Bloggposter

Slicka på väggen och gammelgäddan

Vid något skede försökte jag lyssna på Skäringer och Mannheimer, men kom inte in i gänget alls. Gjorde ett nytt försök för någon vecka sedan och nu är jag helt fast. Jag älskar när folk kan sätta ord på sådant jag inte visste att man ens kunde tala om, inte kanske för att det är skamligt, men kanske för att det bara är något subtilt som fladdrar förbi i ögonvråna, man trodde kanske att man var den enda som förnimmat det där fladdrandet, att det egentligen bara var inbillning, men så kommer Skäringer och Mannheimer och säger att dom också sett det. Och bäst av allt -  när det är riktigt mörkt bakom gardinerna måste man få skratta också. Så man skrattar åt fladdret, gammelgäddan och nyfikenheten.*

Är ni med eller emot?

 

 

*Nyfikenheten på människor. (Avsnitt 8.)

29.01.2018 kl. 11:01

Ingen läser

Brukar alltid vara helt tvärsäker på att absolut ingen läser min blogg. Ibland någon vän och bekant kanske, men oftast inte. Blev därför vansinnig glad över att halva Finland svarade på mitt upprop i förra inlägget. Har ännu inte svarat åt alla, men  lovar att göra det, ifall jag nu inte på något sätt raderat något mejl flera gånger så att det inte mera går att spåra. (Varför skulle jag nu ha gjort det? Ingen vet.)

Men TACK alla! På riktigt! 

Helt kort annars, håller på och klippa min hetsätningsdokumentär och den lever och håller på. Det är spännande tider. Hemma googlar vi hundraser som vore vi maniska och min NY-resa börjar klarna. Längar efter att bara gå runt och stirra och göra absolut ingenting. Märker att jag tycker allt mindre om att prestera (sådant som sedan skall bedömas av någon form av publik.) Uj. Och kram!

Det här blev ju som ett brev, bara frimärket fattas.

23.01.2018 kl. 17:36

Lyssnarundersökning

Jag efterlyser kvinnor i åldern 25-40-ish som är åtminstone lite kulturintresserade. Jag behöver er för att göra djupintervujer och använda informationen (anonymt) som hjälp vid utveckling av nya program.

Det viktigaste är att ni  kan infinna er i Böle, Helsingfors  i början av mars i en dryg timme ungefär. Ersättningen är liten, men den finns. Blir superglad om du som tänker att detta kunde funka höra av dig med två-tre meningar till anne.hietanen@yle.fi så ser vi om vi får våra tidtabeller att funka.

 

 

 

18.01.2018 kl. 09:41

Måndag-den stora glädjens dag

Jag har nu bestämt mig för att måndag inte är en motbjudande dag som inleder en vecka av förfärliga morgnar. (Morgnarna i sig är kanske inte så förfärliga, men jag tänker på den där väckningen som river sönder ens kropp, själv och hjärta.)

Så från och med nu tänker jag tänka på måndag som:

- veckans skojigaste dag då allt kan hända.

- dagen då jag alltid planerar in något extra roligt. (Vare sig jag vill det eller inte.)

- dagen då jag jobbar bäst. Jag jobbar som en maskin, ja, måndagar är till för att jobba så bra att taket nästan lossar, Och varför jobbar jag så bra just på måndag? Jo för att det är så roligt med måndag!

Och som bonus inleds varje morgon med dans och sång inför (ofrivillig) publik, eller utan. Idag dansade jag exempelvis den så kallade Peaky Blinders-sången. (Olika imponerande och snabba rörelser och glada tjut med passande ord.)

 

15.01.2018 kl. 10:37

Fredag

Satt just och lackade naglarna på mitt rum när min chef kom in och frågade vad jag gör. Siiir du int att jag lackarna naglarna, svarade jag med oro i rösten, lite som för att insinuera att att han skulle vara så förvirrad att han inte mera ser vad som händer.

Jaha, jaha sade han och gick ut.

 

 

12.01.2018 kl. 15:40
Anne Hietanen