Bloggposter

Studieledighet

Eftersom jag jobbat i åttahundra år på samma arbetsplats tror jag att det finns en möjlighet att vid något skede få ett eller två år ledigt för studier. Då kan jag söka vuxenstudiestöd som mig veterligen är ganska mycket pengar, kanske till och med 70-80 procent av ens lön.

Man får studera till vad som helst, huvudsaken att det kan leda till en examen. Hästskötare, vildmarksguide, elektriker! Allt är möjligt, men nu vet jag inte vad jag skulle tycka är roligt längre än en vecka. Kanske någon form av personlig tränare för både kroppen och huvudet. Det kaske låter märkligt men jag har noterat att (jag själv tycker att) jag är bra på att peppa folk. Där jag själv är sträng och brutal mot mig själv, kan jag se andras trävanden och strävande ur en mildare vinkel.

Eller trädgårsmästare? Hundterapeut? Vad rekommenderar ni?

16.09.2018 kl. 18:05

Tidsbrist

Nu kommer jag ihåg att det är roligt att jobba, att det enda riktiga dilemmat är att få tiden att räcka till. Jag förstår inte hur folk hinner jobba, träna, vara med familjen och gå på teater varannan kväll.

Jag hinner jobba, gå hem och bli biten av Olof två-tre gånger, läsa lite och sedan sova och det är allt. (Träna gör jag oberoende om jag hinner eller inte.)

Hur fasen hinner man? Vad väljer ni bort?

13.09.2018 kl. 10:29

Falskt alarm

Sitter på jobbet. Inte är det här nu så farligt. 
10.09.2018 kl. 10:02

Semestern slut

Jag skulle ljuga om jag sade att jag var taggad. Fy fasen, imorgon ringer klockan 6.30. Ujujuj.

Och så blir det gymflopp imorgon också. Har nog aldrig haft en så här lång gympaus i hela mitt liv tidigare, var flunssig halva semester och efter det joggade jag bara. Säkert väldigt bra med paus eftersom jag hade en axelskada som nu läkt helt, men fasan när jag får gå till babyvikterna imorgon!

Det kommer också att bli krångligt att ha Olof ensam hemma, åtmisntone de gånger A.och jag arbetar samtidigt.  Jag önskar att Olof kunde ringa mig alltid nu och då och berätta hur det känns i hans lilla hjärta.

Nå, jag förstår att alla dessa "problem" är lyxproblem, eller kanske faktiskt  bara lyx. Är frisk nog att kunna träna och dessutom ha ett jobb att gå till. Olof har vi skaffat frivilligt så det är inget att gnälla om. Och ett annat tips till mig sjäv, jag tar en dag i taget, jag behöver ju inte nu stressa över intervjuer och uppträdanden jag har i december.

Och en annan sak, har lovat mig själv att jag inte behöver träffa en enda vän oberoende av hur mycket jag älskar dem, om jag inte orkar så orkar jag inte och jag skall inte behöva känna dåligt samvete över det.

Jag ger mig själv också tillåtelse att skippa alla premiärer, fester och "viktiga" sammankomster. Jag behöver inte ens fundera, jag vet ju att jag innerst inne (oftast) ändå inte vill. (Till den som läser den här bloggen mitt i allt utan att veta något om saken så är förklaringen till dessa kanske något udda funderingar att jag har ett mycket socialt jobb, men är en väldigt introvert person. Därför kopplar jag aldrig av när jag träffar vänner eller tar en öl på pubben, jag laddar batterier när jag är hemma.)

 

09.09.2018 kl. 21:07

44

Hurra! Idag fyller jag fyrtiofyra, har inga känslor kring det annat än att jag blev mycket glad övet att bli väckt med champagne, blommor och tårtor. Skryt, Skryt och så vidare.

(Var ej sugen på champagne klockan sju på morgonen så dricker det kanske senare idag.)

Ibland tycker jag att jag ser vansinngit gammal och trött ut och ibland tycker jag att jag ser ut som en spänstig ungdom. Försöker att inte sätta några negativa värderingar i att jag blir äldre. Fast det är inte sant, gjorde det ju just. Jag korrigerar, gammal och spänstig heter det och ung och och trött skall det vara.  

Jag har också slutat vara glad och tacksam om någon säger att jag ser ung ut, eller ännu värre, bra ut för min ålder. Jag säger tack för människan är ju bara snäll, men inombords tänker jag, att jahas.

 

Ännu lite semester kvar. Notera Olof och hans murkna plastflaska framför honom.

 

05.09.2018 kl. 10:09