Bloggposter

Bilexperten

Igårkväll var jag ensam en dryg halvimme på Teatteris vip (medan jag väntade på vänner) och under denna korta tid dök det upp flera olika farbröder som snabbt som attan berättade för mig hur rika de var.

Det rabblades upp olika bilmärken och hus/slott/lägenheter och jag nickade artigt, men av en frågade jag faktiskt försiktigt varför han trodde att jag ville ha denna information. Svaret var att hans frus syster alltid ifrågasätter honom och vad han gjort i livet och för honom var bilarna och fyrken ett bevis på att han hade lyckats. Mannen tänkte väl att alla tittar på honom som på en förlorare och ur detta mindervärdesperspektiv blev det då logiskt för honom att genast avslöja för alla att det hade gått bra för honom.

Vad de andra männen hade för orsaker kan jag bara spekulera om, kanske något liknande, eller så kanske jag bara såg ut som om jag älskar bilar! Vilket är väldigt långt bort från sanningen, jag vet inte exempelvis vad min sambo har för bil, bara att den är svart. Det kan vara en Lada, Samsung, Honda eller Electrolux, jag vet faktiskt inte.

 

Ps. Efter det förra inlägget fick jag så många förslag att jag måste skicka ett opersonligt standardsvar till alla, förlåt för det! Ni får personliga mejl an efter bara jag utrett vad som kommer att bli inslag eller kanske utföras av andra redaktörer.

 

 

 

15.04.2018 kl. 22:03

Tipsbutiken

Nu öppnar jag tipsbutiken, eller tipsburken kanske det heter. Jag jobbar just nu en liten stund på short-tail kulturen på Svenska Yle och vore himla tacksam över tips på olika kulturella yttringar som jag kunde uppmärksamma.

Bildkonst, performance, körsång, fenomen, spännande typer! Jag är intresserad av det mesta, inte bara litteratur. Lovar verkligen inte uppmärksamma allt som kommer in, men skicka nu in för allt i världen! Min adress är anne.hietanen@yle.fi

 

 

11.04.2018 kl. 09:21

Nu just längtar jag efter

- en hundvalp (som snabbt blir rumsren och annars också visar sig vara ett otroligt smart och sött exemplar.)

- att ligga på en strand och sola.

- att inte ha gult, fnasigt hår. (Men detta brukar vara en följd av att ligga på en strand och sola. Har också börjat ogilla alla schampon som förvisso tar bort lite gult men samtidigt också gör det lite lila.)

- att träningen skall börja flyta bättre igen efter några veckor av slöfocksleverne. Idag var jag som en slapp korv på gymmet. Jag bara korvade runt, jag tror att det till och med kom lite ketschup.

 

09.04.2018 kl. 15:02

Det är som det är

Jag håller på att öva mig i att känna att jag är bra som jag är. Jag älskar mig själv, men så länge jag kan minnas har jag alltid försökt bli en bättre människa på olika sätt. Nu övar jag mig i att ge upp detta. Jag börjar tänka så här att om jag nu är fyrtiotre år så kanske jag kan sluta kämpa med/mot vissa saker.

Jag kanske alltid kommer att vara lite håsig, tjattrig och lite för spontan. 

Jag kanske aldrig kommer att klara av att hålla mig till olika välgörande rutiner som jag hittar på. Ibland får jag för mig att jag skall börja göra olika saker, exempelvis att varje dag bokföra mina utgifter och detta lyckas alltid i ungefär tre dagar, sedan slutar det. Ett annat exempel är att jag köper fina, anteckningsblock och tänker att nu skall jag alltid skriva med snygg handstil och samma penna, men på dag sju senast kommer mitt block att se ut som en ebolahärd oberoende av vad jag tänkt innan.

Ett tredje exempel, jag tänker att jag skall börja klä mig snyggt och kamma håret, resultatet blir att jag går överklädd i tre dagar och på den fjärde dagen ser jag ut som Uuno Turhapuro. (Up to date-referens, visst?)

Dessa exempel finns det kanske ett tusental av, jag tror att jag får erkänna att jag förlorat dessa bataljer, istället får jag vara glad över det jag verkligen kan och verkligen gör. I skrivande stund kommer jag inte på så mycket annat än att jag faktiskt duschar varje morgon, att jag idrottar 3-5 dagar i veckan utan större problem och att jag aldrig eller sällan tappar humöret och börjar ropa och härja. Varför går jag inte bara runt och är nöjd över dessa saker istället för att vara sur på allt annat?

Har ni grejer som ni alltid "misslyckas" med? I så fall vad? Och hur länge skall man fortsätta kämpa månne?

 

Foto: Art_by_Ebi

08.04.2018 kl. 20:36

Dåligt samvete

Nu har jag dåligt samvete för att jag surades i förra inlägget. Halva universum skulle ge sin  högra arm och kanske fot för att ha ett jobb! Och så bara gnäller jag.

Dessutom kommer jag inte ens på något bättre jobb än det jag har, eller jo jag kunde ha samma jobb, men det vore förbjudet för chefer, producenter, lyssnare och läsare att kommentera mina alster. Alla skulle alltid bara vara nöjda med allt jag gjort och själv skulle jag också vara det. Drömmen skulle ju vara om jag varje dag fick gå runt och tro att allt jag gör är jättebra och att folks liv blir avsevärt gladare tack vare mig. Tänk att det ju finns såna människor! Kanske någon som läser detta, hur gör ni i så fall? Jag är nämligen säker på att ni också gör en massa bajs, så det måste ju vara en inställningsfråga, eller? 

04.04.2018 kl. 12:43
Anne Hietanen