Jobbet

Imorgon klarnar det antagligen vad jag kommer att jobba med i framtiden på Yle. Om det blir i cafét har jag redan lovat rabatt till alla mina vänner, men hoppas ändå inte det blir caféjobb.

Jobbade en gång på café men var så dålig at jag måste sluta och jobba på tidning i stället. Hade svårt med att sälja tårtor jag visste var gamla och stod inte ut med att vissa saker var så dyra. Varnade folkt alltid att nej, nej ta inte den där, den är torr osv. Det var ju inte snällt mot ägaren, men ägaren var inte fattig och jag tänkte att många människor sällan har råd att gå på café och när dom går skall det inte vara torrt skräp dom får.

Och på tal om ingenting, lyssna gärna på vår bokpodd också, det senaste avsnittet blev mycket bra tycker jag. Hoppas vi får fortsätta med podden på hösten, men i så fall måste vi få lyssnarsiffrorna att stiga, vet inte hur. Ifall ni tipsar om den gör ni mig så jäkla glad, men jag kan ju inte tvinga er att tispa, i synnerhet inte om ni hatar den. Och på tal om att hata och älska och annat, vad säger ni om den nya Twin Peaks? Jag är fascinerad, men känner mig lite lurad. Det är som om någon helt enkelt skämtar lite väl mycket på tittarnas bekostnad, att hur mycket mänttigheter kan vi trycka ut utan att någon klagar. (Mänttigheter, slang från 80-talet och betyder tassigheter.)

 

 

Publicerad 23.05.2017 kl. 22:10

Tung måndag

Idag är det lite tråkig fiilis på Yle eftersom samarbetsförhandlingarna avslutades idag.

Hade inte heller riktigt tid att sova ordentligt på veckoslutet som tillbringades i Åbo på kursen i litterärt skapande. Tre fjärdedelar av utbildningen är över och jag känner att det börjar brinna i byxorna. Hade trott att jag hade hunnit åstadkomma mera under kursen. Men än finns ju tid.

 

 

Här några av mina älskade kurskamrater, bl a Kugge. Och Systrami har tagit bilden. Tycker annars mycket om idén att besöka olika ratatabloggare och nu fick jag se hur det ser ut hemma hos Hanna.

 

Ps. Jag behöver läsbrillor. Jag trodde det skulle hända först när jag var 60, men jag skall få brillor redan nu, Styrkan var +0.75 tror jag så det är väl inte så mycket? Har någon annan också läsbrillor?

Publicerad 22.05.2017 kl. 16:28

Hälsningar från Åbo

Det här veckoslutet är det igen litterärt skapande i Åbo. Jag har kommit att tycka väldigt, väldigt mycket om alla personer i gruppen, ifall ens en är borta känns det fel.

 

Idag är det soligt och vi sitter inlåst i en källare hela dagen, min utmaning är att sluta gnälla på den saken. Jag tänker från och med nu inte uttala förbannelser om den saken vare sig högt eller tyst inombords. 

Publicerad 20.05.2017 kl. 10:11

Hejdå och tack för allt

Chris Cornells röst har följt mig genom mitt vuxna liv. Speciellt den här låten har jag lyssnat på repeat under lite djupare depressioner.

 

Cornell tog livet av sig igår utan att någon hade märkt att han skulle ha varit deprimerad. Många, många kan vara verkligt djupt nere utan att det syns utåt och så är det med den saken. Kunde någon ha hjälpt honom? Jag vet att åtminstone all kärlek och alla hyllningar vi ger honom nu när han är död borde ha kommit tidigare, han har alltid varit underskattad.

 

Det är så ofta stor talang kommer med svår ångest och depression. Åt andra hållet är sambandet sedan inte lika starkt, att den som har ett mörkt psyke också har någon briljant talang, eller vad säger ni?

 

 

 

 

Publicerad 18.05.2017 kl. 23:22

Kom ihåg

En snabb reminder, också till mig själv. Den vars liv ser lätt, vackert och perfekt ut kan vara något helt annat i verkligheten. De flesta av oss visar bara den soligare sidan av verkligheten på insta, fb, bloggar, skolan, arbetsplatser osv. Därför, speciellt därför, kan man alltid vara lite extra snäll, ge ett leende, hjälpa lite osv. Och på tal om hjälp, ofta känner man sig lite klumpig och tassig när man räcker ut en hand, kanske frågar hur någon verkligen mår och sedan också lyssnar.  

Jag har nu ändå kommit fram till att fastän det inte alltid blir helt bra så är det ändå hundra gånger bättre att fösöka än att låta bli. Vet ni vad jag menar? Man närmar sig någon så försiktigt man bara kan och frågar om hen behöver hjälp, men man känner sig som en elefant och sen kan man ofta ändå inte göra så mycket än ge två öron och kanske ett handtag i praktiska frågor.

Och så en random solig bild från igår. Jag gillar den märkliga handen bäst.

 

 

 

Publicerad 17.05.2017 kl. 16:09

Den perfekta kroppen

På tal om gårdagens inlägg, här om dagen sade en kvinna med en objektivt sett sk. perfekt fitnessmodellkropp till mig att hon avskyr sig själv för att hon inte är nöjd med sin kropp. Det är ju det att det är svårt att bli nöjd med något även när det är "perfekt", för perfekt kan ändå alltid bli lite bättre. 

Jag visste inte vad jag skulle säga annat än ge samma råd jag gav här igår, nämligen att titta på Embrace på netflix. Nog vet jag att hon redan vet allt det där, men det räcker inte att bara veta, man måste känna också. Och för att kunna känna måste man ägna sig åt regelbunden hjärntvätt. Att säga åt sig själv hundra gånger per dag att jag är vacker, jag är fin, min kropp är underbar osv. Först ljuger man helt enkelt om det är det som behövs och efter ett tag blir det sedan sant. 

 

 

 

Publicerad 16.05.2017 kl. 17:59

Kroppspositivism

Den här dokkaren på netflix är verkligen fin. I början verkar den kanske vara ganska basic, men när Turia Pitt dyker upp med sitt perspektiv blir det verkligen guld. Jag hoppas att alla tittar.

https://bodyimagemovement.com

 

Publicerad 15.05.2017 kl. 18:58

Boktips

Har ni tips på bra böcker som man bara måste läsa? Sådana som förjänar en genomgång i bokpodden Hietanen & Kela?

 

Publicerad 15.05.2017 kl. 14:41

Mortified

Nu på onsdag skall jag stå på Apolloteaterns scen och läsa högt ur min dagbok. Det kommer att bli helt förfärligt, men kanske lite roligt också. 

Alla som bloggar på ratata har dessutom fått ett extremt fint erbjudande.

 

Publicerad 14.05.2017 kl. 18:08

Inga förväntningar

Är mycket glad över att det är fredag, men tänker testa på att inte ha några förväntningar alls inför veckoslutet. Brukar alltid drömma om den stora avkopplingen och sen är jag alltid lite besviken på måndag. Tänker nu att jag skall ha ett halvbra veckoslut bara, med lite mera lästid än vanligt, kanske lite mera sömn, men sedan inget desto mera. 

 

 

 

 

 

Publicerad 12.05.2017 kl. 12:04

A Lady Never Tells

Den här podcasten är guld. Ärlig, modig och lite rolig också. Beundrar faktiskt ärligheten mest. Vad lyssnar ni på? Någon som testat S-Town?

 

 

 

 

 

 

Publicerad 09.05.2017 kl. 16:13

Nåd

Blev idag intervjuad angående nåd. Visste om intervjun på förhand och har därför tänkt på begreppet hela veckoslutet och det har känts väldigt hälsosamt. Det slog mig att jag fått emotta oerhört mycket nåd under mitt liv, bara en sådan sak att jag inte kommer på en enda gång då någon varit elak mot mig. Jag har nog blivit rånad och sådant men det har varit utomlands och inte riktat mot mig personligen.

Största nåden är nog det att jag fått vara fysiskt frisk hela livet, jag har ju inte ens brillor eller brutit ett enda ben. (Eller jo tummen lite här på våren, men inget större.)

För mig har det alltid varit självklart att betala tiondet, det vill säga att tio procent av lönen alltid går till välgörenhet. Det här är inget jag någonsin pratar om eftersom det verkar självgott och skrytsamt, men idag kom jag till insikt om att det kan vara bra att tala om det ifall det får någon annan att också göra det. Men överlag upplever jag nog att nåden gör lite väsen av sig, att det är handlingar i det tysta. 

 

 

 

 

Publicerad 08.05.2017 kl. 15:28

Unna och unna

Men nu är det ju sol i Finland också! Ojojoj. Nu tänker jag smita ut från jobbet och äta glass i solen. Såg en bild av citronglass på insta. Nu vill jag ha citronglass. För det har jag förtjänat, nej usch, man behöver inte förtjäna sånt, men å andra sidan unnar jag mig hela tiden för mycket av nästan allt. Har blivit lite för snäll med mig själv. Vet inte om det är helt ok, å andra sidan har jag i ett halft årtusende varit helt för sträng med mig själv. Bäst med lite balans, men före det glass.

 

 

Publicerad 04.05.2017 kl. 16:01

Det här skrev jag egentligen redan igår men vad gör nu det.

Äntligen hemma efter en vecka på Ibiza, en vecka som var båda bra och dålig, dålig för att jag var sjuk flera gånger och för att det var lite för lite sol. Men bra på alla andra plan. Sällskapet var bäst och till det hörde en två-åring. Jag hade i ärlighetens namn föreställt mig att det för det mesta är väldigt jobbigt och nervpåfrestande att ta hand om en två-åring och jag hade inte ens tänkt att det kunde förekomma positiva sidor alls, men det var faktiskt mycket trevligt att tala med barnet. Min inre sånggudinna steg också fram och egentligen borde hon ha förbud att uppträda pga viss tondövhet, men jag insåg att jag kan passa på när barnet ännu är artigt och inte protesterar. Ibland såg han dock förvånad ut i stil med att vad gör du, du väldigt sjuka människa?

 

Igår var vi på stranden så länge att jag faktiskt nästan fick nog. Just nu känns det som om jag inte behöver sola mer i år. Har aldrig haft en sådan känsla tidigare. Ja och igår på stranden fick jag också en ny vän, en hund som var tre år gammal och arbetade på flygfältet för att skrämma bort fåglar. Månne det nu kan stämma? Eventuellt var ägaren en bedragare? Men kan ni tänkt er något gulligare, det var en blond spanielsort.

 

Nå, nu just är jag brunish och glad. Skriver det här i flyget som är fullbokat, men som har en tom plats bredvid mig. Jag älskar när det händer och det har hänt ovanligt ofta på sistone. Å andra sidan har mitt bagage inte anlänt kanske hela fem gånger under de senaste två åren så min flygkarma är väl ganska medioker ändå. 

 

Imorgon blir det jobb, det blir spännande eftersom det känns som om jag varit borta i flera månader, men det var ju nog bara en vecka och på måndagen skrev jag en liten grej i anknytning till Svenska Yles bokpodd som för tillfället heter Hietanen & Kela. Mina arbetsroomie Ida är på mammaledigt och podden heter nu just Hietanen & Kela. Två avsnitt är ute och blir så glad om ni lyssnar och feedbackar. Blir ännu gladare om ni delar podden i era bloggar, fb eller andra kanaler eftersom vi har så jäkligt få lyssnare. Måste hitta på nån bra grej för hur jag skall marknadsföra podden. Kommer att klippa ihop delar av den så att den kan gå också i Vega nu på sommaren och då kommer ju folk mer eller mindre att måsta lyssna på den, men det går inte att jämföra med hur mycket det betyder att någon faktiskt väljer att söka upp podden och sedan lyssna på den, kanske flera gånger till och med.

 

Publicerad 03.05.2017 kl. 10:10

Skadeglädjen

Nu får ni skratta så håret lossar. Det har inte varit sol på hundra dagar och jag har varit sinnesjukt sjuk nästan varje dag. Förfärligt säger jag. Förfärligt.
Publicerad 30.04.2017 kl. 19:39