Bloggposter

GLOW

Har på sistone hittat så många bra saker. Bäst är kanske Glow på netflix, en serie om kvinnor som uppträder som wrestlare i en tv-show på 80-talet. Fulsnyggt och extremt bra soundtrack, trots att jag själv på 80-talet skulle ha tyckt att det var helt för mesig musik.

Jag gillar inte ens wrestling särkilt mycket, kanske eftersom jag alltid sett det på helt fel sett. Det är ju egentligen teater som utförs av idrottsmän som i och för sig kan vara väldigt skickliga, men om jag får välja ser jag hellre på MMA.

Tidigare fick jag alltid biljetter till olika matcher, boxning, wrestling och MMA och jag älskade att gå på matcher, men nu har jag helt glömt bort denna fritidssyssla, kanske eftersom jag inte hittat biljetter i mitt postfack. Fick däremot en Spiderman skickad till mig igår och en inbjudan till en restauranginvigning. Och på tal om restauranginvigning. Ni som bor i Berghäll kan lungt testa Vihreäholvi. Jag var där igår och åt allt, det var väldigt gott. Innan dess besökte vi Riviera och såg Get Out. Tio poäng för helhetsupplevelsen.

Jag älskar Berghäll. Och bland lite mindre, tex igår när jag gosade med en valp som var gjort av det mjukaste material jag känt i hela mitt liv, men sedan blev avbruten av en onykter person som ville sparka hunden till helvetet. Jag tyckte det var ohyfsat.

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 13:31

Hetsätningsstörning

Har tänkt väldigt mycket på hetsätning sedan jag började undersöka vad som hänt mina medpatienter på behandlingshemmet. Har inte alls hållit mig ajour och fick först alldeles nyligen reda på att min tidigare sjukdom nu har ett riktigt namn och namnet är hetsätningsstörning.

När jag var sjuk förstod sig läkarna bara på anorexi och på bulimi.  Eller förstod och förstod, men det var ord folk kunde slå upp. Fortfarande har jag vänner som tror att jag mest spydde. För enkelhetens skull brukar jag låta dem tro det, men faktum är att jag hade hetsätningsstörning och aldrig spydde, inte en enda gång. Anorexi hade jag en väldigt kort tid. Faktum är att det varit lätt att prata om den anorektiska fasen, den är ju något folk ”förstår” och man ser ju så ”skör och fin ut”. Många människor såg ju genast att jag var sjuk, men exempelvis en mycket ansedd modellagentur ville skicka mig ett år till Japan och tyckte annars också att jag var vacker. (Förstås kan man vara mycket fin och frisk trots att man är väldigt smal, men jag var det verkligen inte det.)

Men hetsätning har alltid varit extremt skamligt. Att tappa kontrollen med något så enkelt som mat - för folk som inte är sjuka är och kommer det alltid att var obegripligt. Visst har nästan alla människor svårt att stundvis sluta äta i tid, visst äter nästan alla då och då så mycket att de nästan känner sig sjuka, men sedan brukar de sluta med det. En som har en svår hetsätningsstörning äter i sin ångest sedan fem, tio, tjugo gånger mera efter det att en vanlig människa känner att det spårade ut helt.

Jag har varit frisk i över tjugo år och äter som en vanlig människa, ibland för mycket, men ofta ganska så där passligt. Aldrig i hela mitt liv skulle jag ha trott att en sådan verklighet kunde bli möjlig, det är faktiskt det mest märkliga jag varit med om.  

Varför jag nu är så ivrig angående hetsätning är delvis att jag lärde mig att det nu finns en riktig diagnos och att det dessutom framkommit ny forskning som pekar på att adhd kanske kan vara kopplat till viss form av hetsätning. Så vansinnigt intressant, eller vad säger ni?

Är ni annars intresserade av att läsa om hetsätning och hur många av er har svårt att sluta äta i tid? Den svåraste situationen är nog antagligen när man inte vet om man är sjuk på riktigt. Jag glömmer aldrig stunden då jag högt för mig själv erkände att jag hade en ätstörning. Jag var rädd för att det skulle bli en sanning om hela mig ifall jag ens erkände det mig för mig själv. Att jag kanske till och med plötsligt skulle ge lov åt mig själv att hetsäta eller banta eftersom jag ju var sjuk. Så blev det inte och jag började inte heller prata om det med så väldigt många och det är jag glad över, ibland kan det vara svårt att ens ibland bete sig friskt om alla vet om att man är sjuk. Ibland kunde jag mina sjukaste stunder ändå glida runt som en vanlig människa och ha glada stunder. Sådant kan rädda en. Hur vidrigt saker och ting ändå är brukar man ändå kunna skapa någon minut utan ångest och helvete. Inte alltid, men ofta. Så ja, ni får ju mer än gärna svara anonymt på hur ni förhåller er till mat.

Publicerad 27.06.2017 kl. 13:13

Ring, ring

Idag har det ringt ovanligt mycket. Vid ett tillfälle såg jag namnet på en mycket god vän. Vår telefonetikett går ut på att bröla eller viska eller åstadkomma märkliga ljud innan själva samtalet börjar. Jag invigde ivrigt samtalet med lite lätt brölande. Till all tur tog jag inte fram den värsta repertoaren för det visade sig ganska snart vara en bekant med samma namn. Men det var en sådan bekant att det verkligen ändå var lite väl absurt med min invigning. Det enda vettiga vore ju om jag sagt att jag trodde att det var en annan vän som ringde, men det gjorde jag inte eftersom jag inte var tillräckligt altert. Tillfället passerade och efteråt skämdes jag en del. 

 

Publicerad 26.06.2017 kl. 13:30

Tips

Tittade just på alla fyra avsnitt av Höghusens prinsessor, en dansk dokumentärserie om några unga kvinnor som gillar en mycket speciell sorts estetik. Lite Katy Price/Jersey Shore-stil. Rekommenderar för den som vill ha lite variation från sitt hipsterliv. Finns några veckor på arenan.

 

 

Publicerad 20.06.2017 kl. 20:17

Sommarlov snart

Detta veckoslutet har jag hetsat land och rike runt, fram och tillbaka. Fick en fin bild. 

 

Publicerad 19.06.2017 kl. 13:54