Bloggposter

En dröm går i uppfyllelse

Nu är det spännande tider här och inte på ett sånt där nervöst och äckligt sätt, utan på ett glatt förväntansfullt sätt. Jag skall nu inkommande vecka göra något jag drömt om i åtminstone tio år. Jag rapporterar imorgon, men tills dess får ni gärna gissa fritt på vad det kan vara, den som svarar rätt får en miljon euro i pris.

Och om ni inte vill ställa upp på min sjuka gissningslek får ni gärna kommentera här om vilken bok ni tyckt bäst om i år, behöver int vara utgiven exakt i år, men gärna en som ni läst i år.

Publicerad 26.11.2017 kl. 17:08

Det är inte vårt fel att folk är dåliga

Nytt avsnitt av Hietanen & Henrikson här. Är mycket nöjd med avsnittet. Hoppas ni gillar.

 

Bland annat den här boken är med i det senaste avsnittet.

 

Publicerad 23.11.2017 kl. 11:44

Ny hund

Nu har min sambo och jag tjattrat om en hund i flera år och det verkar som om vi gör slag i saken på våren. Men vilken ras skall vi välja? Vi har talat om irländsk setter, men nackdelen är att de antagligen har ganska stark jaktinstinkt. En annan är fårhund, men problemet är att vi inte har några får. Jag gillar labradorer, men tycker att de nuförtiden ofta ser lite grisaktiga ut, ännu på 80-talet var de lite sportigare, eller hittar jag bara på?

Viktigast är att rasen ändå är frisk, det blir inga flera taxar tyvärr på grund av ryggproblemen. Och faktiskt så lever  taxen Minni konstigt nog ännu. Är glad över varje dag hon ännu är med, hon bor fortfarande i Borgå med min mamma, men vi talar ofta i telefon. Minni har små grisljud och slickar telefonen och jag gör ungefär samma här i min ända.

 

Foto: Seth Casteel.

 

 

 

Publicerad 20.11.2017 kl. 19:19

Tips, tips, tips

Låt mig påminna er om att Ida och jag poddar som bara den. I det senaste avsnittet har vi Majgull Axelsson som gäst. Lyssna gärna och kom med feedback eller säg vad ni vill att vi skall läsa så gör vi det. Här kan man hitta oss. 

 

 

 

Publicerad 19.11.2017 kl. 21:32

Inspelningen

Tv-inspelningen i förrgår gick bra, det var mycket, mycket jobb, men bra gick det. Hade just innan vi startade nervositetsflammor på halsen, men jag tror att det försvann ungefär nån minut innnan vi började spela in. Kom ihåg utantill den första speaken och stapplade mig ej och efter det var jag lugn. Tyckte sedan genast att det nun inte alls var något farligt och kunde inte förstå varför jag varit nervös innan. Alltid samma sak. Det här betyder att jag säkert ingen tackar ja till något liknande, eller ännu större spektakel och så börjar allt på nytt igen. Usch.
Publicerad 18.11.2017 kl. 16:12
Anne Hietanen