Antiklimax

Vilket antiklimax att komma hem från en lyckad resa. Huj fan. Jag minns en Kalle Anka-serie där Kalle åkte till flygfältet för att kolla från vilket land de lyckligaste människorna kom, sedan åkte han till just det turiststället. Stället visade sig vara vidrigt och det var därför alla såg så glada ut när de kom hem.  De som grät när de kom hem grät av sorg över att lämna sitt semesterparadis. Detta bör vi minnas och tänka på nu som då.

 

 

 

Publicerad 05.01.2017 kl. 14:30

Semestern

Ni vet hur avdankad jag är, jag kan åka till ett palats vid världens finaste strand och ändå suras våldsamt, men denna gång har ett mirakel inträffat och jag har fått vara med om min bästa resa hittils.

När jag skriver detta sitter jag på balkongen till vårt hotellrum och ser ut över en sjö, men faktum är att mina lyckligaste stunder var under vandringen i Sapa. Det var smutsigt och tungt stundvis, men vi hade så jäkla roligt och träffade så bra typer. Jag har aldrig träffat så fina människor som våra vietnamesiska guider och familjer. Men den största succén var nog det egna resesällskapet, jag har rest med min sambo och hans dotter och vanligvis reser jag ju ensam. Jag som alltid trott att det är roligast att resa ensam, men nej, så är det alltså inte alltid.

 

Publicerad 31.12.2016 kl. 10:36

Sapa del 2

Igår har vandringsteamet druckit stora mängder happy water med härliga lokala talanger. Idag har vi gått i bergen 20 kilometer.

 

Publicerad 26.12.2016 kl. 11:43

Mot Sapa

Hjälp. Nu har jag drabbats av grym resfeber. Skall just åka med ett tåg mot norra Vietnam och sedan vandra runt i bergen i många dagar. På grund av lättja har jag inte hunnit ta reda på hur folk bor i norra Vietnam. Kanske det ändå inte kan vara märkligare än exempelvis i Borgå eller Ingå. Vi skall alltså bo hemma hos olika familjer.

Men det går bra, har aldrig i hela mitt liv träffat så många trevliga typer som de här i Hanoi.

Publicerad 23.12.2016 kl. 13:28

Hanoi del 1

Dagens hälsning från Hanoi. Nu just cyklar jag i hotellets gym. Snart skall jag lyfta allt och alla.

 

Hej

Publicerad 22.12.2016 kl. 12:37

Vill du vara med i Efter Nio?

Ja, varför inte? Det här gäller ett program som har med sömn och trötthet att göra, sådan trötthet som hör ihop med utmattning eller utbrändhet. Ifall du varit med om detta skall du kontakta hedvig.jakobsson(@)yle.fi så berättar hon mera.

 

 

 

Publicerad 21.12.2016 kl. 12:50

Hanoi

Här börjat min semester. Om några dagar vandrar vi i risdjungeln i norra Vietnam, men före det får vi chilla några dagar i Hanoi. Jag hoppas på sol och god mat.

 

 

Publicerad 19.12.2016 kl. 05:19

Min julklapp

Min julklapp till er alla är inget mindre än en liten saga jag skrev på LittSkap. Vi får ofta små övningar som skall vara färdiga på allt mellan 5-15 minuter, jag tror att det här var en 10 minuters grej och vi hade fått stränga regler om att den här sagan skulle innehålla ett slagsmål, någon potatissort och två fågelsorter.

På allmänhetens begäran ska ni nu få ta del av herr Siklis krångliga kväll.

 

Det var en gång en mycket söt liten rektor som ansvarade för en mycket, mycket liten skola. Den lilla rektorn hette Sikli och hade ett huvud som var en potatis. Det var ett praktiskt litet huvud som bredde rektorn stort nöje och framförallt mat.

När rektor Sikli var hungrig kunde han när helst han ville suga i sig en liten franskis från ögonbrynen eller kanske slunga i sig potatismos rakt från öronen. Potatislåda rann i tid och otid ut från näsan och man kan nästan säga att rektorn upplevde julafton varje dag.

Men en gång gick det nästan lite illa för den lilla, söta rektorn. Några busar från stadsfullmäktige var olovligt hungriga efter en alldeles för het duell vid ån och begav sig därför ut på matjakt. Den lille, lille rektorn som bodde i det lilla gymnasiet kände  på sig hur det brände till i huvudchipsen redan innan busarna störtade in. Han förstod genast att potatisen var i fara. Vad skulle han göra? 

Jo rektor Sikli skulle försvara hela potatiskällaren om det var det som behövdes. Så fort busarna närmade sig satte han på fritösen och kunde glatt konstatera att det rev till i röstin på ett lovande sätt. Busarna förvandlades snabbt till kolbitar som rektorn sedan kunde använda till uppvärmning av sin lilla fågelgrill. Och vet ni vad? Nu sitter den lilla rektorn där i Borgå och mumsar på både fågelskvätta och knäppgök som ju hör till de fågelsorter som lämpar sig allra bäst till - potatis.

 

 

Publicerad 18.12.2016 kl. 14:35

Kisi i spåran - ett resetips

Idag erbjuder jag ett händigt resetips, ifall du vill eller kanske måste resa med spårvagn Helsingfors bör du veta att många stolar är kisiindränkta eller annars bara ohyggligt illaluktande. För att minska risken för en blöt fläck i din rumpa lönar det sig att sitta så nära konduktören som möjligt. Ju längre fram i spårvagnen -> mindre rojs.Talar nu om alla linjer, men speciellt 3B.

Under de senaste dagarna har jag ungefär varje dag suttit på fel plats, en misstanke jag ännu inte riktigt vill smälta är att det kanske är jag som håller på med besudlande. Idag kollade jag faktiskt ifall jag råkat spy i mitt eget hår eftersom jag tyckte spyorna förföljde mig. Har ej ännu hittat något främmande objekt i mitt hår, men vi får se.

Publicerad 15.12.2016 kl. 08:43

Dagens länk

Dagens länk är Kugges blogg, min kollega på LittSkap-kursen. Det här är världens mest målmedvetna kvinna som kommer att gå väldigt långt. Om tio år har hon gett ut lika många böcker och har dessutom ett eget förlag, egen tidning och varför inte också egen tv-kanal. Samtidigt finns det en stor möjlighet att jag fortfarande sitter och trycker på några svettiga sidor text som jag i stor vånda framkallat men ännu inte vågat skicka någonstans. Som den stooora konstnär jag innerst inne tror att jag ändå är unnar jag mig att vältra mig i självkritik och själslig misär.

Jag önskar att jag hade ens tre procent at Kugges go, eller det är kanske just tre procent jag har, vi säger tio istället.

Publicerad 14.12.2016 kl. 18:30

Länkkärlek

Älskar Bring the Noise eftersom spåket känns innovativt, mycket fyndigt och oförutsägbart. Bra att ratata.fi lyfte upp Elias blogg. Ratatas första sida uppdateras ofta och tar fram bloggar jag annars lätt hade missat, det tackar jag för.

Imorgon blir det mera kärlek vare sig ni vill det eller inte. Nu måste jag läsa hundra böcker, skall nämligen delta Vegas bokvaka imorgonkväll. (Egentligen bara tre, är inte programledare imorgon, skall bara slappa och öppna munnen om jag får fiilis.)

 

 

Publicerad 13.12.2016 kl. 20:37

Inte mycket att säga

Här bloggar jag helt fritt i min egen bubbla utan att ha något att säga. Det är ju helt förlegat, men jag orkar inte ha åsikter, kanske främst för att jag sedan borde kunde argumentera för dem också. Jag är vansinnigt dålig på att argumentera även om jag tycker att argumentationsteori och retorik är väldigt intressant. Hoppas jag någon dag börjar lära mig något som även kunde fungera på ett praktiskt plan. 

Nå hur som helst sitter jag och utför tråksysslor på jobbet, exeltabeller och värre saker, mitt i allt började jag därför googla mig själv och hittade många absurditeter, men den här var ändå ganska gullig.

 

 

Det känns om det här är femtio år sedan inte fem, skall faktiskt träffa Hannah ikväll. Jäkla tråkigt att vi inte delar arbetsrum mera.

Återkommer snart med lite mera språkfunderingar, är så glad över alla kommentarer.

 

 

Publicerad 12.12.2016 kl. 16:12

Värsta språkfelen

Jag håller på att skriva en artikel om språkfelen vi älskar att irritera oss på. Särskrivning måste ju vara det värsta, sedan ogillar jag skarpt när man lämnar bort prepositionen för. Lotta gifte sig fem år sedan är fel. Det heter Lotta gifte sig för fem år sedan. Jag har inget känsligt och fint språköra men alltid när för faller bort känner jag hur något möglar inne i min  kropp.

Vad stör ni er mest på? (Om ni är snälla tar ni inte exakt alla exempel just från den här bloggen.)

Publicerad 09.12.2016 kl. 11:35

De oroliga av Linn Ullman

Jag skrev igår att jag skulle tipsa om årets bästa bok idag. Nå, jag använder mig av den termen ganska löst. I ärlighetens namn har jag läst åtminstone en handfull med böcker som kunde passa under epitetet årets bästa bok, men den senaste är Linn Ullmans De oroliga. En otrolig läsupplevelse skriven på ett briljant och samtidigt enkelt språk.  Boken handlar om hur det var att vara ett av nio barn till Ingmar Bergman och om döden och åldrande. Ifall man får dö av ålderdom så som många hoppas verkar den sista tiden vara full av plågor och förnedring oberoende av hur bra ställt man har det. Ingmar hade sex stycken olika kvinnor som skötte om honom dag och natt och utförde allt exakt som han önskat, men plågorna och avklädningen av jaget är antagligen universella.

Herregud så barnsligt det här nu blev, bäst att jag byter tema och det är att jag imponeras av Linns ärlighet i hur hon beskriver sig själv och sitt beteende. Ur texten framträder en ganska otrevigt typ, en spänd och stundvis elak figur. Jag tror att det inte är så många som skulle skriva om sig själv på ett så pass skoningslöst sätt. Ja inte ens för sig själv skulle man vilja erkänna sina vidrigaste handlingar och tankar, men Linn verkar åtminstone inte ha ett behov av skönmåleri. Hundra poäng för den saken. Ger fem navelsträngar av fem möjliga.

                           

 

Titeln på boken är annars en liten hälsning till Pessoa. En hälsning som Ingmar hade gillat. (Jag tycks numera prata om Ingmar som om jag kände honom väl, just så som Linn verkar avsky att folk gör, det vill säga gör hennes pappa till allmängods. Det där om Pessoa skrev jag egentligen bara för att verka lite viktig, uj så jag är barnslig.)

Publicerad 07.12.2016 kl. 18:52

Länkkärlek

Jag fortsätter med länkkärleken. Minns ni att man förr i tiden länkade åt alla håll i hela världen hela tiden? Det var trevligt, kanske vi kunde återuppta den traditionen. Jag länkar idag till två favoriter som jag i och för sig redan tror att alla som läser denna blogg också läser, men, men här kommer de i alla fall. Den första är Malins blogg. Jag älskar att hon är så väldigt, väldigt ärlig. Jag gillar bloggen för att hon verkligen förklarar hur hon tänker och känner och jag tänker oftast exakt helt annorlunda kring väldigt många saker och därför blir det extra värdefullt för mig att få läsa hennes tankar. 

Den andra är Catzos blogg och igen är orsaken ärligheten. Aj vad jag kan tycka att det är ett fint drag.

Och imorgon, imorgon, då skall jag berätta om årets bästa läsupplevelse. På det viset.

 

Ps. Jag skulle så vilja skriva roliga inlägg. Har helt glömt bort den tekniken. Hur gjorde man? Roliga metaforer och sådant gissar jag? Har ni annars tips på riktigt, roliga finlandssvenska bloggare? Jag kom på två, men bara två. Kan det faktiskt vara så? 

 

Publicerad 06.12.2016 kl. 23:24