Poddkärlek

Bokpoddandet har kommit igång på allvar och det bästa jag vet är att bokpodda. Vi har aktiva och smarta lyssnare som feedbackar och deltar i samtalet, men vi har ganska få som lyssnar.

Jag vet att podcast-lyssnandet i Finland inte ännu kommit igång ordentligt, men det kan ju inte bara bero på det? Eller kan det? Ni får gärna komma med förbättringsförslag och så borde jag kanske också gå en liten marknadsföringskurs.

Vi finns på arenan, itunes, acast och soundcloud. Soundcloud verkar börja vara lite ute? Eller? Hur lyssnar ni helst på poddar?

 

Här hittar ni oss, klick!

Publicerad 21.09.2017 kl. 11:06

Livets små mirakel

Fick igår den här fina bilden från inspelningen av Vem, vad, när? Avsnittet jag deltar i visas nu på fredag på arenan och på söndag på Yle Fem. Blev så förvånad över hur söta vi alla ser ut, speciellt när det kommer till mig själv faktiskt. Nu är det ju ett mirakel att människan som ligger mentalt och fysiskt i fosterställning och väntar på döden, döden ändå orkar tvätta håret, lägga på läppstiftet och delta i random frågesporter. Möjligvis är det sundare att bara ligga i ett mörkt rum och vänta på bättre tider, men är ändå imponerad av hur mycket styrka människan besitter.

 

Foto: Parad Media/Dan Gustafsson

Inspelningen var för fem, sex veckor sedan och jag tycker att dystern kankse lättat liiite på sistone. På bilden från vänster Pekka Strang, Stan Saanila, Sonja Kailassaari, jag och Janne Grönroos.

Publicerad 19.09.2017 kl. 14:23

Att vänta

Att gå runt och vänta är ju förfärligt, allt skall ske genast och helst igår. Det värsta en modern människa kan råka ut för att vänta på hemleveranser av onödiga prylar hen beställt hem under något obevakat ögonblick. 

Man kan ju inbilla sig att det är helt trevligt, jag menar man skulle antagligen ha varit hemma ändå. Man kan gå runt och chilla och till och med låtsas att man är en underbar person som folk budar hem presenter till i tid och otid. Någon designer har igen skymtat ens härliga lekamen och hen kan bara inte hejda sig utan budar hem till en massor med olika diamantbeströdda juvelkläder. 

Eller ja, man kanske är så rik att man bara går hemma hela tiden och tar emot paket, i synnerhet då alla ens assistenter är ute med ens hundar så att man faktiskt ibland måste ta emot alla paket själv. Man kanske öppnar en champagneflaska eller två för att klara av stressen av att ta hand om alla sina assistenter, lokalvårdare och gårdskarlar och nu också postleveranser! Ja, man kanske ringer till tidningarna och beklagar sig! Man kanske skriver en aggressiv låt om sin situation, eller en roman! Ja, ja, och vad mera?

Eller man kanske istället stressar hem från jobbet, med ångest för att man for tidigt, men ändå kommer hem för sent och tänk om dom redan varit och vad skall man göra då? Och så kan man ju vara hemma helt som vanligt, bara att man ändå inte kan det för dom kan ju plinga på när som helst och åtminstone kan man inte duscha för tänk om dom kommer just då? Man känner plötsligt att man inget hellre vill än att duscha, plötsligt upptäcker man att årtionden av lort har tagit sig upp till huden och måste sköljas av, men duscha kan man inte just nu när man väntar.

Sedan måste man, trots att det är fånigt, vädra och ha det fräscht hemma för alla vet ju hur äckligt det är att stiga in i för varma och unkna lägenheter. Ja, men man bryr ju sig inte för man är ju vuxen så man ligger bara helt vanligt på soffan som en person som är van med att det ringer på dörren på grund av än den ena än den andra orsaken. Ja. 

Sedan när man åbäkat sig hela dagen noterar man att det var först imorgon leveransen skulle komma.

Publicerad 13.09.2017 kl. 19:29

Dystern

Antagligen lider jag av något värre än Dystern, men tycker att den av Linn uppfunna Dystern känns bra att tala om. Eller det är väl inte Linn som uppfunnit själva Dystern, men nog ordet. Catzo påminde om Dystern här nyligen.

Nåja, jag trodde att Dystern skulle blekna när jag började jobba, men det gjorde den inte! Usch, den är kvar! Det är faktiskt såpass illa nu att jag till och med drar mig för att läsa alltför depressiva böcker. Är orolig över att det slutar med att jag snart enbart vågar läsa pekböcker. 

Det som hjälper är fortfarande idrott, men nu har jag skadat min axel så att jag inte kan gymma ordentligt. Kan ni begripa? Nej, det går ej att begripa. Nu låtsas jag som om benträning också är roligt, men det är det ju inte. Benträning är förfärligt, men faktiskt gjorde jag ett så vidrigt benträningspass förra fredagen att vidrigheten utplånade Dystern åtminstone i tio minuter. Ja ni ser, det är inga bra tider just nu.

Här borde jag sluta med en finurlig slutkläm, men jag hinner inte nu, är nämligen i full färd men att rota i spännande pekböcker som jag skall peka på nu under kvällen. Den där Totte verkar spännande!

Publicerad 10.09.2017 kl. 21:41

Önskar badrum

Bokade just ett hotellrum och passade på att lämna ett önskemål eftersom det fanns en passlig ruta för det ändamålet. Skrev att jag blir glad om det skulle råka finnas ett badrum också, fastän jag menade badkar.

Få Scandic-hotellrum är utan badrum nuförtiden, men vem vet. Fast nu när jag skriver detta märker jag att det nu inte alls var särskilt skojigt, hade varit mycket roligare om jag bokat in mig på Kämp eller annat lite lyxigare hotell och sedan önskat att det för en gångs skull också kunde finnas en säng i rummet, eller åtminstone sovsäck.

Nej, men inte heller det var ju särskilt roligt. Hjälp. Okej här kommer en rolig grej, visste ni att jag kan räkna till tiotusen väldigt snabbt?

Jo, katten, musen , tiotusen!

(Nå, okej, jag far efter kappan min. Hörs imorgon istället.)

Publicerad 05.09.2017 kl. 13:51

Vem är du?

Här kommer artikeln som ni hjälpte mig med. Tack! Frågan är vad jag skulle göra utan er.

Jag är alltid lika glad över att ni fortfarande finns här. Visst är det så att vi känner varandra? Jag tror att vi träffats och så tittar du alltid nu och då in här och kollar om jag ännu hänger med. Högst antagligen är du ursprungligen från Borgå och kanske mellan 25 och 43. Berätta gärna! Jag är mycket nyfiken, tänk om det skulle visa sig att mina kalkyler inte alls stämmer och att det främst är exempelvis minderåriga brottslingar i Sydtyrolen som läser?

 

 

Random bild från 2011 när jag just hoppat ett bungyhopp eftersom ingen annan ville och hoppet behövdes för ett tv-program.

Publicerad 30.08.2017 kl. 09:59

Varje dag

Här kämpar jag på och livet känns inte särskilt meningsfullt men försöker tänka på andra saker än just livets mening. Det finns måga bra saker och de finns dessutom varje dag.

 

Bra (utan ordningsföjd)

Family Guy

Avokado

Gott kaffe

Bra böcker

Böcker

Hundvalpar (och äldre hundar kan också vara helt ok)

Min sambo

Mina vänner

Lyfta tyngder (Speciellt tillsammans med min styrkeidol Kia.)

Family Guy igen, plus andra bra tv-serier.

Jobbet

 

 

 

Publicerad 28.08.2017 kl. 14:13

Vad läsa?

På fredag skall jag bli intervjuad under temat läsning och välmående. Skulle nu vara supertacksam på att veta vad ni läser när ni är deppade och vill bli på bättre humör.

Själv kommer jag just nu inte riktigt på några bra tips, men jag minns en fas då jag var riktigt nere och hade strul på alla håll och kanter och till och med hunden var på sjukhus, ja just då hjälpte det mig att läsa True Blood-serien. Den är väl kanske inte särskilt välskriven, men den var mycket lättläst och tog mig bort från mina egna tankar en stund. Maria Keyes böcker har också alltid haft den funktionen.

Sedan funkar det också med biografier och skildringar från riktigt vidriga platser och berättelser om riktigt tuffa människoöden eftersom jag då får perspektiv och perspektiv alltid är bra. Just här verkar det vara viktigt för mig att det handlar om verkligheten. Jag älskade Ett litet liv av Yanagihara otroligt mycket men mörkret där drog snarare ned mig än gav perspektiv.

Så ja, vad skall man läsa om man är nere?

 

Publicerad 23.08.2017 kl. 14:47

Hörni, tack

Tack alla fina typer som beställt ett ex. av antologin Människohundar. Jag förstår ju att ni inte gör det enbart för att ni brinner av iver över att läsa vad just jag krafsat ihop utan att ni gör det för att understöda mig och mina små projekt. Och jag uppskattar det som bara den, det är ju det som är kärlek. Tack!

Och på tal om antologier så börjar det bli dags för bokpodden Hietanen & Henrikson igen. Ida är tillbaka efter att ha fött barn och vi bandar i morgon. Det har jag läntat efter. Säg gärna om det finns nång bok ni önskar att vi skall analysera!

 

.

Publicerad 22.08.2017 kl. 19:45

Håll tjattran fast

Idag har jag varit en liten detektiv på jobbet. Jag har blivit tilldelad hemlig information och har idag yttrat följande mengar;

"Ja, jag håller tjattran fast" och kanske ännu värre "matluckan är stängd". Det här är för mig nya meningar i min mun som jag tidigare bara läst (i kalle Anka)och aldrig drömt om att använda. 

Och det är möjligt att jag sade matlådan istället för matluckan. Matlådan är stängd! 

Men hur som helst, roligt med lite spänning. En av mina barndomsdrömmar var att bli en detektiv.

Publicerad 18.08.2017 kl. 11:47

Blast from the past

Första dagen på jobbet efter semestern och det känns riktigt bra. Började dagen med att rota i det förflutna. Här skall jag just fylla sex år tror jag, men är inte helt säker, det kan vara att jag är lite äldre också, men säkert under tjugo.

 

Publicerad 14.08.2017 kl. 14:21

Stand up

Igår var jag med på en rolig tv-inspelning och lunchade med en hel hög programledare. Jag tycker att det inte är särskilt stor skillnad på att göra tv och radio, men det finns en sak med tv som jag ännu inte har vant mig vid och det är att göra långa speakar rakt mot kameran. För det första måste man då lära sig utantill allt det viktigaste, eller så lära sig alla radiramsor helt utantill, men då blir problemet att få det att låta naturligt, som att man kommer på det man säger helt i stunden och bara berättar det för någon random person.

Mitt minne är inte väldigt bra, men jag har förbjudit att säga det till mig själv och kämpar hårt med det, ändå uppstår det ofta mardrömssituationer t ex i slutet av en lång dag då en speak bara inte sitter. Om jag inta får det att funka på första eller andra gången så kan jag räkna med säkert fem-tio försök, medan kameramannen, ljudteknikern och övrig personal bara står och stirrar och suckar. Jag har blivit mycket bättre på att strunta i folk runtomkring, oftast är det ju ändå jag som får vänta på dem, men det där att vara till besvär, göra ett nummer av sig osv är helt förfärligt.

Till min stora lättnad, sade alla i gruppet att dom också avskyr stand upsen mest. Aaah vad skönt.

 

 

Här ser ni hur glad jag är över att ha klarat stora svårigheter, ni ser att jag just lyckats springa upp till toppen av trappan.

Publicerad 12.08.2017 kl. 17:39

Människohundarna kommer, voff

Snart är min 2-åriga skrivarkurs i Åbo slut, under tiden har vi bland annat skrivit ihop en antologi som Förlaget M ger ut. Recensionsdag är 29 augusti och för att fira boken köpte jag upp ett litet lager för att tvinga på folk. Jag tänker att alla som håller på med text på ett eller annat sätt i Svenskfinland antagligen har nytta och glädje av antologin. Ungefär så här är nivån just nu och det är inte omöjligt alls att gissa vilka som kommer att skriva sig vidare på ett eller annat sätt.

På tal om skrivarkurser så är jag lite tveksam till nyttan med dem, för mig var det viktigt helt enkelt för att jag inte skriver något om jag inte har en piska på. I och med kursen har jag skrivit lite mera än jag annars hade gjort och det är guld värt för mig. Jag är mycket glad över att jag anmälde mig till kursen. Småningom blir det dags att skicka in anmälningar till en ny omgång och jag kommer förstås att påminna om det här sedan när det är dags.

 

 

Här en suddig nattbild från terassen, bilden föreställer antologin och en svettig infiltratör. Hör av dig exempelvis till hietanen.annemikaela@gmail.com om du vill ha ett ex. för 22e.  Det skulle göra mig mycket glad.  Det riktiga priset är egentligen 25e, men jag betalar också portot.

 

 

Publicerad 08.08.2017 kl. 17:21

Den här sommaren

Den här semestern har varit helt superdålig. Jag har svårt att njuta av att vara ledig och har en diffus olustkänsla i kroppen nästan hela tiden. Fösöker ändå att inte tänka så svartvitt, sanningen är ju den att jag nog också haft många bra stunder. Eftersom jag är vansinnigt asocial av naturen märker jag att det ändå är bra att träffa andra människor ibland som påminner mig om att alla nog har sina stenar som skaver i skon, det är väl elakt att säga det, men det tröstar mig väldigt mycket. 

Nu har jag ännu en vecka ledigt och under den tiden tänker jag antagligen ägna mig åt att läsa färdigt Hanya Yanagiharas Ett litet liv, gå på bio på Riviera och tulta (jogga) runt Skatudden nu och då. Och dagen innan jobbet börjar igen så har jag antagligen just hittat till semesterfriden.

 

Publicerad 05.08.2017 kl. 19:36

Om skapande

Peppe tisade mig om ett sommarprat som jag älskade. Hade nog inte lyssnat på Fredrik Backmans sommarprat utan tipset, men jestas så bra och uppmuntrande det var. Jag gissar att många fina rader, ja böcker och låtar också kommer att skrivas tack vare pratet.

De där idéerna, raderna och försöken gör ju inte stor nytta så länge vi har dom inom oss, dom måste ut. Måste erkänna att jag skrev några tusen tecken redan efter att jag lyssnat några minuter på pratet och en del av orden blev säkert ordnade helt bra också, och det tänker jag vara nöjd över idag.

Det slog mig nämligen hur otroligt okritiskt jag förhåller mig till andras prestationer och hur hårt jag piskar mig själv. Jag tycker att andra är duktiga redan när dom klarar av att gå på pottan själv, men av mig själv kräver jag att jag för det första var den som uppfann pottan och för det andra att, ja den metaforen var inget vidare, men ni vet vad jag menar och känner säkert igen er också? Man borde prata med sig själv så som man pratar med och till sina vänner.

Publicerad 01.08.2017 kl. 14:36