Usch

Usch vad allting är dåligt just nu, fast jag tröstar mig med att det alltid kan bli värre -  och oftast blir det ju också värre. Men sedan kan det bli bättre igen, man inträder på scenen igen med en lite mer sliten mantel, men där står man hur som helst och sjunger så att hela salen häpnar.

Och jag överdrev, allt är inte dåligt, t ex Feud-serien som jag tipsade om redan i inlägget tidigare. Finns på HBO Nordic, men det kommer bara ett nytt avsnitt i veckan - nästan som på den gamla tiden. Jag kan uppskatta att inte behöva bli frestad att binge-titta, det känns faktiskt mera njutbart att bara se ett avsnitt åt gången.

Så, nu blir det veckoslut! Jag skall jobba, men veckoslut blir det ju ändå. Skål på den saken.

Publicerad 17.03.2017 kl. 15:27

Vilken serie?

Någon annan som tittar på den här? Den här är ju helt överdrivet bra. Och helt ny, som 5 poängstipset.

 

Publicerad 13.03.2017 kl. 18:59

Suspekt

Har ni också märkt att ordet suspekt nu just är väldigt populärt? Alla använder det ordet hela tiden, åtminstone i Svenskfinlands lilla, lilla medievärld.

 

 

 

Publicerad 10.03.2017 kl. 11:39

Abramovic

För två veckor sedan visste jag knappt vem Marina Abramovic är, men nu kan jag inte tänka på något annat. Var på Moderna Museet i Stockholm och såg utställningen som var omvälvande. Dock är jag osäker på om jag alls fått ut något om jag inte läst hennes biografi innan. Ida och jag kommer att tala om den nästa vecka i H&H. 

I väntan på det finns ett splittternytt avsnitt ute nu, hoppas ni gillar.

Publicerad 06.03.2017 kl. 14:29

Somefastan dag tre

Nu har jag haft två kvällar fredade från internätets tyranni. Igår var jag i misstag ungefär två minuter på fb eftersom jag glömde fastan, men så fort jag kom ihåg det satt jag ned telefonen och kunde ägna mig åt annat istället. Känns väldigt skönt att vara utan kontakt med yttervärlden exakt hela tiden.

Nu just sitter jag på flygfält och väntar på mitt plan till Stokis. Skall göra det ena och det andra, men mest ser jag fram emot Marina Abramovic på Moderna museet, hennes biografi är väldigt spännande och inspirerande, vi kommer snart att prata om den i Hietanen & Henrikson.

Publicerad 03.03.2017 kl. 10:54

Somefastan börjar nu

Har en gång tidigare med ganska bra framgång varit utan att slösurfa efter klockan 18. Men sedan efter några veckor föll projektet i glömska. Nu är det dags igen, men med lite lättare regler, fastan börjar först klockan 19 och man får skicka viktiga mejl på kvällen om man verkligen måste, man får också titta på netflix, men insta, twitter, fb, bloggar och sådant är förbjudet. Min kollega Ida och min sambo är med och vi skall göra det bara i 40 dagar.

Det blir svårt att fuska ifall andra är med i fastan och det är klart att man kanske någon gång faller i en fälla, men må så vara, det blir inga farliga straff, jag vill själv bara komma bort från det där slentriansurfandet. Ganska ofta är jag exempelivs inne i en bok, men så är jag tydligen det ändå inte för plötsligt hetslajkar jag på insta istället, känns lite omotiverat.

Någon annan som kommer med?

 

Min arbetskaktus säger moj.

Publicerad 01.03.2017 kl. 14:08

Oälskad och äcklig

Ny poddis igen, som vi döpte till Oälskad och äcklig. Och Ida skrev en så förbaskat bra text igen att jag tänker ha skrivkramp resten av året. Ja, ja man skall inte jämföra sig med andra, men det är klart att jag jämför mig med Ida som jag ser varje dag och delar rum med på jobbet, som jag dessutom veckosvis turas om att skriva artiklar eller kolumner med.

Nå, kanske jag pga våldsam revanschlust nästa vecka kommer med en sådan text att hela Finland river sönder sina byxor av pur förvåning och iver. Ja, vem vet, det mesta kan hända här i världen.

Ps. Tyckte ni att ordet poddis var äckligt?

 

Publicerad 27.02.2017 kl. 14:38

Flera läsare till bloggen

Jag har märkt att då jag postar ett blogginlägg på söndagkväll så börjar veckan med hög plasering på bloggtoppen.fi helt enkelt för att inte så många andra har skrivit och sedan är det lätt att hålla sig uppe om veckan startat bra, om man fortsätter skriva alltså, vilket jag sällan gör.

Numera blir det väl max 2-3 inlägg i veckan, tror att det beror på att jag numera skriver ganska mycket annat vid sidan om. Känns ändå bra att ha en liten blogg ändå, någon gång kanske har något att säga och då kan jag göra det här. Men idag det här lilla tipset då.  

Publicerad 26.02.2017 kl. 21:47

Ska vi stå på scen tillsammans?

Jag funderar verkligen på att delta i Mortified Finland #finlandssvensk. Konceptet går ut på att man läser högt ur sina ungdomsdagböcker på scenen, ja man delar helt enkelt sin skam och får skratta åt varandra och med varandra. Finns en Mortified- dokkare på netflix för dig som också blir intresserad.

Jag har hundra kilo dagböcker och uppsatser från min barndom och ungdom och tänker att de kanske äntligen kunde göra någon nytta. Är ni med mig?

 

Här en text jag kopierade från fb:

Har du varit en pinsam tonåring? Har du varit hejdlöst förtjust, känt dig förvirrad av omvärlden? Kände du frustration mot dina föräldrar, syskon, lärare? Dokumenterade du dina känslor i någon form? Kanske i en dammig dagbok, kärleksbrev, i dikt form, låttexter, ritningar e.dyl? Allt duger!
Om du kände igen dig och har bevismaterial på dina sköra år som tonåring är du den vi söker för Mortified Finland #finlandssvensk! Den sjukt roliga föreställningen bjuder på komiska historier om emotionell växtvärk från föredetta ungdomars egna dagbokssidor. Skammen är gränslöst kul! Alla har vi varit ungdomar och klarat av det!

Passa på att dyka i din nostalgiska skattkista och sök med! Skicka en ansökan till anni.kotkamaa@suomenkomediateatteri.fi senast den 31.3.2017.

 

 

Publicerad 23.02.2017 kl. 15:05

Finland är gay

Idag kommer ett mycket fint Lassoavsnitt, Malin Slotte beskriver programmet fint i dagens Husis, blev märkligt glad över det, speciellt för att homosexuella fortfarande diskrimineras och för att Lasso vill fira våra gayhjältar på ett fint sätt. Hoppas ni gillar progammet kan ses i hela världen på arenan redan nu, men på yle Fem kl. 20 ikväll.

 

Publicerad 22.02.2017 kl. 14:57

Dagen som gick

En ganska vanlig dag i mitt liv, denna tisdag. På detta vis såg den ut.

Klockan ringer sju och jag dricker ett nytt kaffe som smakar fruktansvärt. Visste innan jag köpte det att jag inte kommer att gilla det, men utmanade min intuition.

Klockan åtta målar jag olika färger i mitt ansikte, det blir så där, tänker att det duger bra. Övar på frågor jag skall ställa Martina Haag, drabbas av nervositet. Är nästan alltid nervös innan intervjuer, inspelningar och så vidare och har accepterat det. Ser det som en form av respekt, men älskar det inte.

Klockan nio är jag på intervjuplatsen, en dryg halvtimme i förväg, är nästan alltid för tidig. Skriver brev till min vän i Senegal, mediterar och funderar.

Gör intervjun klockan tio.

Klockan halv tolv är jag i Böle och deltar i ett redaktionsmöte som slutar halv två.

Halv två har jag ett möte om ett projekt som jag kanske kommer att delta i eller så inte.

Halv tre har äter jag en smörgås och skickar ut två intervjuförfrågningar och kollar med rättigheterna till ett filmklipp vi vill visa i Lasso.

Klockan tre sitter jag och editerar ett material som får mig att skämmas ögonen ur huvudet, jag dansar frigörande dans och det ser inget vidare ut, men min kameraman sade att det va fint gjort att lägga sig själv i blöt på ett sådant sätt. Fint att han sade så, han kunde ha sagt precis vad som helst, det var inte vackert.

Klockan fyra öppnar jag några paket som kommit med posten, bland annat Anna Höglunds  Om detta talar man endast med kaniner har anlänt, en bok som är så vacker att jag blir stum. Hoppas jag kan prata om boken med åtminstone några ord i Hietanen & Henrikson småningom.

Klockan fem funderar jag och några kolleger om hur vissa speakar till ett kommande tv-program om karriär skall formuleras. Vi funderar hit och dit. Svarar på mejl från några fina typer jag kommit i kontakt med under min så kallade ätstörningsturne i högstadier och gymnasier under 2014

Klockan sex får jag blonda slingor i håret, det tar hundra år, men jag är nöjd då vi märker att jag inte fått slingor på fem månader. Bra. Kanske det räcker med slingor två gånger i året. Mystiskt dock att håret bara vuxit 2-3 cm på fem månader.

Klockan nio är jag hemma och ropar högt av lycka över att det är städat och snyggt hemma. Först funderar jag att skall jag nu ropa av lycka, men sedan gör jag det bara för att förstärka känslan. Äter en sallad från Stockas Deli och dricker ett glas skumpa. Ja! Jag får dricka skumpa när jag vill. Kylskåpet är proppfullt av skumpa, helor och halvor.  Tittar på avsnitt två av säsong sex av Girls. Målar naglarna i samma färg som den där ena i Girls har, vad hon nu heter, den snyggaste, men alla tycker väl olika om vem som är snyggast och vad spelar det nu för roll.

Whatsappar med mina vänner, tvättar kläder och planerar morgondagen. Lyssnar på Mellan raderna som jag älskar och nu är klockan hur mycket som helst, har inte läst eller idrottat något idag vilket är ovanligt, men annars en vanlig dag. 

Har som projekt denna vecka att säga saker med en Leif GW Persson-aktig säkerhet och inte be om ursäkt alls och har lyckats bra idag. 

Publicerad 22.02.2017 kl. 00:03

Love Warrior och momastery

Eftersom jag inte brukar läsa mammabloggar hade jag missat momastery och boken Love Warrior. Den är skriven av Glennon Doyle Melton och kommer snart på svenska. Boken var fantastisk och det kändes som om den rörde vid min lilla själv som yrvaket sade MOJ. Vi pratar om boken i nyaste avsnittet av Hietanen & Henrikson och jag skrev en text om självhjälpsböcker.

En liten samlingsbild från vår lanseringsfest förra veckan.

 

Publicerad 20.02.2017 kl. 08:21

Stordåd

Sitter på mitt office. Jag har faktiskt ett hemmaoffice som jag har stora förväntningar på. Det är en ljus vacker ateljé som gjord för stordåd. Skrivbordet är tre meter långt och inte en enda ful sak finns i sikte. Nu just är jag ensam hemma i en vecka och den här kvällen är exempelvis helt ledig. Inte är det nu för mycket begärt att jag skulle skriba en novell ikväll? Nej det är det ju inte.

Jag har äntligen förstått att jag inte kan arbeta emot mina begränsningar utan måste jobba med mina talanger istället. Det är exempelvis dödfött att försöka skriva en sexhunddra sidor lång roman, i och för sig är det just det jag vill, men eftersom mitt tålamod är obefintligt passar korta grejer mig mera. Dessutom är jag bättre på korta fyndigheter än stora beskrivande sjok.

Så nu är det dags för lite jobb, jag är snabb när jag väl sätter igång, problemet är att sätta igång. Men nu sätter jag igång.

Publicerad 19.02.2017 kl. 17:26

Drevet går och här är jag och leker helig

Skrev en kortis om dagens debattklimat, hade tänkt skriva den här först, men har flera läsare om jag skriver på Svenska Yles sidor, ibland över 10.000. Har ett hemligt mål och det är att nå 30.000-40.000 med en artikel åtminstone en gång inom ett år, fast det kommer ju nog att kräva lite längre fundering och ordentligt skrivande. Fast sedan tänker jag, varför är det nu så viktigt? Nej det är inte viktig, men det är roligt om cheferna är nöjda och visst är det ju fint om man lyckas få ut ett humant budskap som åtminstone förbättrar någons liv ens för en liten stund. Så där ett litet mål.

Hannah skrev om meningen med livet och jag håller med henne, men samtidigt vet jag att jag nog har en mening med mitt. En mening jag hittat på själv, en mening jag ibland gärna vore utan, men den är nu där hur jag än vänder mig och det är att försöka lämna världen som en liiite bättre plats än den skulle ha varit utan mig. Men det är ett jäkla jobb eftersom jag hela tiden på grund av klumpighet och otänksamhet och ja vad som helst också hela tiden gör den sämre, ofrivilligt med dock. 

Och medan jag filosoferar, tack till alla som kom på Hietanen&Henrikson festen igår. Tack! Och speciellt ett tack till Helena som kom på hela idén. 

Publicerad 16.02.2017 kl. 20:19

För små byxor

För små byxor har alltid varit ett favorittema här på bloggen. Jag har i princip helt slutat att lida av det fenomenet. Om mina byxor verkligen är för små, ja då köper jag nya. Det är ingenting som man lär sig över en natt därför sade det kriii i mitt huvud när gårdagens pilateslärare plötsligt sade, kämpa, kämpa, kanske du redan har några målbyxor planerade för sommaren.

Nej, jag har inga målbyxor planerade för sommaren. Jag tränar inte för någon drömkropp, jag tränar för den kropp jag redan har. Jag tittade runt på salen som var full av fina kvinnor, alla i olika former och tänkte på hur absurt det skulle vara om vi alla hade några små drömbyxor i våra skåp eller vår fantasi som vi alla skall promenera runt med under sommaren 2017. På vilket sätt skulle vi vara lyckligare eller bättre då? 

 

Publicerad 13.02.2017 kl. 17:58