Bloggposter

Midtown

Som den första kvinna som någonsin besökt New York kommer jag att rapportera dagligen om olika händelser i äpplet som aldrig sover.  

Inser att allting nu började med en dålig mening, men det låter mig inte hindras. Regler för min vistelse här är att a) inte låta mig hindras och b) inte behöva göra något.

Jag har planer på att jogga i Central Park åtminstone tio gånger, äta på The Spotted Pig och se stand-up, men inget av det här är ett måste. Om jag så önskar kan jag ligga i sängen hela tiden och äta Dunkin Donuts (som aldrig är lika gott som Arnolds, men ändå tillräckligt gott) och se på Netflix.

Är mest i behov av att chilla. Igår när planet landade installerade jag mig bara på mitt rum, gick ut en sväng och köpte vatten och sov sedan i 12 timmar och nu börjar min första dag. Eftersom jag är dålig på att googla har jag först nu lokaliserat ungefär var jag bor och det lär vara ganska nära Flatiron och från mitt fönster ser jag Empire State Building. Hotellet är gammaldags och slitet, på ett bra sätt. Fast min säng fick mig att minnas något annat hotell där jag hittade massor med ägg i sägen. Små, små larvägg! Minns att jag då på den tiden knappt reagerade på saken och sov antagligen glatt vidare, något som skulle vara ganska svårt nu förtiden. Måste nog skärpa mig och vara mindre känslig.

 

 

Min fuskpäls gör succé i staden. Folk ropar N I C E fuskpäls åt mig hela tiden. We love you with the nice päls osv!  Känner mig som en kunglighet och som den första människan som någonsin rest till New York.

Publicerad 09.03.2018 kl. 15:02

Resfeber

Nu har jag fått resfeber, jag känner mig som om jag vore tio och för fösta gången skall åka till Mallorca. Jag har ledigt hela mars, men åker först iväg på torsdag till New York så att jag hinner chilla lite innan jag åker iväg. Jag hinner också vara deprimerad och sjuk nu tänkte jag, så att det inte behöver komma under resan. Ni som känner mig vet att jag alltid får fel i huvudet när jag är ledig. Jag längtar alltid efter att ha ledigt, men oftast blir det ändå bara hemskt.

Just nu är det söndag och jag har inte söndagsångest utan känner mig väldigt fri och glad. Tänk att jag inte behöver göra någonting alls, jag har INGA plikter under hela mars. Alltså inte en enda sak jag MÅSTE göra. Det är vansinne!

Jag har bestämt mig att detta skall vara en klassisk reseblogg nu inkommande veckor, helt som vore det år 2004, då behöver ingen oroa sig över att jag blivit mördad eller mördat någon om ni kan se att jag klottat något här varje dag. Det är väl bra!

 

 

Publicerad 04.03.2018 kl. 18:08

En sten i skon

Varför är jag så öppen om t ex hetsätning? Egentligen skulle det nästan vara konstigt att inte vara det, eftersom jag vet att nästan alla människor kämpar med något, kanske inte just hetsätning men något annat. De flesta missbrukar olika saker, de flesta skäms över något. De flesta tiger om något, de flesta ljuger om något, åtminstone inför sig själva. Så är det att vara människa.

 

Jag tänker inte skämmas över vad jag varit med om eller vad jag kommer att vara med om. Jag har inte träffat en enda människa som känner sig hel, som inte har ett hål i sitt hjärta, varför skulle jag då inte prata om riktiga saker när jag har en plattform att använda mig av?

 

Visst finns det människor som inte drabbats av större problem, som inte har ett stort hål i sitt hjärta, men de flesta av oss har alltid åtminstone en liten sten i skon som skaver - hela tiden.

 

Varför då inte tala om skon och stenen och hela alltihopa? Det är så mycket lättare än att gå omkring och försöka dölja saker och ting.

 

Och med det sagt, inte pratar jag heller om allting, inte är mina skor hela heller, men jag försöker lära mig att inte skämmas över att vara människa.

 

Publicerad 03.03.2018 kl. 08:28

A Lady Never Tells och andra historier

Goda tider, bara två arbetsdagar kvar och sedan en hel månad ledig. Har tagit obetald semester och kommer att tillbringa tre veckor i New York. Kommer inte att ha väldigt mycket pengar att röra mig med, men tänker att jag kan sälja suspekta saker i något gathörn.*  På tal om sälja suspekta saker så var mitt hemmaloppis på lördag något av det roligast jag varit med om på länge. Rekommenderar konceptet, men man kanske kunde servera hälften mindre skumpa än det gjordes denna gång? 

Men det ar ju inte alls det jag skulle berätta, utan att A lady never Tells är tillbaka. Äntligen!

 

*Nånej.

 

Publicerad 26.02.2018 kl. 14:08

Tv-nytt behöver dig

Igår när jag besökte TV-nytt med svettiga händer fick jag reda på att redaktionen söker nån bra typ som äter antidepressiva mediciner och varit frustrerad på debatten om huruvida mediciner hjälper eller inte.  Gäller den här forskningen. Det skulle vara väldigt fint att höra någon som kan berätta om hur medicinen hjälpt. Hör av er direkt till mig anne.hietanen@yle.fi så forwardar jag till redaktionen. Jag kan nästan lova att det blir en bra upplevelse.  

 

 

Om du ställer upp behöver du inte svettas live i studion utan får säkert själv önska var och hur du vill bli filmad, kanske med vissa begränsningar, tror inte att Mauritius funkar.

Publicerad 23.02.2018 kl. 17:07
Anne Hietanen