Bloggposter

Poddkärlek

Bokpoddandet har kommit igång på allvar och det bästa jag vet är att bokpodda. Vi har aktiva och smarta lyssnare som feedbackar och deltar i samtalet, men vi har ganska få som lyssnar.

Jag vet att podcast-lyssnandet i Finland inte ännu kommit igång ordentligt, men det kan ju inte bara bero på det? Eller kan det? Ni får gärna komma med förbättringsförslag och så borde jag kanske också gå en liten marknadsföringskurs.

Vi finns på arenan, itunes, acast och soundcloud. Soundcloud verkar börja vara lite ute? Eller? Hur lyssnar ni helst på poddar?

 

Här hittar ni oss, klick!

21.09.2017 kl. 11:06

Livets små mirakel

Fick igår den här fina bilden från inspelningen av Vem, vad, när? Avsnittet jag deltar i visas nu på fredag på arenan och på söndag på Yle Fem. Blev så förvånad över hur söta vi alla ser ut, speciellt när det kommer till mig själv faktiskt. Nu är det ju ett mirakel att människan som ligger mentalt och fysiskt i fosterställning och väntar på döden, döden ändå orkar tvätta håret, lägga på läppstiftet och delta i random frågesporter. Möjligvis är det sundare att bara ligga i ett mörkt rum och vänta på bättre tider, men är ändå imponerad av hur mycket styrka människan besitter.

 

Foto: Parad Media/Dan Gustafsson

Inspelningen var för fem, sex veckor sedan och jag tycker att dystern kankse lättat liiite på sistone. På bilden från vänster Pekka Strang, Stan Saanila, Sonja Kailassaari, jag och Janne Grönroos.

19.09.2017 kl. 14:23

Att vänta

Att gå runt och vänta är ju förfärligt, allt skall ske genast och helst igår. Det värsta en modern människa kan råka ut för att vänta på hemleveranser av onödiga prylar hen beställt hem under något obevakat ögonblick. 

Man kan ju inbilla sig att det är helt trevligt, jag menar man skulle antagligen ha varit hemma ändå. Man kan gå runt och chilla och till och med låtsas att man är en underbar person som folk budar hem presenter till i tid och otid. Någon designer har igen skymtat ens härliga lekamen och hen kan bara inte hejda sig utan budar hem till en massor med olika diamantbeströdda juvelkläder. 

Eller ja, man kanske är så rik att man bara går hemma hela tiden och tar emot paket, i synnerhet då alla ens assistenter är ute med ens hundar så att man faktiskt ibland måste ta emot alla paket själv. Man kanske öppnar en champagneflaska eller två för att klara av stressen av att ta hand om alla sina assistenter, lokalvårdare och gårdskarlar och nu också postleveranser! Ja, man kanske ringer till tidningarna och beklagar sig! Man kanske skriver en aggressiv låt om sin situation, eller en roman! Ja, ja, och vad mera?

Eller man kanske istället stressar hem från jobbet, med ångest för att man for tidigt, men ändå kommer hem för sent och tänk om dom redan varit och vad skall man göra då? Och så kan man ju vara hemma helt som vanligt, bara att man ändå inte kan det för dom kan ju plinga på när som helst och åtminstone kan man inte duscha för tänk om dom kommer just då? Man känner plötsligt att man inget hellre vill än att duscha, plötsligt upptäcker man att årtionden av lort har tagit sig upp till huden och måste sköljas av, men duscha kan man inte just nu när man väntar.

Sedan måste man, trots att det är fånigt, vädra och ha det fräscht hemma för alla vet ju hur äckligt det är att stiga in i för varma och unkna lägenheter. Ja, men man bryr ju sig inte för man är ju vuxen så man ligger bara helt vanligt på soffan som en person som är van med att det ringer på dörren på grund av än den ena än den andra orsaken. Ja. 

Sedan när man åbäkat sig hela dagen noterar man att det var först imorgon leveransen skulle komma.

13.09.2017 kl. 19:29

Dystern

Antagligen lider jag av något värre än Dystern, men tycker att den av Linn uppfunna Dystern känns bra att tala om. Eller det är väl inte Linn som uppfunnit själva Dystern, men nog ordet. Catzo påminde om Dystern här nyligen.

Nåja, jag trodde att Dystern skulle blekna när jag började jobba, men det gjorde den inte! Usch, den är kvar! Det är faktiskt såpass illa nu att jag till och med drar mig för att läsa alltför depressiva böcker. Är orolig över att det slutar med att jag snart enbart vågar läsa pekböcker. 

Det som hjälper är fortfarande idrott, men nu har jag skadat min axel så att jag inte kan gymma ordentligt. Kan ni begripa? Nej, det går ej att begripa. Nu låtsas jag som om benträning också är roligt, men det är det ju inte. Benträning är förfärligt, men faktiskt gjorde jag ett så vidrigt benträningspass förra fredagen att vidrigheten utplånade Dystern åtminstone i tio minuter. Ja ni ser, det är inga bra tider just nu.

Här borde jag sluta med en finurlig slutkläm, men jag hinner inte nu, är nämligen i full färd men att rota i spännande pekböcker som jag skall peka på nu under kvällen. Den där Totte verkar spännande!

10.09.2017 kl. 21:41

Önskar badrum

Bokade just ett hotellrum och passade på att lämna ett önskemål eftersom det fanns en passlig ruta för det ändamålet. Skrev att jag blir glad om det skulle råka finnas ett badrum också, fastän jag menade badkar.

Få Scandic-hotellrum är utan badrum nuförtiden, men vem vet. Fast nu när jag skriver detta märker jag att det nu inte alls var särskilt skojigt, hade varit mycket roligare om jag bokat in mig på Kämp eller annat lite lyxigare hotell och sedan önskat att det för en gångs skull också kunde finnas en säng i rummet, eller åtminstone sovsäck.

Nej, men inte heller det var ju särskilt roligt. Hjälp. Okej här kommer en rolig grej, visste ni att jag kan räkna till tiotusen väldigt snabbt?

Jo, katten, musen , tiotusen!

(Nå, okej, jag far efter kappan min. Hörs imorgon istället.)

05.09.2017 kl. 13:51