Bloggposter

Olof i hundparken del 1

Olof tultar runt i hundparken, ur vissa vinklar ser han ut som en tunna. Benen fladdrar obestämt där bak som en drakes vindflöjel, jag misstänker att Olof ännu inte känner till dem, motoriken är helt outvecklad.

Jag ser besviket att han inte verkar vara så populär bland de andra hundarna, han försöker tränga sig på de andra genom att truga sin bakdel i deras ansikten. Han lägger sig på rygg och frestar med sitt skrev, men inte många hundar bryr sig. När de springer bort springer Olof lyckligt efter, nu blir det lek, men rivstarten uteblir då bakbenens motor ännu går trögt.

Olof springer okontrollerat hit och dit, det går inte snabbt. Bestört ser jag honom springa rakt in i en sten. Jag hör ljudet och tänker att han redan har ganska hårda ben i sin lilla kropp.

Låtsas sedan inte se när han hoppar upp i famnen på fin dam med kashmirsjal. Eget fel som är fin dam i hundpark tänker jag.

Sedan är jag stolt när Olof lyckas snusa sig fram till en pudel som ser ut att vara lika ung. De ligger i en kvart och biter varandra i öronen. Olofs läppar är lätta att smaska på, de vispar i vinden på ett nästan vågat sätt och jag känner ömhet för de där läpparna som är alldeles för stora för en så liten hund.

De kunde räcka till fem hundar, de är rörande.

 

Foto: Alexander

Om några månader är Olof vuxnare och kan alla koder i hundparken. Jag kommer att vara stolt, kanske visa bilder av honom när jag åker i spårvagnen. Jag är nog redan lite stolt, fin hund.

25.09.2018 kl. 12:16

Nytt avsnitt varje söndag

Bokpodden Hietanen & Henrikson är tillbaka! Vi har nya rutiner och kommer med ett nytt avsnitt varje söndag.

Meningen är att man skall känna sig ivrig och kanske lite bildad efter att man lyssnat.  Om ni vill kan ni också läsa ern mycket privat korrespondens från dagarna innan nylanseringen. Hjälp.

 

23.09.2018 kl. 09:06

Bränna tungan

Arbetsdagen började prick åtta med att jag brände tungan på obehagligt kaffe. Klockan nio tränade jag med en kompis så hårt att vi grät! Jag skämtar inte, vi grät och jag spydde nästan. Som ni vet ÄLSKAR jag sådant. Dessutom kommer jag nu göra hård morgonträning så ofta det bara går och kroppen håller. Det har nämligemvisat sig att det funkar bättre för mig än adhd-medicin. Av pillren får jag mest biverkningar, men ingen tydlig positiv effekt. Sånt är det, annars allt som det skall vara. Olof växer och blir lite, lite förnuftigare för varje dag.
17.09.2018 kl. 11:30

Studieledighet

Eftersom jag jobbat i åttahundra år på samma arbetsplats tror jag att det finns en möjlighet att vid något skede få ett eller två år ledigt för studier. Då kan jag söka vuxenstudiestöd som mig veterligen är ganska mycket pengar, kanske till och med 70-80 procent av ens lön.

Man får studera till vad som helst, huvudsaken att det kan leda till en examen. Hästskötare, vildmarksguide, elektriker! Allt är möjligt, men nu vet jag inte vad jag skulle tycka är roligt längre än en vecka. Kanske någon form av personlig tränare för både kroppen och huvudet. Det kaske låter märkligt men jag har noterat att (jag själv tycker att) jag är bra på att peppa folk. Där jag själv är sträng och brutal mot mig själv, kan jag se andras trävanden och strävande ur en mildare vinkel.

Eller trädgårsmästare? Hundterapeut? Vad rekommenderar ni?

16.09.2018 kl. 18:05

Tidsbrist

Nu kommer jag ihåg att det är roligt att jobba, att det enda riktiga dilemmat är att få tiden att räcka till. Jag förstår inte hur folk hinner jobba, träna, vara med familjen och gå på teater varannan kväll.

Jag hinner jobba, gå hem och bli biten av Olof två-tre gånger, läsa lite och sedan sova och det är allt. (Träna gör jag oberoende om jag hinner eller inte.)

Hur fasen hinner man? Vad väljer ni bort?

13.09.2018 kl. 10:29
Anne Hietanen