Bästa tiden

Om en månad börjar min semester, men egentligen är bästa tiden just nu. Semestern ligger framför mig. Det är lite som med veckoslutet. Fredag är ofta bättre än själva veckoslutet, det blir sällan så bra som man hoppades.
Publicerad idag kl. 11:28

DIY-menskopp

Här har ni mitt bästa tips, ta en tvättmedelsboll och använd den som menskopp. Jag föredrar den mindre sorten som i sig är ganska stor. Den håller under hela perioden. Om man vill kan man även använda den större rundare sorten. Mycket fräschare än vanliga menskoppar.

 

 

Det här är min favoritkopp. Jag brukar inte heller tvätta den, eftersom den tidigare använts för att tvätta kläder tycker jag att den redan tvättats helt tillräckligt. En del som jag känner brukar göra sina menskoppar mera personliga och dekorera dem med olika målningar. Vissa har till och med gjort frisyrer till sina DIY-koppar. Nåneeeej, jestas, det var ett skämt. (Och jag har inget emot riktiga menskoppar, blev bara lite trött just när jag skulle tvätta kläder. Och nu tog jag fram datorn för att skriva skönlitterärt, men steget till att skriva bajs på bloggen var tydligen kortare.)

Publicerad 24.05.2016 kl. 20:00

Cancer och perspektiv

Tänkte antagligen just sätta igång och gnälla eller något annat när jag rasslade in i Jonnas blogg och läste detta.

Och sedan detta.

Nu sitter jag helt tyst och lyfter en kaffekopp mot Jonna. Jäklar du är kova! Och tack för att du delar med dig.

Publicerad 24.05.2016 kl. 11:29

Soldagen

Så gulligt av min telefon att göra en liten film av min soldag på terassen. Försökte ta en bra bild, men lyckades inte riktigt. Men tänk att av tjugo mindre bra bilder fick min telefon för sig att föreslå en liten film som ju ändå blev ganska söt.

 

Publicerad 23.05.2016 kl. 21:56

Och ännu mera mörker

Nånej, skämta bara. Idag solar jag.  Ända sedan jag var på yogaresa till Indien har jag frusit. Jag tror att det hände något med min inre termostat där. Jag går med yllesockor hela sommaren. Och nu just solar jag i bikini+yllesockor+hartänder. Väldigt snyggt kan man säga.

 

Publicerad 23.05.2016 kl. 16:03

Ännu om mörkret

Jag skrev en text om att ingen kommer att älska dig så mycket som du förtjänar, det är bara du själv som kan göra det. Därför måste du försöka älska allt, det onda och det goda. Allt -  det du tycker är fint och mindre fint.

Nu skulle jag vilja göra ett tillägg, tänk om det är så att det inte är det som är bra med dig som gör dig älskvärd. Utan att det faktiskt är allt det där andra som gör dig ännu mera värd att älskas. Att det faktiskt är just sprickorna som är det mest värdefulla. Allt det onda, sjuka och det som är tungt, det är det som gör dig extra fin. Att du inte är värd all kärlek trots dina brister utan just tack vare dom.

Om jag tänkter på alla människor jag älskar så är det de som har kämpat och som fortfarande kämpar som är mest  betydelsefulla för mig. Som har sprickor, repor och ett mörker. Ibland är mörkret verkligen stort, men det är inte farligt, där växer och gror vackra saker. Jag gissar att de största konstverken måste ha det där mörkret för att kunna födas. Eller gissar och gissar, så är det ju.

 

Publicerad 22.05.2016 kl. 21:37

Brustna relationer

Om ni befinner er i Helsingfors så rekommenderar jag utställningen om brustna relationer.  Jag hade inte alls förstått att museet ligger bara några minuter från vårt hem, vid senatstorget. Jag var inne där en sväng idag och berördes av alla berättelser. Gå gärna ensam, utställningen går ut på att man läser berättelser och om man går dit med någon som läser i en helt annan takt än en själv så blir det irriterande.
Publicerad 21.05.2016 kl. 14:07

Den stora kärleken

Okej, det här är smörigt, men här kommer det. En liten text som pockade på mig imorse och som jag visste att jag måste skriva vare sig jag vill eller inte. (Hah och jag som just skrev att jag aldrig innan planerar vad jag skall skriva.) Jag gissar att det finns någon jag känner som måste höra det här just idag, men jag vet faktiskt själv inte vem. Dela gärna så att den som mår dåligt idag får detta. Jag tror att några ord kan göra stor skillnad.

Visste du att ingen annan än du själv kan älska dig så mycket som du förtjänar? Ingen annan känner till precis allt du gått igenom, alla onda tankar och drömmar du haft. Du skall älska dig själv. Du skall älska allt, eller åtminstone känna en ömhet inför allt som inte är precis som du skulle önska. Dina fula tår, ditt tunna hår och inåtväxta hårstrån förtjänar din kärleksfulla blick.  Dina korvar kring magen, dina platta bröst, ditt osymmetriska ansikte är ett mirakel. Allt som inte är perfekt är perfekt för det gör dig till dig.

Alla dina s.k. mentala brister, alla motbjudande tankar du har, alla s.k. fula känslor, det är du! Du skall inte försöka göra dig av med det, tränga undan det. Kasta dig istället in i det och se vad som händer. När du accepterar något som är svårt att acceptera kan det försvinna.

Du tänker, jaja, det gäller andra men inte mig. Jag kan inte, acceptera det och det. Jag vill inte ens acceptera det, hellre dör jag. Men gör ett test, försök acceptera tio minuter idag. Acceptera ditt liv, din vikt, din sociala oförmåga eller vad det nu kan vara, acceptera det i tio minuter. Vad känner du? Vet du inte vem du är utan det där stora och sjuka? Det gör ingenting, du finns nog.

Och vet du vad? Om det inte går att acceptera är du underbar ändå. Du är perfekt med alla dina fel, brister, styrkor och passioner. Skäms inte över dig. Bär huvudet högt. Och ibland kan du fejka.

Visste du att värden finns till för dig? Och att du finns till för världen? Döm inte ut dina talanger. Skäms inte, du har också en plikt att bjuda på dig själv. Bjud på det du älskar att göra. Det du älskar att göra, det skall du göra. Så enkelt och så svårt är det. Du måste försöka leva.

Du kommer aldrig hitta en plattform då du vet allt och är klar med hur du skall förhålla dig till allt.  Du kommer ofta att ha en sten i skon och hundra andra saker som kunde vara bättre. Men nu är det som det är och jag vill att du skall se på dig själv med kärleksfulla ögon. Så som en mamma ser på sitt länge efterlängtade barn. Försök du vara den där mamman själv. Behandla dig själv som den där kärleksfulla modern skulle göra.

Det är okej att vara rädd, vilsen och liten, vi är det alla nu och då. Det är inte farligt. Det är inte roligt, men det är inte farligt. Du är guld och du förtjänar all kärlek i hela världen. Säg det till dig själv hela tiden. Säg att jag älskar mig själv. Det gör inget om det känns som lögn till en början, efter ett tag inser du att det är sant, kanske bara i små stunder, men också det är värdefullt. Och kom ihåg att få saker är helt svarta eller vita.

 

 

Publicerad 19.05.2016 kl. 12:01

Prutthumor

Fick i uppgift att skriva något i anknytning till kvällens Lasso-sändning. Det blev en pruttkolumn. Känner att jag gav lite väl mycket av mig själv, men de må nu vara.
Publicerad 18.05.2016 kl. 10:58

Stor blond

Ligger i sängen och skriver lite. Började men en novell med titeln Stor blond. Det visade sig genast att det inte fanns någon där, bara titeln. Fortsatte sedan på en barndomskildring. Jag som avskyr barndomskildringar över allt annat. Orkade inte ens med Min fantastiska väninna så mycket avskyr jag det. Tyvärr har jag aldrig någon kontroll över vad jag skriver. Jag har aldrig haft någon som helst kontroll över vad jag säger heller så på sätt och vis är det ju helt logiskt.

 

 

 

 

Publicerad 17.05.2016 kl. 21:05

Voj nej

Både min sambo och jag är sjuka som lördagskorv. Eller han är sjukare eftersom han varit på sjukhus några nätter. Jag bara sympatiserar med lite vanlig förkylning, men snart får jag nog liggsår och då skall jag klaga som aldrig förr.

Under helgen var jag på skrivkurs som jag just och just orkade med, det värsta var att jag igen var väldigt dålig. Jag menar att jag skrev så dåligt att det var en plåga att läsa upp mina texter för klassen. Jag försökte läsa så snabbt och tyst att ingen skulle märka vad jag hade skrivit, men tyvärr gissar jag att de som satt närmast mig nog hörde, det började nämligen blöda från deras öron.

 

Hej!

 

Publicerad 17.05.2016 kl. 09:57

I bussen

Eftersom jag slösat pengar som vore de flatlöss tog jag billighetsalternativet till Åbo. Sitter nu i en Onnibus som kostar fem euro. Fem euro! Med gratis internet och intressant klientel. Såg just en dam som hade med sig sin egen pall. Hon har alltså alltid med sig en röd, liten pall så att hon kan sitta i vilken kö som helst; när det blir rött just, när hon får tråkigt, när hon vill spela Clash Royal. En annan dam åt med stor iver och njutning en fil medan vi köade till bussen. Jag skulle inte själv ha kommit på att ta med mig en fil som resesnack, men nästa gång!

Ännu imorse visste jag inte om jag skulle kunna resa till skrivarkursen emedan natten kantades av sjukdomar och elände. Men nu verkar allt vara under kontroll och jag har ett givande veckoslut framför mig. Min kursvän Kugge och jag kommer att ordna ett infernoeurovisionsspektakel på vårt rum imorgon.  Eurovisionen är ju något som sker vare sig man vill det eller inte och jag har märkt att bästa sättet är att omfamna den ordentligt. Med bingolappar, tävlingar, hattar och skumpa.

Fast mest handlar helgen om att skriva och tala om text. Jag älskar att jag får leka skribent. Författaryrket framstår plötsligt inte alls så lockande som jag tänkt. Har helt förlorat min avundsjuka mot mina framgångsrika författarvänner. Jag har nog haft det lättare som kaffedrickare och offentlig fjant på yle. Förbannar den där onda författardrömmen jag haft sedan jag var 11 och min rektor sade att jag nog blir författare. Säkert fanns det andra som sade andra saker på den tiden, men jag hörde bara F Ö R F A T T A R E.

Publicerad 13.05.2016 kl. 11:21

Att klä sig som en finlandssvensk och andra små problem

Ni har kanske sett bilden av en svensk pojkvän som testar sin flickväns kläder. Bägge är SK normalstora men alla kläder är L eller XL. Min rumpa är inte särskilt stor men jag köper oftas underkläder som har storlek MEGA-XL. Nå det är inget problem, men jag undrar alltid att vad skall man ha för kläder om man är stor på riktigt?

Men nu mina små problem; Varför vrider sig benet på 8/10 av mina byxor? Spelar ingen roll om dom kostar 10 e eller 100 e. Är det mitt ben som är vridet eller är det så att det är svårae att sy vänster ben i en symaskin?

Ett annat problem är att jag just köpt kläder som gör att jag ser ut som en finlandssvensk. Helt snyggt på andra, men jag känner mig helt fel i sådana kläder. Som en mommo, men på ett dåligt sätt. Jag förmodar att jag ännu som 70-åring bäst kommer att trivas i kläder som är ämnade för 14-åriga pojkar. Men vad gör det?

Nå, nu har jag glömt mitt tredje problem, får återkomma.

 

Publicerad 12.05.2016 kl. 11:05

Det värsta man kan säga åt någon

Det värsta man kan säga åt någon är att det blir nog bra. Det blir nog bra! Hur kan den andre veta det? Ponera att någon är riktigt sjuk och har djup ångest och kanske snart skall få reda på resultatet från något test som betyder liv eller död. Då säger någon, lita på mig, jag känner på mig att det blir nog bra.

Förstås är det här sagt i största välmening och av kärlek, men effekten blir att det verkar som om man ringaktar den andres ångest. Jag avskyr det där att du skall se att det blir bra. Visst, man kan säga det om det handlar om mindre saker, kanske ett uppträdande eller annat, men om det handlar om svårare saker skulle det vara finkänsligare att inte säga så.

Och låt säga att problemet eller vad det nu var har löst sig efter fem, tio år säg inte då heller. Ja, sade ju att det skulle gå bra! Känslan blir att de där fem, tio åren av ångest var helt onödiga. Fjantiga rent av. Du borde inte ha fjantat dig i fem, tio år utan bara litat på mig.

Förstås är det alltid svårt att veta vad man skall säga i sorgliga situationer och vi har alla förståelse för att det ofta blir fel, det är inte så farligt, men ännu bättre om man erkänner det och kanske inte kommer med så många råd och påståenden. Bäst att ge sitt öra bara. Eller hur tänker ni?

Och jo, förstås finns det värre saker att säga än att det blir nog bra, men på min lista finns den meningen högt upp.

Publicerad 10.05.2016 kl. 13:13

Hemma och sur

 

Rom var mäktigare än månen, men nu är det måndag igen.

 

 

Nu är jag hemma och sur som en gammal stövel. Försöker så bli av med mitt omoderna soldyrkarbehov, men det är inte alltid lätt. Nu just gurglar jag fradga av ilska över att sitta inne på ett kontor när ALLA ANDRA är ute och skuttar och blir BRUNA.

 

Publicerad 09.05.2016 kl. 14:38