Jag funderar verkligen på att delta i Mortified Finland #finlandssvensk. Konceptet går ut på att man läser högt ur sina ungdomsdagböcker på scenen, ja man delar helt enkelt sin skam och får skratta åt varandra och med varandra. Finns en Mortified- dokkare på netflix för dig som också blir intresserad.

Jag har hundra kilo dagböcker och uppsatser från min barndom och ungdom och tänker att de kanske äntligen kunde göra någon nytta. Är ni med mig?

Här en text jag kopierade från fb:

Har du varit en pinsam tonåring? Har du varit hejdlöst förtjust, känt dig förvirrad av omvärlden? Kände du frustration mot dina föräldrar, syskon, lärare? Dokumenterade du dina känslor i någon form? Kanske i en dammig dagbok, kärleksbrev, i dikt form, låttexter, ritningar e.dyl? Allt duger!
Om du kände igen dig och har bevismaterial på dina sköra år som tonåring är du den vi söker för Mortified Finland #finlandssvensk! Den sjukt roliga föreställningen bjuder på komiska historier om emotionell växtvärk från föredetta ungdomars egna dagbokssidor. Skammen är gränslöst kul! Alla har vi varit ungdomar och klarat av det!

Passa på att dyka i din nostalgiska skattkista och sök med! Skicka en ansökan till anni.kotkamaa@suomenkomediateatteri.fi senast den 31.3.2017.

En ganska vanlig dag i mitt liv, denna tisdag. På detta vis såg den ut.

Klockan ringer sju och jag dricker ett nytt kaffe som smakar fruktansvärt. Visste innan jag köpte det att jag inte kommer att gilla det, men utmanade min intuition.

Klockan åtta målar jag olika färger i mitt ansikte, det blir så där, tänker att det duger bra. Övar på frågor jag skall ställa Martina Haag, drabbas av nervositet. Är nästan alltid nervös innan intervjuer, inspelningar och så vidare och har accepterat det. Ser det som en form av respekt, men älskar det inte.

Klockan nio är jag på intervjuplatsen, en dryg halvtimme i förväg, är nästan alltid för tidig. Skriver brev till min vän i Senegal, mediterar och funderar.

Gör intervjun klockan tio.

Klockan halv tolv är jag i Böle och deltar i ett redaktionsmöte som slutar halv två.

Halv två har jag ett möte om ett projekt som jag kanske kommer att delta i eller så inte.

Halv tre har äter jag en smörgås och skickar ut två intervjuförfrågningar och kollar med rättigheterna till ett filmklipp vi vill visa i Lasso.

Klockan tre sitter jag och editerar ett material som får mig att skämmas ögonen ur huvudet, jag dansar frigörande dans och det ser inget vidare ut, men min kameraman sade att det va fint gjort att lägga sig själv i blöt på ett sådant sätt. Fint att han sade så, han kunde ha sagt precis vad som helst, det var inte vackert.

Klockan fyra öppnar jag några paket som kommit med posten, bland annat Anna Höglunds  Om detta talar man endast med kaniner har anlänt, en bok som är så vacker att jag blir stum. Hoppas jag kan prata om boken med åtminstone några ord i Hietanen & Henrikson småningom.

Klockan fem funderar jag och några kolleger om hur vissa speakar till ett kommande tv-program om karriär skall formuleras. Vi funderar hit och dit. Svarar på mejl från några fina typer jag kommit i kontakt med under min så kallade ätstörningsturne i högstadier och gymnasier under 2014

Klockan sex får jag blonda slingor i håret, det tar hundra år, men jag är nöjd då vi märker att jag inte fått slingor på fem månader. Bra. Kanske det räcker med slingor två gånger i året. Mystiskt dock att håret bara vuxit 2-3 cm på fem månader.

Klockan nio är jag hemma och ropar högt av lycka över att det är städat och snyggt hemma. Först funderar jag att skall jag nu ropa av lycka, men sedan gör jag det bara för att förstärka känslan. Äter en sallad från Stockas Deli och dricker ett glas skumpa. Ja! Jag får dricka skumpa när jag vill. Kylskåpet är proppfullt av skumpa, helor och halvor.  Tittar på avsnitt två av säsong sex av Girls. Målar naglarna i samma färg som den där ena i Girls har, vad hon nu heter, den snyggaste, men alla tycker väl olika om vem som är snyggast och vad spelar det nu för roll.

Whatsappar med mina vänner, tvättar kläder och planerar morgondagen. Lyssnar på Mellan raderna som jag älskar och nu är klockan hur mycket som helst, har inte läst eller idrottat något idag vilket är ovanligt, men annars en vanlig dag. 

Har som projekt denna vecka att säga saker med en Leif GW Persson-aktig säkerhet och inte be om ursäkt alls och har lyckats bra idag. 

Sitter på mitt office. Jag har faktiskt ett hemmaoffice som jag har stora förväntningar på. Det är en ljus vacker ateljé som gjord för stordåd. Skrivbordet är tre meter långt och inte en enda ful sak finns i sikte. Nu just är jag ensam hemma i en vecka och den här kvällen är exempelvis helt ledig. Inte är det nu för mycket begärt att jag skulle skriba en novell ikväll? Nej det är det ju inte.

Jag har äntligen förstått att jag inte kan arbeta emot mina begränsningar utan måste jobba med mina talanger istället. Det är exempelvis dödfött att försöka skriva en sexhunddra sidor lång roman, i och för sig är det just det jag vill, men eftersom mitt tålamod är obefintligt passar korta grejer mig mera. Dessutom är jag bättre på korta fyndigheter än stora beskrivande sjok.

Så nu är det dags för lite jobb, jag är snabb när jag väl sätter igång, problemet är att sätta igång. Men nu sätter jag igång.

För små byxor har alltid varit ett favorittema här på bloggen. Jag har i princip helt slutat att lida av det fenomenet. Om mina byxor verkligen är för små, ja då köper jag nya. Det är ingenting som man lär sig över en natt därför sade det kriii i mitt huvud när gårdagens pilateslärare plötsligt sade, kämpa, kämpa, kanske du redan har några målbyxor planerade för sommaren.

Nej, jag har inga målbyxor planerade för sommaren. Jag tränar inte för någon drömkropp, jag tränar för den kropp jag redan har. Jag tittade runt på salen som var full av fina kvinnor, alla i olika former och tänkte på hur absurt det skulle vara om vi alla hade några små drömbyxor i våra skåp eller vår fantasi som vi alla skall promenera runt med under sommaren 2017. På vilket sätt skulle vi vara lyckligare eller bättre då? 

Vilket fint veckoslut, fick för mig att gå och  titta på Jonas Gardells föreställning på Savoy på fredag, eller han drog faktiskt två shower efter varandra. Jag var mycket imponerad. (Jag var på den tidigare föreställningen.)

Igår åkte jag till Borgå för att mingla med Minni. Hon börjar bli gammal och märkte till min förvivlan att hon dricker mycket mera vatten än tidigare, visst är det ett tecken på att njurarna börjar bli svaga? Månne det lönar sig att ge piller åt hunden?

Idag har jag joggat runt Skatudden, det är världens kortaste joggingtur men jag blev ändå så trött att jag sovit flera timmar efteråt. Det betyder att jag nu skall koka kaffe och läsa färdigt Karolina Ramqvists Det är natten och Yaa Gyasis Vända hem. Bägge böcker är bra som bra den, är överlycklig över hur mycket bra litteratur som ges ut.

Imorgon kommer ett nytt avsnitt av podden, jag skäms lite över allt jag sade, bland annat att jag funderar på att sluta vara feminist. Jo, så var det, en bok vi läste fick mig nästan att tänka i de banorna. Jag gissar att jag kommer att få stryk längs med veckan, men sånt är livet.

Du är bjuden på after work med Hietanen & Henrikson. Onsdagen den 15.2 kl 18 vill vi att du kommer till Tenho på Helsingegatan 15 i Helsingfors och firar med oss.

Vår nya bokpodd har fötts och hen är vacker. Den legendariska DJ-duon Puff Collective (Maria Ahonen och Lina Hurmerinta) uppträder.



HIETANEN & HENRIKSON - en bokpodd för alla

Kulturjournalisterna Anne Hietanen och Ida Henrikson diskuterar de hetaste böckerna just nu men tar också upp böcker som inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Biografier och serier tas på lika stort allvar som klassikerna. Det här är en podd för alla - också för dem som tror att de inte ens ...gillar att läsa. Producent: Kia Svaetichin.

Nytt avsnitt varje måndag på Yle Arenan, iTunes och Soundcloud.

Lyssna på de första avsnitten här.

Ropa gärna hep om du är intresserad!

Idag har vi tagit nya pressbilder till Hietanen & Henrikson. Månne det blev too much?  

Idag publicerade vi avsnitt tre av Hietanen & Henrikson - en bokpodd för alla. Blir så glad om ni går in och lyssnar, fyra minuter räcker och gillar ni det inte får ni lov att sluta efter det.

Hälsningar från rad 25C från ett mycket litet Norwegian flygplan.