Saker mina vänner talar om - och alla andra också just nu

 

- Hur tråkigt det är att alla gått i den sk. MariKondo-fällan.

- Ayahuasca - bra eller dåligt?

- Coldbrew (kaffeflaskor, filter osv)

- Gamla mobiltelfoner utan möjlighet till uppkoppling. Måste ha!

- Hur man nästan tycker att Bush den yngre känns lite ok nu när man jämför med Trump.

När jag tittar på exempelvis  High Maintenance eller Better Things på HBO slår det mig att man talar om exakt samma saker där som här. Det känns som om världen blivit så väldigt liten. Men samtidigt är det roligt att vi i exempelvis Finland inte a )måste vänta i ett år innan serier/filmer från USA når oss och b) när vi väl ser dom också känner till allt man talar om.

Ja plus att serier/filmer görs och framförallt distribueras mycket snabbare nu är förr vilket leder till att man nästan lever i samma tid - det tycker jag känns lite roligt.

Ni får gärna fylla på min alla-talar om lista. Jag tror jag själv snart kommer på några till.

 

 

Publicerad 27.10.2016 kl. 08:21

Kvällsmänniskan borde få upprättelse

Hela samhället är uppbyggt kring och för morgonmänniskor. Jag är oftast helt hudlös och olycklig före kl 9, efter det blir det bättre, då kan jag stiga upp och ta mig an mina uppgifter. Nu är klockan 9.50 och jag har vaknat för en dryg halvtimme sedan. Druckit kaffe och tittat på mina små chiliplantor. Skall jobba mellan 14-22 idag. Vilken dröm! 

Faktiskt har jag ju nog i något år haft kvällsjobb, jag har för mig att jag drog ett kulturprogram som gick mellan 19.30-20.30.  Livet var en enda fest. Fast ifall arbetsdagen alltid slutar med något man är livrädd för skulle det vara helt vidrigt att hela dagen gå och vänta på att man exempelvis i direktsändning skall debattera kommunalpolitik, kanske så att man sjunger svaren på finska. 

Men hur som helst, det borde skapas ett ordentligt parallellsamhälle för kvällsmänniskorna, Vi skulle kunna jobba ungefär14-20. Som ni märker skulle vi bara jobba sex timmar eftersom vi på grund av glädje och gott självförtroende arbetar väldigt raskt. Detta gäller ju nu i och för sig bara en viss typ av jobb märker jag. Svårt att stänga butiken kl. 20 istället för 22 bara för att man har så god fiilis

Publicerad 26.10.2016 kl. 09:48

Hitta fem euro i fickan

Finns det en större glädje än när man hittar fem euro i en ficka (gärna ens egen ficka)?

Jo, under veckoslutet var jag i Borgå och hittade ett bokmanus på 40 000 ord. Jag har inte ens skickat det någonstans eftersom jag tyckte det var dåligt. Det är 12-13 år sedan jag skrev det och till min stora glädje var det ju inte alls särskilt dåligt när jag nu läste på nytt. Antagligen har texten inte blivit bättre, den har ju bara legat i en bunt och möglat, men min självkritik måste ha minskat massor. Och det är ju en väldigt bra sak. Vet ni hur roligt det är att läsa något utan att komma ihåg att man själv skrivit det? 

 

 

Publicerad 24.10.2016 kl. 11:11

De dödas röster

Jag hade helt missat den otroligt spännande spökhistorian De dödas röster. Jag skulle väldigt gärna vara med om att göra något i liknande stil. Men just nu pynjar jag på med Lasso. Jonna Jinton tipasde om Lasso i sin blogg också och det gjorde mig väldigt glad.

 

Publicerad 18.10.2016 kl. 11:49

Galan 2016

Här kan man nomiera sina favoriter till årets blogg-gala.

 Jag röstar på Bob Dylan i alla kategorier. 

Publicerad 17.10.2016 kl. 16:15

Koppla av

När jag vill koppla av läser jag en bok, men sen finns det de som kopplar av genom att springa ett maraton. De finns de son blir stressade av att göra en större sak per dag, låt säga en intervju och så finns de de som kanske stressar lite först om de måste göra 5 intervjuer på en dag plus en stand-up show på kvällen. 

Själv märker jag att ju mindre jag gör desto mer stressad blir jag av små saker. Och ju mer jag gör desto lättare är det att göra ännu mera, till en viss gräns förstås. Var den där gränsen ligger varierar otroligt mycket från människa till människa, men också beroende på hurdan fas man är i annars.

När jag första gången började träna asthangayoga varje dag var jag helt förbryllad över hur kroppen betedde sig olika från dag till dag, det var ju inte så att jag varje dag blev smidigare. Ofta var det  faktiskt så att om jag lyckats med något svårt dagen innan och väntade mig fortsatt utveckling följande dag så gick det precis tvärtom. Jag hade lite svårt att smälta det här, det hör ju till att bli bättre hela tiden. Yogaläraren förklarade hundra gånger att så är det inte, kroppen har sin egen logik och vilja och samma gäller också huvudet. Det blir inte bättre varje dag. Har börjat acceptera det och inte heller bli för dramatisk när det kommer svängningar.

Det är ju lätt att man kastar sig in en känsla och stämning så mycket att den tar över helt och hållet. Exempelvis om ”allt” är dåligt en dag så är ju faktiskt inte allt dåligt. Det känns bara befriande att säga att allt är dåligt och helst skulle man kasta in handduken, men om man riktigt rannsakar sig själv märker man ju natt varje dag ändå ofta har lugna och bra stunder också.

Nu spårar jag ut, skulle skriva att det här veckoslutet är det litterärt skapande i Åbo igen. Första gången jag deltog var det i slutet av januari när jag hade en väldigt lugn period i livet, hade just varit på yogaresa och på jobbet var det smooth. Jag tyckte att kursveckoslutet var vansinnigt ansträngande då och var trött efteråt. Den här gången ser jag fram emot veckoslutet eftersom jag vet att det blir lugnt och kravlöst, jag får sitta på en stol och chilla hela helgen. Kommer att vara helt avkopplad på söndagkväll. Så ja - allt är verkligen relativt.

Sedan är det ju en annan sak att det sällan blir som man tänkt sig. Må hända får jag något anfall och står och agiterar på en pulpet hela helgen, vem vet. Vem vet.

 

 

Publicerad 14.10.2016 kl. 16:01

Stress

Nu är jag just där jag inte vill vara, stressad som bara den. Stålsatte mig inför den här hösten för jag visste att den skulle bli arbetsfylld. Har sagt nej till nästan allt socialt liv och allt extrajobb som bara går att säga nej till men det har inte hjälpt så mycket. Eller jo säkert en del, men ändå är allt helt åt fanders just nu. Det är så lätt att tänka att man skall njuta av jobbet och låta flowet skriva artiklarna och klippa inslagen, men sen när det är för mycket är det svårt.

Morgnarna är värst, då jag tänker på allt som skall göras under dagen, sedan när jag väl kommer igång brukar det lätta lite. Men huj vad hemskt det ändå är, umgås med flykttankar, att jag skall sitta på en ö i hundra år och göra ingenting. Det är något jag vet att inte heller passar mig och egentligen skulle det mesta lösa sig om jag fick några dagar då jag gör absolut ingenting (utan att jobben radas på hög under tiden.) 

Jag känner mycket igen mig i det Linn skriver om att tappa ord och ha små blackouter. I och för sig har jag alltid varit sådan som tappar ord, men nu just känns det inte alls så bra. Har haft massor av dessa perioder i mitt liv tidigare, men tidigare skulle jag aldrig ha erkänt det riktigt, ens för mig själv. Men nu just känner jag att jag inte behöver gå runt och bevisa mig, jag vet att jag har klarat tusen gånger värre grejer tidigare och det räcker med att jag själv vet det.

Idag har jag försökt delegera och be om hjälp, men det låter också lättare när man säger det, än när det skall ske i praktiken. I synnerhet när alla andra också har bordet fullt.

Nå, det känns bra att skriva av mig lite. Om två veckor redan har jag det lite lugnare om jag ser rätt i kalendern. Fast typiskt för de här perioderna är också att jag går runt och säger att snart blir det lugnare, snaaart blir det lugnare. 

Nå, snart blir det lugnare.

 

 

Publicerad 11.10.2016 kl. 17:26

Hembesök

Och igen behöver jag hjälp, den här gången en mycket rolig grej. Lasso skall göra ett program om hur folk bor och jag skall göra några hemma-hos-reportage.

Nu behöver jag tips på lite speciella hem. De behöver inte vara jättespeciella, men lite speciella åtminstone. Så bor du i en liten container eller i ett spökslott hör av dig genast till mig. (anne.hietanen@yle.fi)

Eller känner du någon som inrett med lite speciell stil så är jag också intresserad. Det behöver inte heller vara ett hus man bor i året om.

 

Publicerad 10.10.2016 kl. 10:33

Hanoi

Hjälp, på julafton kommer jag att befinna mig på något mystiskt berg i norra Vietnam. Vi skall bo hos olika suspekta familjer under vår vandring. Eller jag vet inte om de  är suspekta, men varför skulle de inte vara det?

Vi kommer att bo i Hanoi också nästan en vecka och nu undrar jag om någon har bra Hanoitips? Hotell och restauranger och sådant intresserar.

 

 

Här är jag på mitt livs första thailandsresa i början av året.

Publicerad 07.10.2016 kl. 17:07

Late bloomer, eller kanske bara late

Har en text ute idag här. Oerhört pinsamt att erkänna att jag inte tidigare riktigt förstod varför jag skulle vara feminist. Men kanske någon annan känner igen sig, sällan är man ju ändå så originell som man kanske vill tro.

 

 

 

 

 

Publicerad 06.10.2016 kl. 12:13

Emma Cline

Den här boken är helt enkelt perfekt. Eller nej, jag hittade en mening som var lite för mycket, men annars är varje ord perfekt.

 

 

Den där fula meningen fanns på sidan 104 om jag inte missminner mig. Handlar om hur till och med någons finnar på hakan var betydelsefulla och vittnade om en inre glöd.

Har ni läst? Har ni inte läst? Boken berättar om kvinnorna kring en sektledare (förlagan är Charles Manson). Cline kommer också snart att medverka i ett avsnitt av Lasso, men inte ikväll.

Ikväll har vi en fantastisk feministdebatt som min roomie Ida Henrikson leder. Jag skulle själv  hellre äta mina skoskav än dra en feministisk debatt. Jag skulle antagligen redan i mening nummer ett säga något som skulle få alla att hoppa ut genom fönstret. Titta gärna  på Lasso ikväll kl. 20 på Yle Fem, eller på arenan, syns faktiskt nuförtiden i hela världen.

 

Publicerad 05.10.2016 kl. 15:51

Mina nya vänner

Jag har på sistone börjat odla det enda och det andra. Det här är en liten chiliplanta som heter Nils. Nils har många vänner och jag har tänkt ge bort dem sedan när de börjar vara vuxna och ha en bra look. Men vem vet när det blir, finns här någon van chiliodlare som vet hur man skall sköta dem och hur länge det tar för dem att börja leverera?

 

 

Ps. Jag skämta bara, inte vet jag vad den här plantan heter. 

Publicerad 02.10.2016 kl. 11:17

Om att begrava sin dröm

Skrev en lite sorglig text om att ge upp en dröm eftersom den tagit mera än den gett. De första kommentarerna har tröstat mig, jag är ju inte ensam!

Och nej den här stora och gamla drömmen jag haft handlar inte om en simbassäng med valpar.

 

 

Publicerad 29.09.2016 kl. 12:37

Min största dröm

Min största dröm är att bygga en simbassäng som är full av små, små hundvalpar. Denna bassäng är öppen för allmänheten och alla som är ledsna får gratis hoppa i bassängen och gosa. (Hundvalparna har små, små hjälmar på huvudet och kommer inte att skadas av detta.)

Men innan bassängen är färdig tycker jag att denna variant inte heller är dålig. På nästa möte med mina chefer skall jag föreslå att alla Yles intervjuer görs på detta sätt. 

 

 

Publicerad 28.09.2016 kl. 16:56

Minsta gemensamma nämnaren är Ray Donovan

Hemma hos Hietanens tittas det mycket på HBO och Netflix. Jag gillar tydligen tantserier och min partner gillar annat. Ibland blir det frågan om vansinniga kompromisser för att hitta någon serie båda gillar. Ibland blir det fantastiskt och vi hittar något som båda älskar över allt annat, ibland blir det lite halvlamt som nu just då vi samsas kring Ray Donovan.

 

 

Ray på vessan. Foto: Minni

 

Publicerad 27.09.2016 kl. 22:09