Bloggposter

Hjälp med sidan

I åtminstone i fem år har jag tänkt på att jag måste flytta bloggen och göra den lite mera attraktiv. Om jag slutar lura mig själv så kan jag nu konstatera att jag aldrig kommer att orka göra det själv. Jag har inte ro att sitta stilla särskilt länge och framförallt inte med uppgifter jag tycker är tråkiga. Så nu behöver jag hjälp och jag betalar gärna för det. 

Jag vill ha en hemsida som inte ser ut som år 1998, inte något märkvärdigt och gärna så enkelt som möjligt. Gillar t ex Emmelie Svanfeldts sida mycket. 

Nu har jag ju inga produkter jag vill sälja, men vem vet, en vacker dag i framtiden kanske jag slutar på Yle och börjar sälja stickade mössor i stället. Men än så länge önskar jag mest en plattform där jag kan skriva lite och folk kan läsa utan att tappa matlusten pga fulhet.

Mejla mig gärna om du är personen som kan hjälpa mig, skicka gärna en offert och visa vad du gjort tidigare. hietanen.annemikaela@gmail.com är adressen.

 

 

Och en liten sommarbild, känns som om det var igår. Imorgon är det typ jul och sedan om tre veckor första maj.

02.12.2018 kl. 12:55

Olof blir ett halft år

Lilla Olof blir ett halft år imorgon, han lever i förvirrande tider, igår fick han en ny större bilbur som han avskyr, antagligen är den för bekväm eller något annat som han inte kan kommunicera på ett bra sätt till oss.

Olof älskar manliga män, igår gosade han med en väktare som hade tatuerat alla lediga ytor i ansiktet och det tilltalade Olofs känsla för estetik. Det verkade också vara mycket positivt med alla batonger, käppar och andra hundleksaker som väktaren hade hängande i ett bälte. Olof ville gå hem med väktaren, men fick inte och det var kanske elakt av oss.

När sedan Olof var inne i en hundvänlig restaurang kände han sig lite orolig i själen och började skälla på ett sätt som inte tilltalade någon i restaurangen. Eftersom jag inte tycker att man skall hänga ut andra personer tänker jag inte säga om det var Jörn Donner eller inte som började skrika åt Olof att hans lunchstund nu var förstörd. Alltså inte Olofs utan den elaka farbroderns lunch.

Detta hände igår, varje dag händer minst tio saker som inte skulle hända utan Olof. Jag tycker varje dag att han är så rörande, nästan allt med honom är rörande, hans ynkliga miner, hängande ögon och konstigt placerade morrhår. Det är också rörande att det tog så lång tid för honom att ta reda på hur en kong fungerar, nu när han vet ser han stolt ut när han får mat ut ur den. 

Ja och mest rörande är hans svansföring då han hittat något asigt från gatan och går runt med det i munnen. Man kan missta sig och tro att det är en käpp och man kan ta tag i den av en eller annan anledning för att sedan märka att man står och klämmer på en frusen kakkakorv. Då är det viktigt att man håller god min och säger något glatt eftersom Olof som sagt nu just verkar leva i förvirrande tider.

Grattis Olof på halvårsdagen!

 

Olof med sin flickvän Johanna. Foto Alexander

 

 

24.11.2018 kl. 14:09

Gråtkurs

Måste bara rekommendera den här grejen, samtidigt som jag lovar* att aldrig mera ta så dåliga foton. 

Handlar om den grekiska gråtkvädestraditionen, nej FINSKA skulle jag skriva. Tycker det är så extremt coolt att redan tvåtusen gått en grårkurs, funderar själv på att anmäla mig*.

Och bokpodden blir bara mer extrem, nu har vi redan gått för långt tror jag. Efter detta måste jag sluta berätta allt*.  Om  man lyssnar på någon app så kom ihåg att vi bytt namn, vi heter du Bokpodden Hietanen & Henrikson.

* Mina planer verkställs kanske i ett fall av tio. Hur är det med er?

 

Här står jag i LeLabo och låtsas att jag har råd.

 

 

 

15.11.2018 kl. 12:00

Olofs tonår

Olof har redan börjat slicka på tonårstrotset. Ibland hissar han upp sitt mittfinger och blänger hatiskt mot mig, andra gånger vill han bara gosa som en galning.

Hoppas hans tonårstrots inte blir allt för långvarigt, ett par-tre år skulle räcka mer än väl. I grunden verkar han vara en fin kille, väldigt filosofisk. Jag noterar att han utan skam stirrar och försöker förstå allt han ser. Under våra promenader sätter han sig ofta ner och glor hämningslöst på hundar, kaniner och mänskor. Precis som jag!  

Precis som matte älskar han också mat, han har faktiskt anlag för att bli en riktig hetsätare, jag tror att han aldrig kan bli mätt. På olika sluga sätt, själ han mat trots att vi försöker överlista honom från morgon till kväll, men nej, på något sätt hittar han ändå en förbjuden paj någonstans. 

 

 

11.11.2018 kl. 12:37

Olofs grötiga öron och ett tåg

Sitter i ett tåg till Verona.

Nej, det går till Åbo, ville bara testa om det skulle kännas bättre med Verona. Men vet ni det här är fruktansvärt, sitter i ett gytter av damer där en lackar naglarna! Lackar naglarna! Sug på det, tänk på lukten i tåget. En annan dam vispar mjäll omkring sig och en tredje filar naglarna så det regnar över mitt kaffe.

En fjärde äter på sina tånaglar.

Det sista var inte sant, men vet ni vad som var obegripligt sött? Jo, att Olof i morse hade ätit lite gröt och fått nästan allt på sina öron. Kan ni begripa så gulligt?

09.11.2018 kl. 07:26
Anne Hietanen