis pojkvän är jättehet (endast till utseendet alltså), får alltid lust att krama/pussa honom när vi ses men vill inte såra någon så jag försöker hålla mig i skinnet.
Anonymous02.05.13 kl. 00:31
Ja här har det kissats i duschen hela livet. Ibland även i allmänna polar och duschrum. * Jag stripp-dansar hemma före jag skall ut en lördagskväll för att få fiilis * Jag går ofta omkring naken eller väldigt lättklädd hemma trots att jag vet att mina garnnar kan se/ser mig. * Jag skäms för att jag legat runt med allför många män. Oskyddat dessutom * Jag villa jättegärna ha en pojkvän och är rädd för att mina bästa vänner skall hitta någon före mig * Jag äter snorkråkor när ingen ser på och dricker direkt ur flaskan/förpackningen trots att jag vet att jag skall bjuda andra på samma dricka, bara för att jag är lat. * Jag ogillar folk som lever på andra i vuxen ålder t.ex. föräldrar och sambo * jag drömmer om att göra karriär framom att skaffa familj och hus på landet
anonym02.05.13 kl. 12:20
Sover fortfarande med min älskade gosefilt och jag är över 25. Min sambo är okej med det men vet inte hur ja ska göra den dagen då vi får barn...!
en till anonym02.05.13 kl. 13:42
Måste ännu tillägga att jag också känner mig instinktivt hotad av väldigt snygga, sminkade och välklädda människor, har alltid känslan av att de ska titta ner på en. Sen är jag rädd för mörker, speciellt när jag ska gå och sova ensam hemma eller gå på dass på landet i augusti. (Såklart kissar jag också i duschen, vem gör nu inte det?)
Anonymous02.05.13 kl. 16:29
Jag älskar att läsa skvallersidor om hur Lindsay Lohan härjar och gör bort sig. Men nog är det ju synd om henne också förstås.
Skvallertanten02.05.13 kl. 19:31
Jag hatar barn. Liksom hatar hatar. Tror jag aldrig tyckt ett enda barn har varit sött. Förbjudet att säga sånhänt högt nästan. Jag är lat som fan och har en urusel ekonomi. Klarar likom inte av att använda lönen på ett vettigt sätt. Jag är avundsjuk på en massa kompisar, även om jag låtsas som om jag inte är det. Jag sover för lite, äter alldeles för dåligt. Lider av burnout men vågar inte berätta för nån. Kisar i duschen när jag känner för det.
anonym03.05.13 kl. 13:55
Jag är sjukt nyfiken, snokar igenom mina roomies rum då de inte är hemma, vilket jag aldrig skulle erkänna. Jag äter snorkråkor i smyg. Jag har jättesvårt att vara glad för mina vänners skull då det kommer till förhållande relaterade saker, fast jag har en hur härlig pojkvän som helst. jag kan inte göra beslut, hur enkla de än är utan att vela hur länge som helst. Jag har bara haft sex med en person-min pojkvän. Funderar mycket ofta på hur det skulle vara att göra det med någon annan. Skäms över mig själv. Men, blev glad över att så många andra också har diverse "fel".
en annan04.05.13 kl. 22:00
Jag låter medvetet bli att gratulera folk på födelsedagen via Facebook, ifall de inte gratulerat mig på min födelsedag.
anonym06.05.13 kl. 17:21
Tidigare har jag i smyg gått och hoppats på att min blivande partners familj skulle ge mig den familjegemenskapen jag drömt om men inte funnit i min egen familj. Ni vet, så där som familjer ser ut i idylliska TV-serier: härliga, smarta och humoristiska svärföräldrar som man mer än gärna äter middag med och så partnerns syskon som blir ens bästa vänner. Nåja, så blev det inte. Mannen jag sedan träffade och hoppas på att spendera resten av mitt liv med har en familj som lika gärna kunde bo på månen. Det gör mig lite ledsen att det kommer att vara bara vi två och att våra eventuella barn inte kommer att födas in i en familj där släkten trivs med varandra och gillar att umgås. Men jag skulle aldrig medge åt min man att det finns en enda aspekt i honom som gjort mig besviken.
Karenina30.05.13 kl. 23:02
Ser att detta är gammalt, men skriver av mig ändå
RED30.12.15 kl. 00:11
Jag är gift sedan sju år tillbaka, jag är 30+.
Jag träffade min make nör jag var väldigt ung. Vi har barn, hus, Volvo och allt det där.

Ändå tänker jag ofta på stt ha sex med andra män. Jag har bara haft sex med min make.
Jag ångrar också att jag inte knullade runt och levde livet.
Det känns som att jag lever det luv alla runt om mig vill att jag dka leva.
Jag är en feg och rädd människa som inte vågar göra något åt saken.
Anonym30.12.15 kl. 00:45