Ny hund

Nu har min sambo och jag tjattrat om en hund i flera år och det verkar som om vi gör slag i saken på våren. Men vilken ras skall vi välja? Vi har talat om irländsk setter, men nackdelen är att de antagligen har ganska stark jaktinstinkt. En annan är fårhund, men problemet är att vi inte har några får. Jag gillar labradorer, men tycker att de nuförtiden ofta ser lite grisaktiga ut, ännu på 80-talet var de lite sportigare, eller hittar jag bara på?

Viktigast är att rasen ändå är frisk, det blir inga flera taxar tyvärr på grund av ryggproblemen. Och faktiskt så lever  taxen Minni konstigt nog ännu. Är glad över varje dag hon ännu är med, hon bor fortfarande i Borgå med min mamma, men vi talar ofta i telefon. Minni har små grisljud och slickar telefonen och jag gör ungefär samma här i min ända.

 

Foto: Seth Casteel.

 

 

 

Publicerad igår kl. 19:19

Tips, tips, tips

Låt mig påminna er om att Ida och jag poddar som bara den. I det senaste avsnittet har vi Majgull Axelsson som gäst. Lyssna gärna och kom med feedback eller säg vad ni vill att vi skall läsa så gör vi det. Här kan man hitta oss. 

 

 

 

Publicerad 19.11.2017 kl. 21:32

Inspelningen

Tv-inspelningen i förrgår gick bra, det var mycket, mycket jobb, men bra gick det. Hade just innan vi startade nervositetsflammor på halsen, men jag tror att det försvann ungefär nån minut innnan vi började spela in. Kom ihåg utantill den första speaken och stapplade mig ej och efter det var jag lugn. Tyckte sedan genast att det nun inte alls var något farligt och kunde inte förstå varför jag varit nervös innan. Alltid samma sak. Det här betyder att jag säkert ingen tackar ja till något liknande, eller ännu större spektakel och så börjar allt på nytt igen. Usch.
Publicerad 18.11.2017 kl. 16:12

Nervöst

I flera dagar har det känts som om pulsen är lite högre än vanligt. Några nätter sov jag dåligt också, men i natt gick det bra. Om några timmar börjar inbandningen av ett tre timmar långt tv-program. Vanligtvis när jag är nervös inför någon tv-grej brukar jag tänka att nå åtminstone sitter ingen publik och tittar på. Och när jag skall uppträda inför publik brukar jag tänka att nå åtminstone filmas inte detta. Nu fungerar ju inte det här idag eftersom allt är inför publik och dessutom filmas.  Så nu tröstar jag mig med att åtminstone är detta inte en hetsig politisk debatt om något ämne jag inte vet något om och dessutom är det exempelvis inte på finska eller engelska.

Finns det någon annan som har liknande metoder för att minska nervositet? Och finns det kanske någon som lyckats bli vän med nervositeten? Jag har inte blivit vän, men nog börjat acceptera att jag ofta är nervös. Sådan tycks jag vara åtminstone nu och helt bra brukar det ju gå ändå. Men håll gärna tummarna ändå.

Publicerad 16.11.2017 kl. 12:20

Vems dumma idé var det här?

Voi hjälp, på torsdag skall jag och en kollega spela in ett tre timmar långt tv-program! Tre timmar! Vad tänkte vi? Varför är allt som känns roligt någon månad innan sedan när det väl skall hända bara skrämmande?

Det här gäller faktiskt nästan allt i mitt liv. Också om jag bara skall på en nöjesresa kan jag just innan få en fiilis av att vad är det nu för idé med detta, jag orkar inte packa, jag blir hemma.  Till all tur har jag nu lärt mig att det är så här, skulle jag följa mitt inre motstånd skulle jag ju faktiskt aldrig göra något.  

Ps. Fniss nöjesresa, låter lite fånigt. Nööjjjjeeeeesrrresa!

Publicerad 13.11.2017 kl. 16:36

Här

Här är lösningen på min periodala deramatit, två veckor då jag använder både Elidel och Rozex. Ena på morgonen och andra på kvällen och sedan efter två veckor ännu Rozex två veckor till. Antar att bägge krämer innehåller gift och elände, men de verkar kurera mina exem. Gjorde andra experiment tidigare som inte gav några som helst resultat, så detta får duga nu.

 

 

Publicerad 08.11.2017 kl. 13:29

Periodal dermatit 2

Det verkar som om olika utslag i ansiktet är i ropet just nu, har fått flera frågor om hur min behandling egentligen ser ut och lovar göra ett inlägg här inom snar framtid, dock var det ju bara något som råkade hjälpa mig och många av de problemen folk har är kanske inte just periodal dermatit. Det viktigaste kriteriet lär vara en ring runt läpparna där huden inte är förstörd. Om man inte har det kanske det inte är just periodal dermatit man har. Men till denna regel finns det nog också undantag. 

För övrig vill jag berätta att min axel nu är lite bättre tack vare en kortisonspruta jag fick förra fredagen. Jag har alltid hört att man inte skall ta kortison, men jag tänkte att en gång kan jag väl testa. Först blev axeln mycket värre, men igår började den kännas bättre. Kommer dock inte att mera göra bäkpressvärldsrekord och mystiska rörelser bakom nacken. Läkaren sade att jag alltid skall kunna se mina händer om de är bakom ryggen ansträngs axeln för mycket.

Okej, hur många poäng ger ni åt detta inlägg? Var det vansinnigt spännande? Ja, kanske det inte var det. Lovar (försöka) skriva spännande saker snart.

 

 

Publicerad 07.11.2017 kl. 10:16

Periodal dermatit

Förra hösten började jag få märkliga utslag runt munnen och under näsan, det såg ut som ett rött skägg, ett sk. köttskägg!  Av någon anledning stördes jag inte av detta annat än att huden ibland blev så  hysteriskt torr att jag genast bara måste smeta in någon sorts fukt. Tänkte att utslagen var stressrealaterade och det var de också, men de försvann aldrig helt. Nu på hösten blev de plötsligt fem gånger sämre igen och jag misstänkte periodal deramatit och det var det också. Igår fick jag en antibiotikasalva av en huddoktor och så fort jag satt på salvan på köttskägget lugnade sig utslagen helt. Halleluja! 

Jag har försökt fånga mina utslag på bild men de fastnar inte särskilt bra på bild, ni får nu bara lita på mina utsagor, pointen var i alla fall det, att man faktiskt kan gå till läkare om man har något problem, ibland kan det finnas helt enkla lösningar. Jag trodde väl att jag måste ändra hela min diet, fräta bort halva huvudet och bo i kloster ett år för att det skulle bli bra, men nej. Fast å andra sidan, jag kan återkomma med rapport om en vecka ifall bättringen bara var tillfällig. Och den som vill veta mera om periodal dermatit skall absolut läsa Cattens blogg. Som bonus får ni ett fint inlägg om kroppsbild också.

Och nu när jag insåg att man faktiskt kan gå till läkare skall jag imorgon också kolla upp mina axel som värkt i några månader. 

Och nu märkte jag att jag inträtt i den ålder då mitt högsta nöje är att prata om krämpor och sjukdomar. Jag undrade alltid när det händer och ja, det var just nu det.

 

Publicerad 02.11.2017 kl. 15:08

Ledig måndag

Under de senaste året har jag tackat nej till precis allt som går att tacka nej till och lite mera än det också. Det är oerhört skönt att inte stressa och pressa om det inte är ett absolut måste, MEN nackdelen är att sedan man skall göra något så känns det extra stort och övermäktigt. Låt säga att jag gör många tv-inspelningar under en kort period, då känns det som vardagsmat, men sedan om det är en lång paus så är det kämpigt att komma igång igen. Kanske lite som med träning då. Jag brukar egentligen inte ha träningspauser annat än då jag är sjuk, men nu är det ju förfärligt att göra comeback i salen efter någon veckas sjukdom med tillhörande glassätningsritualer.  Försöker i alla fall numera avdramatisera det så kallade förfallet, efter en vecka eller två är man igång igen och så får jag väl tänka med andra prestationer också.

 

 

 

 

Här ser ni en hemlig samlarbild då jag missbrukar hotell Kämps gym. Skulle egentligen gå till spaet, men det hände inget fantastiskt där.

Publicerad 30.10.2017 kl. 09:37

Fejka tills du make it

Håller på och städar i datorn och rensar i gamla texter, hittade den här som jag först slängde i skräpkorgen, men sedan ångrade mig och tänkte att jag kan lägga upp här i stället. Here goes:

 

Sanningen är i mångt överskattad. Ibland lönar det sig bara att fejka. Fejka att du är den du vill vara. Det mesta som ser vackert och fint ut är till stor del fejk. Jag är säker på att folk som ser lyckliga och framgångsrika ut ofta eller åtminstone ibland bara fejkar att de är det. Glöm inte att alla har en fasad.

Fasaden är det fina, där bakom finns det saker som är sönder och fult, men man kan välja att inte hela tiden lägga all sin energi på det. Du måste inte hela tiden vältra dig i den eländiga verkligheten. Du måste inte inte alltid springa efter just den bistra sanningen. Ibland kan man koncentrera sig på det som faktiskt är vacker och fint, eller det som kan bli vackert och fint.

 

Publicerad 20.10.2017 kl. 15:29

Träningsglädje

Det bästa som kunde hända har hänt, jag har återfått min träningsglädje som varit borta i så många år. Förstås har jag tränat ändå men mest för att det känns bra efteråt, nu har det igen blivit roligt också under själva träningen.

I vanlig ordning är det tunga tyngder som är bäst, men har börjat göra även andra saker eftersom min ena axel krånglar. Det nyaste är rodd på Concept II, det verkar vara så att om man ror femhundra meter så att det tar över två minuter, ja då är man dålig, men ror man under två är man bra. Som ni förstår ror jag under två och jag har nu blivit så högfärdig över den saken att jag antagligen kommer att anmäla mig till nästa OS.

Ja, kanske jag inte ens anmäler mig, jag dyker bara upp och så får alla se hur stiligt jag ror.  

 

Publicerad 18.10.2017 kl. 13:40

Vinteride

Efter en veckas semester i Frankrike är jag nu i stort behov av semester. Alltså vad är det med mig, jag måste ju helt enkelt sluta ha semester om det skall vara på det här viset. Jag älskar mitt jobb, men ojoj vad lite tid det blir för återhämtning. Hundra hattar av för alla som dessutom har små barn att ta hand om. 

 

 

Vi hade en ganska aktiv semester och klättrade i bergen och promenerade flera timmar varje dag och jag har märkt att jag ändå är lite mera avkopplad efter en semester där jag varit fysisk aktiv än om jag bara suttit som en padda på baren. (Padda på baren brukar jag ändå hinna med.)

Usch, vilket tråkigt inlägg, ville bara komma igång igen och testar att lägga några ord efter varandra.

 

 

Publicerad 10.10.2017 kl. 15:25

Varför älskar alla Beyoncé?

Vi har en ny bokpodd ute och frågar oss bland annat varför alla älskar Beyoncé. Det blev ett bra avsnitt, så sprid gärna det goda budskapet.

 

 

 

Publicerad 28.09.2017 kl. 14:47

Felet med instagram

Jag gillar instagram, men bara i små doser och äntligen kom jag på varför jag inte kan scrolla runt där helt okontrollerat.

Det är så här att jag egentligen inte är en girig person, jag tycker inte ens om att äga saker. Jag kan när som helst flytta vart som helst med två sopsäckar, mer än så äger jag inte, men när jag ser saker på instagram så tror min hjärna att jag också behöver/vill ha de där sakerna eller delta i händelserna/resorna jag ser. Och det stämmer inte ens, jag kan ligga fullständigt nöjd i min säng och plötsligt få för mig att jag borde vara på yogaläger på Bahamas, äta ostron och dricka champagne och doktorera samtidigt. Sanningen är den att skulle jag göra de sakerna istället för att ligga i min säng skulle jag antagligen längta till min säng.

Ser jag ett foto på en bulla så tror min hjärna att det är synd om mig om jag inte själv också äter en bulla. I sanningens namn ser bulla ofta bättre ut på bild än vad det smakar i verkligheten och swimmingpoolen ser alltid bätttre ut på bild än det känns att själv ligga i gammalt klor och frysa.

Så kära hjärna kom ihåg allt detta och låt mig igen ta ett hårdare tag i den utmärkta regeln att inte surfa runt under kvällarna, låt säga efter kl 19.

 

Här ser ni exempelvis en bild av en underbar strand, men här blev jag bränd av en äcklig manet och kommer att ha ett mycket stort ärr på armen resten av livet. 

 

Publicerad 26.09.2017 kl. 13:18

Oretuscherat

Märkte just att bilden här under är den oretuscherade versionen, men inte är det nu så stor skillnad,det är mest min rödflammiga hals som har jämnats ut lite.

Och på tal om det så tänker jag låta inkommande vecka vara helt oretuscherad.  Att något inte är perfekt betyder inte att det inte är bra. Saker och ting måste inte vara felfria, tvärtom, det är ju de så kallade felen som är intressanta.

När jag var liten samlade min pappa under en kort period på frimärken och jag minns att de allra dyraste märkena var de som hade något fel i sig, de kunde vara värda hur mycket som helst och alla filatelister letade efter de där märkliga små tryckfelen. Så hur bakvänt det än låter tänker jag testa på att  vara glad över felen istället för att förbanna dem.

Publicerad 24.09.2017 kl. 21:33