Missunnsamhet och skadeglädje

Uh, jag lever nog ännu, men är helt slut. Nu börjat det vara bara lite kvar av det överdrivna hetsjobbandet och jag verkar vara en sådan som alltid tycker att slutet är tyngst. När jag är ute och joggar, spelar ingen roll hur långt eller kort, får jag alltid en stark impuls att avbryta vid sista backen när det bara är en kilometer kvar. Jag gör det aldrig, men frestelsen är alltid enorm. Jag orkar inte riktigt med det där sista filandet och slitandet och nu är det ungefär bara två veckor kvar och sedan får jag mellanlanda i en normal arbetstakt innan det blir två veckor jullov. Aj halleluja. Det bästa är faktiskt den där mellanlandningen, det kan vara ganska förödande att hoppa från hets till ingenting, något där mitt emellan blir bra, annars finns det en risk för att jag bara blir apatisk.

Under de senste fyra veckorna har jag inte hunnit skriva ett enda ord för min skrivarkurs. Jag har inte träffat en enda vän eller ens sett en enda film. Tränat har jag gjort kanske två gånger i veckan och det är allt. Så tråkigt att voi huhuh. Nu ljög jag, jag träffade ju flera vänner under veckoslutet, men över lag har det väl varit just så trist som jag beskriv. Det värsta är att jag dessutom blir sur och missunnsam av stress. Har verkligen svårigheter att på allvar glädjas med andra över deras framgångar. (Om det nu inte är inom familjen eller en av mina allra bästa vänner.) Jag kan tänka mig att det är i dessa situationer man börjar frossa i skadeglädje och börjar bete sig som en riktig reve. Jag får lov att hålla ögonen på mig själv och se till att inte helt förfalla. Ja, så får det bli. 

Och eftersom det är måndag kan jag berätta att The Affair idag startat säsong 3 på HBO Nordic. Det är väl bra nyheter?

Publicerad 14.11.2016 kl. 23:17

Dålig mamma

Nu vet jag hur det känns när man är chockad. Jag har nog aldrig varit det tidigare. Jag tror att jag nu spärrar in min själv och tittar enbart på djurvideon.

För alla som vill tänka på helt andra saker än den ljusröde mannen kanske ett kulturprogram kunde funka? Dagens avsnitt är tankeväckande och handlar om mamma. Kan mamma någonsin göra rätt? Och varför, varför skall hon hela tiden bedömas?

 

Publicerad 09.11.2016 kl. 10:37

Otrohet

Här, helt apropå ingenting, en liten 1-minutsnovell under temat otrohet.

 

I Monas bekantskapskrets fanns det många som var otrogna. Antingen så att det var mannen som hade börjat vattna grannens gräs eller kvinnan som höll på. En del var faktiskt engångsförbrytare men det verkade som om den som en gång hade börjat också gärna fortsatte. Mona och Håkan hade varit tillsammans i sjutton år och aldrig hade det förekommit otrohet.

Mona visste att Håkan aldrig skulle ta sig för även om det så serverades skrev på löpande band. För det första var han helt enkelt för tafatt och dessutom var han inte särskilt intresserad. Håkans libido var nästan obefintlig. Håkan var motsatsen till en sextornado. Mona var själv lite mera aktiv, men otrogen - nej. Hon hade säkert någon brist, men svag var hon inte. Och detta trots att hon alltid haft många manliga vänner. Speciellt på jobbet umgicks hon mest med män. Hon hade faktiskt också något som hon skämtsamt brukade kalla ”min jobbmake”.  Klaus hade varit singel väldigt länge och inte verkade han hitta någon ny heller. Ibland kände Mona att det var på hennes ansvar att bistå med lite kvinnlig vänskap och perspektiv. Klaus och Mona hade utvecklat vissa rutiner som följdes varje dag. På morgonen en gemensam kaffestund. På lunchen ett litet bord för bara två, ett sätt att gardera sig mot tråkiga kolleger. 

 

Två gånger i veckan tränade de tillsammans i ett litet gym på arbetsplatsen. Oftast var de bra Klaus och Mona på plats. En gång blev det ovanligt intimt när man stretchade tillsammans. Klaus låg på Mona och munnarna snuddade vid varandra. Som på skämt började Mona kyssa Klaus och Klaus kysste på skämt tillbaka. Nästa gång blev hela träningen lite som på skämt. En timme gick åt till att Klaus och Mona låg på varandra, kysstes och kittlades. Sedan stretchade båda för syns skull i fem minuter. Nästa vecka låg paret på varandra helt utan kläder. Det var nära första april och det var ju ett pyssligt aprilskämt kom man fram till.

 

 

Publicerad 08.11.2016 kl. 21:33

Kan man få hår att växa snabbare?

Kära bloggen,

mitt hår växer max 0,5 cm per månad. Det är så väldigt lite, kunde man få håret att växa lite snabbare?

 

Ps. Står redan ofta på huvudet när jag yogar och brukar massera hårbottnet flera gånger i veckan, detta hjälper alltså inte.

 

Publicerad 07.11.2016 kl. 18:11

Sitter i en gunga

Sitter i en gunga och tittar ner över Alexandersgatan där jycklare, månglare och partisaner strövar runt.  Jag bläddrar runt bland mina papper och väntar på att få gå på massage.

Igår var jag och titta på Milja Sarkolas Allt som sägs på Viirus. Rekommenderar verkligen, den handlar om dåligt självförtroende helt enkelt. Jag tror att alla kan känna igen sig i många situationer. Och för alla som går så notera gärna mamman och hennes perfekta byxor! Håret var också mycket bra. Första akten kanske något trög, men andra akten gjorde att precis allt var förlåtet. Bra jobbat.

 

Publicerad 05.11.2016 kl. 11:59

Jag vann, jag vann, jag vann!

Jag vann snögissningstävlingen. Igår 2.11. började det snöa som bara den och snön ligger ännu kvar. Flera dedikerade vänner har skickat snöbollsfoton till mig och gratulerat. Nu inväntar jag min vinst.

Faktiskt är det lite svårt för mig att vara ödmjuk när det nu går så här bra för mig. Imorse gick jag så pass högt med näsan i vädret att jag hamnade i Kottby när jag skulle till Ilmala. Tåget stannade inte i Ilmala som det borde ha gjort (enligt mig) utan fortsatte till Kottby. Inget tåg gick tillbaka på en lång tid och det tog mig kameler, flodbåtar, svordomar och tre rikshor att äntligen komma till Böle. Förnedrat, blöt och försenad anlände jag sedan till jobbet med åtminstone lite lägre näsaställning. Så kan det gå.

Publicerad 03.11.2016 kl. 19:42

Första snön

När kommer det så mycket snö att man kan göra en liten snöboll? Måste inte vara världens största snöboll men nog lite mera substans än två ihoplimmade snöflingor. Här nedan hur vi gissat hemma. Jag hoppas verkligen att jag vinner, förlorarna måste nämligen göra en stor snöskulptur som föreställer vinnaren. Detta sker förstås sedan när det finns ordentligt med snö.

Jag kan så bra se framför mig en skulptur av mig i naturlig storlek, jag kommer att ha ett brett flin gjort av russin eller något annat som liknar mina tänder, (innan jag använt Warpaint). Aj jestas vilken seger. Ni får komma och titta på den heliga statyn sedan, kanske till och med ta bilder.

 

Publicerad 01.11.2016 kl. 10:36

Fem veckor hets

 

Det slår mig att efter bara fem veckor har min jobbsituation lugnat ner sig.

Och idag är det fredag!

 

Någon annan än jag som ännu vill ha papperskalender?

Publicerad 28.10.2016 kl. 13:45

Saker mina vänner talar om - och alla andra också just nu

 

- Hur tråkigt det är att alla gått i den sk. MariKondo-fällan.

- Ayahuasca - bra eller dåligt?

- Coldbrew (kaffeflaskor, filter osv)

- Gamla mobiltelfoner utan möjlighet till uppkoppling. Måste ha!

- Hur man nästan tycker att Bush den yngre känns lite ok nu när man jämför med Trump.

När jag tittar på exempelvis  High Maintenance eller Better Things på HBO slår det mig att man talar om exakt samma saker där som här. Det känns som om världen blivit så väldigt liten. Men samtidigt är det roligt att vi i exempelvis Finland inte a )måste vänta i ett år innan serier/filmer från USA når oss och b) när vi väl ser dom också känner till allt man talar om.

Ja plus att serier/filmer görs och framförallt distribueras mycket snabbare nu är förr vilket leder till att man nästan lever i samma tid - det tycker jag känns lite roligt.

Ni får gärna fylla på min alla-talar om lista. Jag tror jag själv snart kommer på några till.

 

 

Publicerad 27.10.2016 kl. 08:21

Kvällsmänniskan borde få upprättelse

Hela samhället är uppbyggt kring och för morgonmänniskor. Jag är oftast helt hudlös och olycklig före kl 9, efter det blir det bättre, då kan jag stiga upp och ta mig an mina uppgifter. Nu är klockan 9.50 och jag har vaknat för en dryg halvtimme sedan. Druckit kaffe och tittat på mina små chiliplantor. Skall jobba mellan 14-22 idag. Vilken dröm! 

Faktiskt har jag ju nog i något år haft kvällsjobb, jag har för mig att jag drog ett kulturprogram som gick mellan 19.30-20.30.  Livet var en enda fest. Fast ifall arbetsdagen alltid slutar med något man är livrädd för skulle det vara helt vidrigt att hela dagen gå och vänta på att man exempelvis i direktsändning skall debattera kommunalpolitik, kanske så att man sjunger svaren på finska. 

Men hur som helst, det borde skapas ett ordentligt parallellsamhälle för kvällsmänniskorna, Vi skulle kunna jobba ungefär14-20. Som ni märker skulle vi bara jobba sex timmar eftersom vi på grund av glädje och gott självförtroende arbetar väldigt raskt. Detta gäller ju nu i och för sig bara en viss typ av jobb märker jag. Svårt att stänga butiken kl. 20 istället för 22 bara för att man har så god fiilis

Publicerad 26.10.2016 kl. 09:48

Hitta fem euro i fickan

Finns det en större glädje än när man hittar fem euro i en ficka (gärna ens egen ficka)?

Jo, under veckoslutet var jag i Borgå och hittade ett bokmanus på 40 000 ord. Jag har inte ens skickat det någonstans eftersom jag tyckte det var dåligt. Det är 12-13 år sedan jag skrev det och till min stora glädje var det ju inte alls särskilt dåligt när jag nu läste på nytt. Antagligen har texten inte blivit bättre, den har ju bara legat i en bunt och möglat, men min självkritik måste ha minskat massor. Och det är ju en väldigt bra sak. Vet ni hur roligt det är att läsa något utan att komma ihåg att man själv skrivit det? 

 

 

Publicerad 24.10.2016 kl. 11:11

De dödas röster

Jag hade helt missat den otroligt spännande spökhistorian De dödas röster. Jag skulle väldigt gärna vara med om att göra något i liknande stil. Men just nu pynjar jag på med Lasso. Jonna Jinton tipasde om Lasso i sin blogg också och det gjorde mig väldigt glad.

 

Publicerad 18.10.2016 kl. 11:49

Galan 2016

Här kan man nomiera sina favoriter till årets blogg-gala.

 Jag röstar på Bob Dylan i alla kategorier. 

Publicerad 17.10.2016 kl. 16:15

Koppla av

När jag vill koppla av läser jag en bok, men sen finns det de som kopplar av genom att springa ett maraton. De finns de son blir stressade av att göra en större sak per dag, låt säga en intervju och så finns de de som kanske stressar lite först om de måste göra 5 intervjuer på en dag plus en stand-up show på kvällen. 

Själv märker jag att ju mindre jag gör desto mer stressad blir jag av små saker. Och ju mer jag gör desto lättare är det att göra ännu mera, till en viss gräns förstås. Var den där gränsen ligger varierar otroligt mycket från människa till människa, men också beroende på hurdan fas man är i annars.

När jag första gången började träna asthangayoga varje dag var jag helt förbryllad över hur kroppen betedde sig olika från dag till dag, det var ju inte så att jag varje dag blev smidigare. Ofta var det  faktiskt så att om jag lyckats med något svårt dagen innan och väntade mig fortsatt utveckling följande dag så gick det precis tvärtom. Jag hade lite svårt att smälta det här, det hör ju till att bli bättre hela tiden. Yogaläraren förklarade hundra gånger att så är det inte, kroppen har sin egen logik och vilja och samma gäller också huvudet. Det blir inte bättre varje dag. Har börjat acceptera det och inte heller bli för dramatisk när det kommer svängningar.

Det är ju lätt att man kastar sig in en känsla och stämning så mycket att den tar över helt och hållet. Exempelvis om ”allt” är dåligt en dag så är ju faktiskt inte allt dåligt. Det känns bara befriande att säga att allt är dåligt och helst skulle man kasta in handduken, men om man riktigt rannsakar sig själv märker man ju natt varje dag ändå ofta har lugna och bra stunder också.

Nu spårar jag ut, skulle skriva att det här veckoslutet är det litterärt skapande i Åbo igen. Första gången jag deltog var det i slutet av januari när jag hade en väldigt lugn period i livet, hade just varit på yogaresa och på jobbet var det smooth. Jag tyckte att kursveckoslutet var vansinnigt ansträngande då och var trött efteråt. Den här gången ser jag fram emot veckoslutet eftersom jag vet att det blir lugnt och kravlöst, jag får sitta på en stol och chilla hela helgen. Kommer att vara helt avkopplad på söndagkväll. Så ja - allt är verkligen relativt.

Sedan är det ju en annan sak att det sällan blir som man tänkt sig. Må hända får jag något anfall och står och agiterar på en pulpet hela helgen, vem vet. Vem vet.

 

 

Publicerad 14.10.2016 kl. 16:01

Stress

Nu är jag just där jag inte vill vara, stressad som bara den. Stålsatte mig inför den här hösten för jag visste att den skulle bli arbetsfylld. Har sagt nej till nästan allt socialt liv och allt extrajobb som bara går att säga nej till men det har inte hjälpt så mycket. Eller jo säkert en del, men ändå är allt helt åt fanders just nu. Det är så lätt att tänka att man skall njuta av jobbet och låta flowet skriva artiklarna och klippa inslagen, men sen när det är för mycket är det svårt.

Morgnarna är värst, då jag tänker på allt som skall göras under dagen, sedan när jag väl kommer igång brukar det lätta lite. Men huj vad hemskt det ändå är, umgås med flykttankar, att jag skall sitta på en ö i hundra år och göra ingenting. Det är något jag vet att inte heller passar mig och egentligen skulle det mesta lösa sig om jag fick några dagar då jag gör absolut ingenting (utan att jobben radas på hög under tiden.) 

Jag känner mycket igen mig i det Linn skriver om att tappa ord och ha små blackouter. I och för sig har jag alltid varit sådan som tappar ord, men nu just känns det inte alls så bra. Har haft massor av dessa perioder i mitt liv tidigare, men tidigare skulle jag aldrig ha erkänt det riktigt, ens för mig själv. Men nu just känner jag att jag inte behöver gå runt och bevisa mig, jag vet att jag har klarat tusen gånger värre grejer tidigare och det räcker med att jag själv vet det.

Idag har jag försökt delegera och be om hjälp, men det låter också lättare när man säger det, än när det skall ske i praktiken. I synnerhet när alla andra också har bordet fullt.

Nå, det känns bra att skriva av mig lite. Om två veckor redan har jag det lite lugnare om jag ser rätt i kalendern. Fast typiskt för de här perioderna är också att jag går runt och säger att snart blir det lugnare, snaaart blir det lugnare. 

Nå, snart blir det lugnare.

 

 

Publicerad 11.10.2016 kl. 17:26