Bloggposter

Dåligt samvete

Nu har jag dåligt samvete för att jag surades i förra inlägget. Halva universum skulle ge sin  högra arm och kanske fot för att ha ett jobb! Och så bara gnäller jag.

Dessutom kommer jag inte ens på något bättre jobb än det jag har, eller jo jag kunde ha samma jobb, men det vore förbjudet för chefer, producenter, lyssnare och läsare att kommentera mina alster. Alla skulle alltid bara vara nöjda med allt jag gjort och själv skulle jag också vara det. Drömmen skulle ju vara om jag varje dag fick gå runt och tro att allt jag gör är jättebra och att folks liv blir avsevärt gladare tack vare mig. Tänk att det ju finns såna människor! Kanske någon som läser detta, hur gör ni i så fall? Jag är nämligen säker på att ni också gör en massa bajs, så det måste ju vara en inställningsfråga, eller? 

04.04.2018 kl. 12:43

Jag tänker inte gnälla

Nej, jag skall inte gnälla, men inte är det helt underbart att vara tillbaka i Bölebunkern efter en månad av donitsätande, sovande och chillande. 

Dagens gympass var inte heller riktigt toppen efter en månads paus. I min övertro på mig själv tänkte jag att jag säkert ändå är lika stark som tidigare, men det var inte helt rätt tänkt. Det var faktiskt helt fel tänkt, dessutom fick jag hela tiden kämpa mot den löjliga lusten att avbryta övningar, göra färre repetitioner helt plötsligt osv. Faktum är att jag var så asigt dålig på gymmet både mentalt och fysiskt att jag nu nästan fick lust att skärpa mig lite. Nu skall jag ta mig i lilla, lilla kragen och rycka åtminstone lite. Ryck, ryck säger det bara. Det blir nog bra det här, eller så blir det vad det blir!

03.04.2018 kl. 14:37

När är det dags att ge upp? Och när skall man absolut inte göra det?

Just innan mitt yogapass skulle börja igår bestämde jag mig för att det skulle vara mitt sista pass, åtminstone på flera år. Jag kom fram till att jag måste sluta ljuga för mig själv och erkänna att jag hatar yoga på alla sätt man kan hata något. (Att hata är i sammanhanget kanske ett för svagt ord.)

Jag lurades att tro att jag gillade yoga någon gång i tiderna endast på grund av att jag råkar vara vig och har korta ben och därför fick känna mig duktig under varje pass.

Jag har alltid älskat att känna mig duktigt och helst vara en av dem som kan mest och bäst.

Men tänkt om jag nu skulle kunna frigöra mig också från den bördan, kanske börja göra vad jag vill och inte vad jag tror att jag vill för att jag tror att jag är bra på det. Kanske helt frigöra mig från behovet av beröm.

Där låg jag på min matta och kände mig nöjd över att ha gjort upp med några livslögner, timmen skulle snart börja, kanske jag för första gången i mitt liv bara skulle smita ut och ge upp. Så befriande. 

Måste bara fundera på vad jag skall göra istället för mina årliga, eller nästan årliga, yogaresor. Vad vill jag ha? Jag vill nog ha action, inte mördande tråkig yoga, jag måste åka iväg på lianklättrings/karate/mord läger. Ja, ja jag hittar väl på något annat, tänkte jag medan timmen hinner börja och jag tänker att jag får väl mangla mig igenom skiten en sista gång, som ett farväl. 

Men nu var det som fan, läraren är fantastiskt, kroppen är starkt och jag älskar timmen. 

Tur att jag inte hann sprätta upp alla mina yogabyxor i min iver över att sluta. Svårt att veta när man skall ge upp och när man absolut inte skall göra det.

 

28.03.2018 kl. 21:00

Amerikansk städning

I USA älskar man rengöringsmedel med stark lukt, det är det bästa man vet. Hotellrum städas exempelvis på så sätt att man skvätter runt tre flaskor klorin i rummet, sedan sprayar man fem burkar av olika sorters rumsdofter i rummet och stänger dörren snabbt! Färdigt!

 

Den personliga hygien sköts på så sätt att man häller några burkar klorin över sig, sprutar munnen full med tandkräm och sedan slänger ner en tvål i kalsongerna så att det löddrar lite vid varje steg. Färdigt!

 

Detta baserat på mina ivriga undersökningar, kan vara att någon gör på ett annat sätt även i USA.

28.03.2018 kl. 09:50

Hundarna på Manhattan

Vet ni att hundarna här tror att jag är en hund! Speciellt de som har samma färg som min låtsaspäls. Det följer mig, de tittar beundrande på mig osv.

Annars börjar jag vara redo för att sätta mig på planet hem, är inte sugen på något speciellt just nu här. Kanske en gallerigenomgång i Chelsea, men det är nästan det enda jag kan komma på. Vad skulle ni göra om ni hade några tomma dagar på Manhattan?

 

 

 

24.03.2018 kl. 16:58
Anne Hietanen