Nytt liv och världens vackraste man

I ärlighetens namn händer det inte ofta att jag läser en bok som förändrar mitt liv, åtminstone inte i praktiken. Visst får jag ofta nya impulser, men det stannar oftast på någon form av idéplan.

Igår läste jag en bok som kommer att förändra mitt liv, nämligen Lena Ackebos Världens vackraste man som handlar om två äldre systrar som reser en vecka till Mallorca. Bägge tycks vara besatta av petitesser. Bägge pratar och tjatar enligt ett invant mönster de hållit sig till i tiotals år. Små saker är väldigt viktiga, allt från små miner till hur många gafflar (fyra) det finns i lådan och skall man köpa en liter vatten idag eller kanske fem imorgon och vem skall i så fall köpa och kanske man inte alls borde köpa? Samtidigt som timmar, dagar och år går till att räkna gafflar (fortfarande fyra) och dessutom analysera andras handlingar och kommentarer så lämnas de stora livsbesluten helt åt sitt eget öde. Det där med att inte ta tag i svåra livsbeslut känner jag igen och förstår, men den där besattheten av detaljer, huj! Och det är så jag. Boken är en spegel och jag ser mig själv ur en mcyket obekommande vinkel. 

Jag kommer genast att sluta tjata om små detaljer, jag kommer att sluta att varje dag slänga ut de där sakerna jag alltid säger, (Exempelvis, oj vad jag fryyyser, jag fryser alltid, ända sedan jag kom från Indien har jag fryyyst. Har alltid yllesockor, till och med på sommaren.) Och Barbro som alltid kommenterar hur maten smakar, vinet är lite för sött. bl a bl a. Så håller jag också på! Vadå, vinet är lite för sött? Vem bryr sig.

Och sedan har vi Mona som försöker läsa in på alla miljoner sett vad hon tror att andra behöver och vill. Detta leder till ett hemskt enerverande tjat av typen, men är du sääker att jag inte skall hämta filten till dig? Ja så nej, nehej, men det är inget besvär alltså. Jag hämtar den nu ändå.  Jag är så Mona.

Ni måste läsa, speciellt ni som har syskon. Av någon anledning tar syskonskapet ofta fram de mest cementerade sidorna av en själv. Och det här jag skrev är bara en liten del av bokens storhet. Bäst är alla exakta observationer och dialogen som är hyperrealistisk. Det är i och för sig också väldigt plågsam läsning, men så jäkla bra. Känner mig väldigt tom utan Världens vackraste man.

 

 

 

 

Publicerad idag kl. 15:27

Men nu började ön genast kalla

Jahas, som jag skrivit tidigare så vill jag ofta vara på en annan plats än den jag är på. Har nu njutit som en dåre av att vara i Helsingfors men börjar redan nu efter två dagar känna sug efter att bada i havet och fladdra i bastun och allt annat som hör till skärgårdslivet. Idag när jag gick på stan tyckte jag alla såg så hektiska och målmedvetna ut. Ibland var jag på väg att gå in i folk, väggar och stolpar helt enkelt för att min blick vant sig vid att stirra mot den eviga horisonten, inte hålla koll på snabba objekt i närmiljö.

Men, det var inte det jag skulle skriva utan att jag behöver bra gräsklippartips! Gäller ungefär tusen kvadratmeter lätt trädgårdsgräs. En dryg timme ungefär en gång i veckan under tre-fyra sommarmånader i Borgå. Ringde runt till olika firmor idag men ingen svarade och nu är jag mycket intresserad av alla tips, må sedan vara hur obskyra som helst. Hör gärna av er exempelvis via hietanen.annemikaela@gmail.com

 

Ett litet tillägg, söker efter en människa som klipper gräs, inte en gräsklippare, fast jag ungefär skrev just så.

 

 

 

Publicerad 25.07.2016 kl. 21:50

I´m back

Min värsta sömnighet har nu försvunnit verkar det som. Sover fortfarande mycket, men inte hela tiden. Är just nu också av och an på besök hos civilisationen och det känns underbart. Kaffekokare! Tvättmaskin! Tvättmaskin! Badkar!

Och ännu två veckor semester kvar. Känns till och med som om jag börjar komma igång med chillandet snart. Läste en halvdålig Stephen King bok utan att det störde mig alls och har sett en halvdålig tv-serie utan att det stört mig det minsta, bägge tydliga tecken på ett vegetativt tillstånd. Serien hette The Path och hade en bra story men kanske lite väl ivriga skådisar ibland. Det viskades mycket och andades ännu mera. Visk, visk, djup andning. Visk, visk. osv.

 

 

 

Publicerad 24.07.2016 kl. 22:49

Förfärligt

Som jag ofta föreläst här så sover jag mycket, länge och ofta. Men nu har det gått helt överstyr, jag har svårt att hinna med det hetsiga ö-schemat nedan eftersom jag är så sömnig. Jag har under den senaste veckan varit vaken ungefär 8-10 timmar per dag. Kanske 12 någon enstaka gång. Det är ju helt förfärligt! Jag förstår att man sover ut några dagar när semestern börjar, men det här är ju bara sjukligt. Jag är inte ens deprimerad, bara trött. När jag stiger iland nästa gång skall jag införskaffa järn, kanske det bara är järnbrist? Och så skall jag börja äta mindre eller kanske lättare på kvällarna, det kunde också hjälpa.

Nåja nu känns det bättre när jag gnällt lite igen. Tack och förlåt och svarar på kommentarer snart, men först ZZZ.

 

 

Publicerad 19.07.2016 kl. 21:10

Ö-schema

10 Frukost

Här någonstans skriver jag åtminstone 10 minuter.

13 Lunch

Tupplur

16 Gymnastik (Exempelvis kettlebellpass eller liten joggingtur på närliggande holme.)

17 Bastu

19 Middag

Här olika aktiviteter efter humör. Ex. Dans, våldsamt supande, läsning, spel eller vad som helst.

24 Tutidags

Ps. Klockslagen kan variera med en timme eller så.

Publicerad 15.07.2016 kl. 15:29

Till skärgården, mot fyren!

Imorgon åker detta patrask till skärgården. Kanske för 10 dagar ungefär. 10 dagar är ju en evighet. Tar med mig tusen böcker och hoppas jag lämnar rastlösheten i stan.

Snälla känner ens nån igen sig i det att inte riktigt kunna lugna sig på sin plats? Ett vemod som följer en vart man än går och en tanke om att det skulle vara bättre på en annan plats.

När jag i vintras var i Thailand längtade jag supermycket hem pga av att jag äcklades så av snusktermiterna som mumsade på min säng. Även på lyxhotell kan jag plötsligt börja avsky någon lukt, eller mat eller något. Ja, medan jag skriver detta inser jag att jag a) är bortskämd så perkele och b) kanske lite kunde skärpa mig.  Så jag skärper mig lite på ön, men bara om ni kommenterar här och berättar hur ni har det.  Vad det nu sedan är för en deal, men kan inte du som aldrig kommenterar skriva hej att här är jag? Sen kan jag ju göra någon tjänst tillbaka, vad det nu sedan är, det vet man ju inte. Jestas vad jag tjattrar. Nu skall jag betala räkningar, hejdå.

 

Ps. Jag glömde det roliga inlägget. Men ni kan följa Wally på insta ju, jag älskar Wally så mycket.

 

Publicerad 13.07.2016 kl. 18:54

Hah

Hah jag är här igen! Har just avslutat ett tio minuters skrivpass. Det skulle kanske inte ens ha blivit idag, men fick ett meddelande av en vän som tackade för tipset att skriva åtminstone tio minuter varje dag. Kände mig falsk som delar ut tips utan att själv följa dem, så det var bara att börja skriva lite. Jag tror att nyckeln till framgång för min del är sänka ribban som bara den, kanske på många fler plan i livet. Jag får lov att glömma värlsbäst och mest och allt sådant, blir bara handlingsförlamad.

På tal om ingenting visst var jag lite roligare tidigare, för ungefär fem år sedan? Vart har det försvunnit? Jag vill blir rolig igen, det här går ju inte. Imorgon kommer det nog ett roligt inlägg, ett riktigt tassigt så att alla får skratta att hoahoahoa.

Publicerad 11.07.2016 kl. 21:54

Opålitlig

Jag har blivit en av dom där opålitliga jävlarna som aldrig hör av sig. Förlåt! Här är jag. Jag håller på att chilla ihjäl mig. Tittar på serier, läser böcker och doftar på rosor. Är fortfarande helt matt efter min lilla sejour till Stockholm. (Sejour är ett ord jag tror att jag aldrig tidigare använt, så underligt.)

Nåväl, igår skrev jag 20 minuter på ett manus och idag ungefär samma mängd, vilket är mycket mera än ingenting. Igår hasade jag mig runt Skatudden (betyder att jag joggade på mitt lilla vis.) Idag har jag städat och imorgon blir det nog någon form av idrott igen. Mår bäst då jag inte bara ligger som en fåntratt, måste aktivera mig åtminstone lite för att kunna njuta av semestern.

Blir lätt uttåkad av att jobba, men blir också fort uttråkad av att vara ledig, behöver variation. Jag är en av dom som alltid är lite på fel plats, men det är bara att gilla läget och göra mera av sådant som jag tycker om, oberoende av var jag befinner mig.

 

 

Här skrivs det stuff ibland.

 

Publicerad 10.07.2016 kl. 23:03

Dagens insikter

Tultar runt på Östermalm med min vän jag hittade i Karibien för åtta år sedan. Vi var där på en skivskola och har hållit kontakten sedan dess. Vi gick till Brillo igår som Peppe rekommenderade. Jag blev verkligen inte besviken, åt en mycket god tryffelpizza.  Men, mest ligger vi på hotellet och paddar oss, väldigt trevligt. A. ligger i badet just nu och jag frågar henne om dagens insikt, hon ger tre, jag skriver ned dem medan hon bökar och babblar.

Vad som helst kan hända när som helst.

Om det händer så händer det när det händer.

och

Man kan ha många fördomar om sig sjäv också.

 

 

 

 

 

Publicerad 06.07.2016 kl. 19:08

Hej, hej

Jag lever nog! Hetsar runt pga sommarlov. Måste erkänna att jag inte alls har semesterfiilis ännu, men kanske det kommer? Annars får det vara som det är, men faktum är att jag redan nu är lite nervös inför hösten då min arbetsmängd kommer att fördubblas. Kommer knappast att göra något annat än vara på jobbet under ungefär 12 veckor i ett sträck, men det är ju en ganska kort tid ändå. Under 12 veckor klarar man väl det mesta? Säg jo bara!

 

 

Publicerad 04.07.2016 kl. 16:31

Mat i Stockholm

 

Om man är lat och inte orkar röra sig längre än några meter hit eller dit och bor vid Stureplan inkommande tisdag. Var borde man (alltså jag) äta? Gärna något mera spännande än Maccen. Blir superglad över tips. Skall överraska min kompis, men vet inte vad som är bra (just nu). Är inte ute efter Michelinstjärnor, men inte heller skolmatsfrikassé. 

 

 

 

Publicerad 28.06.2016 kl. 22:54

Mätt = tjock?

Noll kritik-veckan kanske inte gått helt bra om jag tolkar era rapporter. Jag har därför en ny utmaning som är lite snävare och kanske lite lättare. Den berör kanske inte heller alla, men den berör alla som någon gång känt sig tjock (på ett negativt sätt). Spelar ingen roll om tjockheten är inbillad eller ej. Hur som helst, när jag var på behandlingshem för ätstörningar lärde jag mig att skilja på känsla och verklighet, speciellt när det kommer till mat och kropp. Många som haft ätstörningar sätter likamedstecken mellan mätt och tjock. Faktum är att man inte blir tjock av att äta massor en gång.  Okej, man kanske plötsligt väger mera, men det är ju bara vatten och mat i magen.

Dessutom finns det så väldigt många regler eller åtminstone förslag på hur man borde äta. På få ställen sägs det att man skall äta bulla. Och många som gör det känner lite dåligt samvete efteråt. Gör inte det. Mitt förslag skulle vara att i några dagar testa att vägra känna sig dålig efter att man har ätit god mat, kanske mera än planerat eller lite annorlunda än rekommendationerna.

Så testa att äta vad du äter och vägra känna dig dålig efteråt. Varför är det här viktigt? Nå på hundra olika sätt, men en orsak är att dåligt samvete triggar massor med dåligt betéende. Det leder ofta till hetsätning, eller kanske till späkning som i sin tur efter ett tag ofta leder till hetsätnig. Vad en människa äter gör hen varken till en sämre eller bättre människa. Du är inte dåligt om du i misstag åt en hel hög med bullar. Det händer åt alla, speciellt åt de som man aldrig skulle tro att sysslar med sådant. Jag vet. Fitnessprofilen du kollar på instagram kanske just nu sitter och hetsäter, inte undra på att det blir en extra 20 km länk på kvällen. Du kanske känner dig dålig för att hen sprang så långt och du inte alls, men vet du varför hen sprang?

Så testa att tänka så här, okej, det blev lite mycket, men det var gott. Bra. Livet fortsätter. Och är det på riktigt farligt att gå upp lite i vikt? Varför är bästa vännens magkorvar okej, men inte de egna?

 

Publicerad 21.06.2016 kl. 17:35

Hår på näsan

Nu tror ni att jag skall erkänna att det växer hår på min näsa, men nej det gör det inte! Ännu. Talade med en vän om detta fenomen idag och konstaterade att det inte är jättesnyggt.

Apropå mitt inlägg om klimakteriet så tänkte jag att sen när det kommer skall jag bejakade det allt vad det bara går utan att skämmas. Inte vet jag nu om jag heller skall hålla långa monologer om det precis varje dag, men åtminstone prata om det. Däremot tänker jag att om det börjar växa hår på min näsa så kanske jag ändå inte behöver godkänna just det. Jag tror att min gräns går ungefär där. Så ser ni mig med stort plåster på näsan så vet ni att nu var det hänt. Elämä on.

 

 

Publicerad 21.06.2016 kl. 16:50

Klimakteriet kommer snabbare än julafton

Veckan börjar med kläder som skaver och spåran som far rakt framför näsan på en - två gånger samma morgon. Jag är irriterad på ett sätt som aldrig funnits tidigare. Jag har uppfunnit en ny form av irration. Mest irriterar ALLT.

Månne jag håller på att komma in i klimaktieriet? I så fall var det nog en väldigt kort väg mellan puberteten och klimakteriet. Som ett litet fjatigt hopp över en vattenpöl! Och plums mitt i.

Vill ni ha mera feelgod? Jag har bara börjat!

Publicerad 20.06.2016 kl. 15:13

Inre cheerleader

Blev tipsade om en fin liten text angående noll kritik.

Man kunde ju faktiskt ta steget längre, man kunde ta och odla en inre cheerleader också! Jag tänker testa lite, måste först hitta på några passande slogans som cheerleadern kunde ropa ut.

Annars skulle jag bli superglad om någon vill berätta hur testet startat. För egen del har det varit framgångsrikt. Exemplen är hur många som helst, här några random. För en timme sedan bandade jag in ett program var jag sade saker som inte var 100 %, men jag föste undan funderingarna på det med att kontra med att jag också sade några riktigt bra saker.

Igår gick jag nästan direkt efter lunchen och tränade. Tänkte bli arg på att jag åt lite för mycket just innan träningen och därför kanske inte orkade så bra. Skuffade bort all kritik genom att inombords hylla mig själv för att jag ju faktiskt gick och tränade. Rolig och snygg var jag ju också.

Har lite "utmaningar" gällande texter jag skriver. Men jag skriver ju! Folk ber mig skriva, och vem vet, en vacker dag blir det bra. Självklart. Så går min vecka ungefär och fortsättning följer.

Publicerad 15.06.2016 kl. 10:25