Bloggposter

Den här sommaren

Den här semestern har varit helt superdålig. Jag har svårt att njuta av att vara ledig och har en diffus olustkänsla i kroppen nästan hela tiden. Fösöker ändå att inte tänka så svartvitt, sanningen är ju den att jag nog också haft många bra stunder. Eftersom jag är vansinnigt asocial av naturen märker jag att det ändå är bra att träffa andra människor ibland som påminner mig om att alla nog har sina stenar som skaver i skon, det är väl elakt att säga det, men det tröstar mig väldigt mycket. 

Nu har jag ännu en vecka ledigt och under den tiden tänker jag antagligen ägna mig åt att läsa färdigt Hanya Yanagiharas Ett litet liv, gå på bio på Riviera och tulta (jogga) runt Skatudden nu och då. Och dagen innan jobbet börjar igen så har jag antagligen just hittat till semesterfriden.

 

Publicerad 05.08.2017 kl. 19:36

Om skapande

Peppe tisade mig om ett sommarprat som jag älskade. Hade nog inte lyssnat på Fredrik Backmans sommarprat utan tipset, men jestas så bra och uppmuntrande det var. Jag gissar att många fina rader, ja böcker och låtar också kommer att skrivas tack vare pratet.

De där idéerna, raderna och försöken gör ju inte stor nytta så länge vi har dom inom oss, dom måste ut. Måste erkänna att jag skrev några tusen tecken redan efter att jag lyssnat några minuter på pratet och en del av orden blev säkert ordnade helt bra också, och det tänker jag vara nöjd över idag.

Det slog mig nämligen hur otroligt okritiskt jag förhåller mig till andras prestationer och hur hårt jag piskar mig själv. Jag tycker att andra är duktiga redan när dom klarar av att gå på pottan själv, men av mig själv kräver jag att jag för det första var den som uppfann pottan och för det andra att, ja den metaforen var inget vidare, men ni vet vad jag menar och känner säkert igen er också? Man borde prata med sig själv så som man pratar med och till sina vänner.

Publicerad 01.08.2017 kl. 14:36

Fiilisplatsen

Den här sommaren är jag nästan hela tiden på fel plats och då är det ju aldrig platsen det är fel på egentligen. Fysiska förflyttningar hjälper alltså inte alls utan en får resa inombords istället till någon bra fiilisplats.

Har ni bra fiilisplatser ni återvänder till i tanken? Jag har en som är lite fjantig men som alltid får mig på gott humör och det är tanken på en hundvalps mage. Materialet! Värmen! Ojoj! Tidigare har jag ofta haft någon skön karibisk strand i tanke men efter att alltför ofta varit på dylika stränder utan att känna desto mera frid har jag börjat använda mig av hundmagen allt mera, känner ändå att en utökad repertoar kunde vara något.

Publicerad 22.07.2017 kl. 12:45

Klumpen

Oj vad här händer lite, på hela ratata verkar det som, men det är ju sommar. Jag har mest en klump i halsen och kommer på få andra saker att skriva om.

Den där klumpen är underlig, jag fick ett mejl för någon vecka sedan om den då jag tydligen hade råkat nämnda den i en bisats i Hietanen & Henrikson som nu just också sänds på Radio Vega. Hur som helst, efter att jag svarade på några klump-i-halsen-frågor har jag känt av den extra mycket. Alltså den är helt förfärlig, fastän jag själv inte har ångest är det som om kroppen ändå har det. Misstänker ingen fysisk sjukdom, vet att klumpen är psykosomatisk på något sätt, men huj fan vad den är äcklig.

De flesta kännder väl ett tryck på bröstet, men hur vanligt är det men en klump i halsen? Kanske helt vanligt det också. Symboliskt är det ju intressant på så sätt att klumpen kan ses som allt som inte sagts, när man svalt för mycket uppstår en klump i halsen. Jag brukar inte uttala mig negativt eller kritiskt och sväljer allt som dyker upp i tanken även i situationer då motpartern kommer med osakligheter, på många sätt vore det kanske ändå bra att uttala sig (mig) ibland istället för att bara vända andra kinden till. Men det är ju också fint att få känna sig lite bättre än alla andra då man (jag) aldrig, eller sällan, tappar greppet och säger saker i affekt.

 

 

 

Publicerad 19.07.2017 kl. 21:54

Semestern

Tidigare hade jag inga landeställen eller öar att åka till, nu har jag flere tack vare min sambo och jag är mycket tacksam. På ön njuter jag av den vansinniga skönheten och kan stundvis känna mig som en avslappnad grottman. Ibland är tristessen förfärlig men känns ändå på något sett helande. Att inte fly från tomheten leder oftast till nya tankar och nya meningar i den lilla anteckningsboken.

 

Ibland är vi i stan, då går vi på bio och äter på alla restauranger som finns, däremellan springer vi ensamma eller tillsammans ett eller två varv runt Skatudden. Ibland jobbar jag, igår fick jag vara med om inspelningen av en pilot tillsammans med människor jag på riktigt tycker är roliga och duktiga. Jag mår alltid bra när jag måste skärpa mig, koncentrera mig och komma ihåg repliker utantill. Jag oroar mig innan, är alltid nervös, men medan jag är mitt i det mår jag alltid bra.

 

Just nu är bortskämd på ett helt förfärligt (trevligt) sätt, igår när jag satt och slurpade i mig skumpa på Riviera tittade jag noggrant på damen i soffan bredvid som drack en liten kopp te. Jag tänkte att om några år kan jag lika väl vara hon, en kvinna som kanske har möjlighet att gå på bio en gång i året och då ha råd med en kopp te, om ens det. Det går upp och det går ned. 

Publicerad 13.07.2017 kl. 11:52
Anne Hietanen