Karriär

Hur förhåller ni er till ordet karriär? Vi pratade om det på jobbet idag och alla tyckte att det kanske inte är så populärt att göra karriär mera, att man hellre satsar på självförverkligande. Men sedan är det ju så att mångas själförverkligande kan leda till en hel karriär, men att karriären aldrig varit i huvudfokus. 

Jag minns att man nog kunde gå till karriärhandledare när jag var ung, men jag har aldrig haft någon tanke på en karriär, jag har bara haft tur och halkat in på olika ställen. (Jag har förstås arbetat hårt också, oberoende av vad jag arbetat med. Som städerska och chef har jag försökt göra allt som krävs och lite till.)

Medan jag spånar vidare slår det mig att de som eventuellt satsade på en karriär då när vi började våra arbetsliv nog alla antagligen har fyra gånger högre lön än vad jag har om det nu spelar någon roll.

Men ja, vad tänker ni på när ni hör ordet karriär?

 

 

Publicerad 17.01.2017 kl. 20:23

Mediespråk 2017

Voi nej, nu har jag varit på för många fester och känner mig inte utvilad inför den kommande veckan. Till allt tur är det ingenting allför svårt eller spännande jag skall göra nästa vecka. Kommer att delta i Mediespråk 2017 men bara som publik. Finns här någon annan som är på väg?

 

 

Publicerad 15.01.2017 kl. 19:47

Mellan pärmarna

För  ett år sedan pitchade jag en bokpodd som jag äntligen har tid att göra. Imorgon skall min roomie Ida Henrikson och jag spela in avsnitt nummer ett av vår läspodd. Jag fick välja vem jag vill ha som partner in crime och valet föll genast på Ida som kan väldigt mycket om sådant jag inte har någon aning om. Hon är ett decennium yngre och generationsskifte lär väl inte ske vart tionde år men jag vet att vi hör till olika generationer och det är oerhört viktigt för mig att försöka förstå hur världen uppfattas och tolkas av yngre. Nu låter det som om jag gillar Ida bara för att hon är yngre, men egentligen är det nog det minsta av alla plussen, hon är helt enkelt en rolig och smart typ.

Nåja vårt arbetsnamn har i största hemlighet varit mellan pärmarna som en hyllning till Mellan raderna som jag älskar. Min förhoppning är att vi någon gång efter lite famlande och några korrigeringar landar på en nivå som åtminstone på något plan kan jämföras med mellan raderna. 

Vi kommer att lansera podden om två veckor och sedan får ni höra det strålande namnet som vår producent hittade på mellan två tuggor av lunchbiffen. Jag tycker alltid det är svårt att hitta på programnamn, ibland sitter en grupp i flera veckor och försöker utan resultat, ibland snubblar någon bara och så kommer namnet av sig själv, föredrar alla gånger det senare alternativet.

 

Publicerad 12.01.2017 kl. 12:01

Sunt förnuft får det bli

Nå efter att jag skrev igår om mitt perversa klädtänkande blev det klart för mig att medelvägen skall det bli också denna gång.

Jag köper alltså några få bra kläder och så är det med den saken. Alla vet ju att en ny snygg skjorta kan bära en över alla möjliga svårigheter. Tidigare var det viktigt för mig att variera klädseln vid alla tv-uppträdanden, men varför skulle det egentligen vara viktigt? Ingen i hela världen skulle märka om jag hade samma kläder tre veckor i rad, eller någon kanske skulle göra det, men vad gör det? Nej ingenting ju. 

 

Publicerad 11.01.2017 kl. 16:53

Allt eller inget

Tittar på mina eländiga kläder och är trött på varje plagg. Funderar på att shoppa en helt ny garderob för miljoner euro, men funderar också på att inte köpa något alls. Varför tycks bara dessa två alternativ existera? Det normala och sunda vore ju att köpa några få bra plagg och sedan leva med det. Men nej, det känns helt för förnuftigt, det skall vara antingen en överdrift eller en underdrift. Finns det någon som känner igen sig?
Publicerad 10.01.2017 kl. 17:07

Jobbångest

För första gången i kanske hela mitt liv hade jag ingen ångest inför att återvända till jobbet efter längre tids ledighet. Oftast har jag hunnit bli folkskygg och så brukar jag bära med mig en besvikelse över att semestern inte alls blev som jag hade önskat, men inte denna gång. Är nu så ivrig över detta faktum att jag till och med bokade in mig på airyoga ikväll. Har inte testat airyoga tidigare eftersom jag antagligen väntat på ett tillfälle då jag känner mig tillräckligt spänstig och graciös. Nu just känner jag mig som ett otympligt berg, men kanske det är just då jag behöver airyoga som mest? 

 

Publicerad 09.01.2017 kl. 12:26

Ring helst inte

Har i forskningssyfte läst igenom lite gamla dagböcker och uppsatser. Det är verkligen roligt och något förfärande att jag är precis likadan nu som för trettio år sedan. Tydligen har jag odlat samma sorts "humor" under hela mitt liv och dessutom verkar jag alltid ha älskat att fantisera det ena och det andra. Nu när jag läser mina uppsatser från lågstadiet kan jag inte undgå att fundera på vad läraren tänkte, hade jag fått läsa sådana texter av ett barn hade jag antagligen gjort ett hembesök.

I en uppsats funderar jag på hur det kommer att vara sedan när jag är en mycket känd författare. Jag oroar mig över att folk kommer att ringa till mig hela tiden, det kommer att bli jobbigt anser jag. Beundrarbrev, det får dom däremot gärna skicka. Inte visste jag att jag redan som liten ogillade att folk ringer, däremot vet jag att jag alltid haft höga tankar om mitt skrivande. Det har alltid varit mycket snack men lite verkstad. 

Publicerad 07.01.2017 kl. 15:50

Antiklimax

Vilket antiklimax att komma hem från en lyckad resa. Huj fan. Jag minns en Kalle Anka-serie där Kalle åkte till flygfältet för att kolla från vilket land de lyckligaste människorna kom, sedan åkte han till just det turiststället. Stället visade sig vara vidrigt och det var därför alla såg så glada ut när de kom hem.  De som grät när de kom hem grät av sorg över att lämna sitt semesterparadis. Detta bör vi minnas och tänka på nu som då.

 

 

 

Publicerad 05.01.2017 kl. 14:30

Semestern

Ni vet hur avdankad jag är, jag kan åka till ett palats vid världens finaste strand och ändå suras våldsamt, men denna gång har ett mirakel inträffat och jag har fått vara med om min bästa resa hittils.

När jag skriver detta sitter jag på balkongen till vårt hotellrum och ser ut över en sjö, men faktum är att mina lyckligaste stunder var under vandringen i Sapa. Det var smutsigt och tungt stundvis, men vi hade så jäkla roligt och träffade så bra typer. Jag har aldrig träffat så fina människor som våra vietnamesiska guider och familjer. Men den största succén var nog det egna resesällskapet, jag har rest med min sambo och hans dotter och vanligvis reser jag ju ensam. Jag som alltid trott att det är roligast att resa ensam, men nej, så är det alltså inte alltid.

 

Publicerad 31.12.2016 kl. 10:36

Sapa del 2

Igår har vandringsteamet druckit stora mängder happy water med härliga lokala talanger. Idag har vi gått i bergen 20 kilometer.

 

Publicerad 26.12.2016 kl. 11:43

Mot Sapa

Hjälp. Nu har jag drabbats av grym resfeber. Skall just åka med ett tåg mot norra Vietnam och sedan vandra runt i bergen i många dagar. På grund av lättja har jag inte hunnit ta reda på hur folk bor i norra Vietnam. Kanske det ändå inte kan vara märkligare än exempelvis i Borgå eller Ingå. Vi skall alltså bo hemma hos olika familjer.

Men det går bra, har aldrig i hela mitt liv träffat så många trevliga typer som de här i Hanoi.

Publicerad 23.12.2016 kl. 13:28

Hanoi del 1

Dagens hälsning från Hanoi. Nu just cyklar jag i hotellets gym. Snart skall jag lyfta allt och alla.

 

Hej

Publicerad 22.12.2016 kl. 12:37

Vill du vara med i Efter Nio?

Ja, varför inte? Det här gäller ett program som har med sömn och trötthet att göra, sådan trötthet som hör ihop med utmattning eller utbrändhet. Ifall du varit med om detta skall du kontakta hedvig.jakobsson(@)yle.fi så berättar hon mera.

 

 

 

Publicerad 21.12.2016 kl. 12:50

Hanoi

Här börjat min semester. Om några dagar vandrar vi i risdjungeln i norra Vietnam, men före det får vi chilla några dagar i Hanoi. Jag hoppas på sol och god mat.

 

 

Publicerad 19.12.2016 kl. 05:19

Min julklapp

Min julklapp till er alla är inget mindre än en liten saga jag skrev på LittSkap. Vi får ofta små övningar som skall vara färdiga på allt mellan 5-15 minuter, jag tror att det här var en 10 minuters grej och vi hade fått stränga regler om att den här sagan skulle innehålla ett slagsmål, någon potatissort och två fågelsorter.

På allmänhetens begäran ska ni nu få ta del av herr Siklis krångliga kväll.

 

Det var en gång en mycket söt liten rektor som ansvarade för en mycket, mycket liten skola. Den lilla rektorn hette Sikli och hade ett huvud som var en potatis. Det var ett praktiskt litet huvud som bredde rektorn stort nöje och framförallt mat.

När rektor Sikli var hungrig kunde han när helst han ville suga i sig en liten franskis från ögonbrynen eller kanske slunga i sig potatismos rakt från öronen. Potatislåda rann i tid och otid ut från näsan och man kan nästan säga att rektorn upplevde julafton varje dag.

Men en gång gick det nästan lite illa för den lilla, söta rektorn. Några busar från stadsfullmäktige var olovligt hungriga efter en alldeles för het duell vid ån och begav sig därför ut på matjakt. Den lille, lille rektorn som bodde i det lilla gymnasiet kände  på sig hur det brände till i huvudchipsen redan innan busarna störtade in. Han förstod genast att potatisen var i fara. Vad skulle han göra? 

Jo rektor Sikli skulle försvara hela potatiskällaren om det var det som behövdes. Så fort busarna närmade sig satte han på fritösen och kunde glatt konstatera att det rev till i röstin på ett lovande sätt. Busarna förvandlades snabbt till kolbitar som rektorn sedan kunde använda till uppvärmning av sin lilla fågelgrill. Och vet ni vad? Nu sitter den lilla rektorn där i Borgå och mumsar på både fågelskvätta och knäppgök som ju hör till de fågelsorter som lämpar sig allra bäst till - potatis.

 

 

Publicerad 18.12.2016 kl. 14:35