Gråta på jobbet

Idag har jag gråtit på jobbet, så där diskret snyggt men i alla fall. En person skrek åt mig och jag svarade vänligt och sakligt förstås, men när hojtandet fortsatte började tårarna trilla. Kanske första (eller andra gången) jag gråter på jobbet. Har varit med om tusen gånger svettigare situationer och var själv förvånad över min reaktion just denna gång. Jobbigt förstås, men samtidigt var jag väldigt glad över min reaktion, det var ju en mycket sund reaktion och min motkombattant fick en liten funderare. Personen bad väldigt mycket om ursäkt och jag tror att det var väldigt bra att detta hände för oss båda.

Jag har alltid varit en mästare på att glida runt som en buddha och dölja alla känslor så att alla andra skall ha det bra. Och samtidigt har jag nog varit lite stolt också över att jag aldrig tappar greppet. Men alla vet ju att undantryckta känslor inte är bra så därför välkomnar jag nu det mesta. Mitt nästa steg är att börja försöka visa ilska också. Och besvikelse. Skall bli intressant att se var jag står och gråtskriker inom en när framtid, hoppas nu inte att jag ryter åt en människa, hellre åt exempelivis ett trafikmärke.

Publicerad 22.09.2016 kl. 14:22

För mycket

Ni vet när man har för mycket att skriva och så blir det att man skriver ingenting i stället? Vad skall jag välja att skriva om? Kanske att jag träffade Emma Seppälä idag? Nej, då måste jag förklara vem hon är och lägga in bilder och allt möjligt, hon förtjänar ett långt bra inlägg.

Nå, skall jag berätta om något som händer på jobbet? Gärna, men vad, det händer så väldigt mycket nu. På riktigt, under de fem senaste åren har det varit ganska chill på jobbet, men nu just är det lite mera på gång.  (Räknar talkshower och dylika projekt som ganska chill.)

 

 

För tillfället visar jag nu bara dagens huvud, samma bild som på instagram, så min fråga är, läser någon som inte följer min instagram min blogg? Jag tror att det är ungefär samma människor och i så fall är det ju helt dumt att jag visar samma bilder här. Eller hur? Vad säger ni? Stör ni er på att det postas samma grejer i olika kanaler? Själv är jag inte superförtjust i det.

 

 

Publicerad 21.09.2016 kl. 16:57

Måndagen i en bild

Editerar med klippare idag. Ni kan också notera min nya hobby på bilden.

 

Jag har alltså börjat gå runt med garnnystan i fickorna, det känns väldigt lugnande.

Publicerad 19.09.2016 kl. 13:17

Home alone

Jag har flytt hemmet eftersom vår städerska suger runt där för tillfället. Aldrig har jag varit så medelålders som idag när jag fort innan hon kom smet ut för att inta en sen frukost på café Röntgen vid Senatstorget. Namnet stör mig något fruktansvärt, men cafét är fint. För att lite demonstrera att min inre tonåring ännu lever gick jag fram till en maskin och ropade; Jag är redo för mammografin och sedan vill jag röntga min stjärt i kaffekokaren.*

Jag är ensam hemma hela veckoslutet och passar på att jobba undan lite grejer. Känns bättre att börja måndagen sedan när jag är steget före och inte fem spagat bakom. Började också sticka yllesockor igår. Glömmer alltid hur man skall sticka hälarna så jag brukar improvisera. Det enda viktiga är att göra likadant på bägge sockorna, annars är det inte så svårt. Fast om någon av er råkar sitta på ett bra och lätt recept på hur man stickar yllesockor så blir jag överlycklig om ni skickar till mig. Men det måste vara lätt, jag orkar aldrig läsa anvisningar, bruksanvisningar och recept om de är längre än fem rader.

 

* Klädde förstås av mig först. 

Publicerad 17.09.2016 kl. 13:01

En dag mellan för ung och för gammal

När jag var tjugo kunde jag ibland känna press över att jag hela tiden ville bevisa att jag kan fastän jag är så ung. Plötsligt märker jag nu att jag snart vill börja visa att jag fortfarande kan fastän jag är gammal.

Vet ni att det verkar ta en sekund från att gå från ung och lovande till gammal och avdankad? Ifall jag inte kommer ihåg saker kan det slå mig att hjälp, är det för att jag är så gammal. Ifall jag inte genast kan ett nytt system tänker jag att hjälp om jag hade varit tjugo hade jag lärt mig detta på fem sekunder, eller kunnat det helt automatiskt.

Nå i verkligheten är jag inte gammal, jag är fyrtiotvå och har antagligen mina bästa arbetsår framför mig, men jag har börjat tänka mera på ålder och hur man fungerar som äldre. Men åldrandet behandlar inte alla lika och att jag har kolleger i sextioårsåldern som är snabbare och mer flexibla än Zorro på pilates. Arbetskapacitet har kanske oftast mera att göra med personlighetstyp och hälsa än om just ålder. Nu skall jag springa iväg på en intervju (på finska, som jag talar bara sämre och sämre ju äldre jag blir, vad är det för skit? Obs. här är det ju min inställning som är fel och inte finskan antar jag) och hinner inte avsluta mina funderingar. Återkommer!

 

 

 

Publicerad 14.09.2016 kl. 12:32

När det blir lite fel

På jobbet har jag en hel del nya uppgifter, de flesta har att göra med nya märkliga tekniska program och snart har jag lärt mig det viktigaste, men huj vad det är förnedrande när man inte riktigt behärskar det som väntas av en. Igår och idag har jag varit i slutklippet med en klippare som aldrig klippt vårt program tidigare och jag har själv aldrig varit i slutklippet tidigare, egentligen inte alls en idealisk situation och kombination. Vi får gissa och hitta på och göra iltalypsykatseet bakom varandras ryggar.

 

Utöver detta nya har jag alla mina gamla arbetsuppgifter kvar vilket gör att jobbet just nu känns nästan lite övermäktigt och allt trängs i huvudet, kanske det var en orsak till att jag bokade flygresor till Ho Chi Min när vi egentligen skall till Hanoi. Till all tur  märkte A. detta redan nu. Skulle ha varit råddigt på plats och ställe att märka att man är några tusen kilometer från platsen där vandringen skall börja. Jag började redan fundera på hur många miljioner dollars som jag förlorade på min bokning men vet ni vad, jag ringde bara till Finnair och sade att jag bokat fel eftersom jag har fel i huvudet och de skrattade bara och gav alla pengar tillbaka. Så snällt!

Och tur att det bara var frågan om en semesterresa. Tänk om jag hade bokat en jobbresa för ett helt filmteam så att dom märker att dom är exempelvis i Filippinerna när dom egentligen borde vara i Pargas. Tänk den skammen.

Publicerad 13.09.2016 kl. 20:55

Äntligen!

Äntligen är vår vandringsresa bokad! Jag var livrädd att det till slut skulle bli Noux eller något annat ställe jag redan besökt tusen gånger. Flera gånger höll vi på att bli lata och Teneriffa närmade sig med hotfulla steg, men nu fick vi reven ur vagnen och skall traska runt i norra Vietnam under jul och nyår. Så roligt! Åtminstone sex dagar är vi i norr, men en dryg vecka kan vi vara var som helst. Hur är månne Ho chi Min? Finns det någon beach? Aj jag är så glad över att få resa till ett ställe jag är glad över att få resa till, om ni förstår vad jag menar?

Det har annars också varit en så fin lördag. Vi har sugit runt i Hagnäshallen, köpt blommor på torget, lagat mat länge och inget annat. Min favorit hobby är att umgås med våra kryddväxter på balkongen, vi odlar mest cannabis där, men har också rosmarin, timjan, lagerblandsträd, basilika, mynta, citroner osv.

 

Nånej odlar vi cannabis, däremot har vi nog ett mehtlab i cykelstallet.

 

 

Publicerad 10.09.2016 kl. 21:26

Om sårbarheten

Linn skriver ett så fint inlägg om att dela med sig. Och Kissie tycker att det blivit en trend med att visa sig sårbar. Om det är en trend så är jag jäkla glad över den och hoppas att den stannar så länge som möjligt. Jag älskar oversharing och ju öppnare vi är - desto mindre ensamma känner vi oss - oftast. Och monsters live in the dark som Dr. Phil säger.

Jag brukar ändå säga åt mina flickor med ätstörningar och depressioner att kanske inte blogga om sitt mående när de mår som allra, allra värst, inte utan noga övervägande. (Om de frågar mig om råd i saken, annars börjar jag inte föreläsa om det.)  Orsaken är att när man mår som sämst kan man vara väldigt sårbar. Man gör sig öppen för folks kommentarer och råd. Olika råd kan vara väldigt tunga att ta emot också fastän de sagts med kärlek. Sedan kan man ju ha bra stunder också och då är de lättare att omfamna om inte "hela världen" vet om att man är sjuk.

Det här är kanske nu jag som är lite gammaldags och alla som är öppna med psykisk sjukdom och dylikt vill jag ändå tacka. Psykisk sjukdom är inget konstigt eller underligt, vi har alla mer eller mindre fel i huvudet och så är det med den saken.

Dock tror jag ändå starkt att öppenheten kring psykiskt illamående snart blir en ickefråga. Jag tror faktiskt att vi alla snart börjar förstå att det hör till livet och det är ju bara löjligt att gå runt och låtsas att halva befolkningen inte äter psykmediciner.  Det om något är ju sinnessjukt. 

Som chef skulle jag alla gånger hellre anställa någon med ett stretchigt psyke än en robot. (Jag är inte nu just chef, men har varit det tidigare och är det antagligen i framtiden också någon gång.)

Jag hör ibland, speciellt äldre personer säga att de inte vill dela med sig av svårigheter eftersom det sedan kan användas emot dem. Jag har faktiskt mycket svårt att föreställa mig sådana situationer och det skall jag antagligen vara mycket tacksam för. Själv har jag enbart upplevt det motsatta, ju öppnare jag varit desto mer kärlek har jag fått och precis så skall det ju vara. 

 

 

 

 

 

 

Publicerad 07.09.2016 kl. 09:59

Dönsby B&B

Igår hittade jag ett nytt litet paradis som man inte behöver flyga 15 timmar till för att nå. Malin B har för ett tag sedan skrivit fina inlägg om stället . Jag fotade i vanlig ordning nästan inte alls, men nog Maria Turtschaninoff som jag intervjuade. Nu har jag läst hela Naondel färdig och är så ledsen över att den är slut, har inte alls lust att öppna en ny bok nu.

 

 

Maria berättade att hon fortfarande ibland skriver för hand för att komma vidare i processen. Hela intervjun kan man se i Lasso 28.9.

 

 

Detta är en ny vän.

 

Publicerad 07.09.2016 kl. 09:46

S. med punkt bloggar

Vilken rolig överraskning då jag idag upptäckte att S. med punkt bloggar. Jag vet inte vem S. med punkt är, men jag är så nyfiken, hen har nämligen en mycket fin humor som jag verkligen gillar.

Nu skall jag läsa Naondel av Maria Turtschaninoff, jag har egentligen bara 40 sidor kvar och vill egentligen inte läsa dem för sedan är boken slut. Eftersom recensionsdagen ligger någon vecka i framtiden (tror jag) sägar jag inget annat än att jag gillar den här ännu mera än Maresi. Den här är mörkare och vuxnare och är på något sätt hypnotisk, jag glömmer ofta att jag läser och är bara inne i berättelsen och det är nog väldigt sällsynt. Brukar nog ofta vara väldigt medveten om att jag läser, men en fin upplevelse att till och med kunna glömma det för en stund.

Publicerad 05.09.2016 kl. 22:27

Grattis!

Idag fyller jag 42. Bra ålder! Väcktes av sång och prinsesstårta. Jag har redan för flera veckor sedan börjat drömma om att jag vill ha just prinsesstårta på min födis fastän det vanligtvis inte alls min favorit. Märkligt - och gott var det också men nu behöver jag det inte igen på ett år, eller två.

Har ni annars märkt att det finns ett slags folk som bra kan äta söta grejer till frukost och sedan det andra slaget som mycket hellre skulle skjuta sig i foten än äta något sött för kl 14?

 

 

Publicerad 05.09.2016 kl. 10:31

Nöjd

Jag försöker mig på ett experiment som går ut på att vara nöjd med mig själv oberoende av vad jag levererar eller inte levererar. Testar på att inte kritisera mig själv. För att ta ett ytligt exempel så kan jag notera att jag har märkliga kläder och huvudet ser ut som om det legat i vatten mycket länge. Då tänker jag numera att ja men det är helt okej, det är ju ändå jag. Samma om jag säger något klantigt, då kan jag tänka att ja, ja, det blev ingen succé, men det kom ju från ett gott ställe.

Publicerad 03.09.2016 kl. 17:37

Mot Åbo

Sitter i en vagn med en person som förklarar saker för mig. Men vet ni vad, denna gång lyssnade jag inte bara. Jag förklarade själv tillbaka genom att avbryta (på ett någorlunda trevligt sätt) och på så vis fick också jag tala om saker jag själv vill tala om. Sedan avbröt jag min egen monolog och hoppade in i min egen lilla värld. Håller på att jobba med att inte bara nicka och le och vara så förbannat trevlig hela tiden. Jag försöker helt enkelt vara lite ärligare. Mer rättvist på alla sätt.

 

 

Publicerad 02.09.2016 kl. 15:20

Bästa vandringstipsen?

Jag och Alexander tänkte åkta någonstans under julen, vi har kommit fram till att vi gärna är ute och vandrar några timmar (4-8) varje dag och att vi kan vara borta två veckor. Vad rekommenderar ni? Machu Picchu kunde kanske vara något, men när jag kollade flyg till Cusco som är närmaste flygfält måste jag riva bort mitt hår eftersom de kostade vansinnigt mycket, ungefär 1500e. Ett annat alternativ är Vietnam, men flygen var nästan lika dyra dit, superkonstigt, men kanske det är på grund av julen. Nu är jag livrädd för att vi hamnar till Kanarieöarna och jag vill inte dit. Det är absolut inget fel med Kanarieöarna, men jag har redan varit där för många gånger. Har någon av er varit ute på lyckade vandringar i världen och var i så fall?  (Är inte just nu väldigt intresserad av Santiago de Compostela och inte vill jag till Bali just nu heller.)

Hälsningar

- Vandraren 

(Började tänka på Nordman, vem minns Nordman?)

Publicerad 31.08.2016 kl. 21:23

Gräl

Jag hoppas ni följer min spännande och omtalade serie om par som har kommunikationssvårigheter. Finns på instagram t ex här. Borde döpa serien med någon fin hashtag så att man hittar den lättare. Ni som har fantasi får gärna hjälpa mig.

 

Publicerad 31.08.2016 kl. 13:12