Eller jag vet inte vad som hände, men Hannah och jag poserade lite idag.
Imorgon far jag till Stockholm - med båt! Kan ni förstå hur skönt jag skall ha det med mina böcker? Sedan skall jag hänga runt på stan hela fredagen för att gå på en konsert på kvällen. Veckoslutet tillbringar jag i Uppsala. Har ni bra Stockholmstips? & Other Stories skall jag åtminstone besöka.
En bekant skriver på facebook att hon nyss krypsprang runt Tölöviken. Jag blir så förtjust, jag krypspringer nämligen också. Jag tänker adoptera det uttrycket.
Ni vet väl vad krypspringa är? Det är när en tax försöker springa efter en boll och så har labradoren tagit den redan för 50 meter sedan. Benen är för korta och för tunga, man borde inte ens springa, men man vill ha bollen. Det är krypspringa ungefär.
Idag råkade det sig så att jag och en man jag aldrig sett tidigare hela tiden var på samma plats. Det började med en gemensam hissfärd. Sen var vi båda i gymmet samtidigt. Sedan var det lunchkön där vi stod fast i varandra och därefter var vi i samma kaffekö två timmar senare.
Tänk om det fortsätter imorgon? Vad betyder det? Är de jag eller han som förföljer den andra? Tänk om han är en privatdetektiv som skall ta fast mig för något gammalt mord jag kanske har på mitt samvete? Jag är så nyfiken. Vad tror ni?
Jag kände en gång en familj som alltid sade ordning och reda, pizza på fredag. Kanske man säger så i alla familjer, jag vet inte, men jag tilltalades så av denna devis. Idag är det söndag, men jag försöker ändå tillverka pizza hemma. Jag säger försöker eftersom jag ännu inte en enda gång lyckats med att baka eller tillreda någon maträtt som vi klarat av att äta utan att bli förtvivlade.
Problemet är att jag aldrig orkar följa recepten. Jag måste få freestyla, annars känner jag mig fjättrad och plågad. Men idag har jag följt ett recept. (Nästan.)
Om du inte kan springa undan, inte gömma dig, inte förtränga det eller tiga det till döds, då är det bäst att acceptera det. Eller ännu hellre rusa rakt in i det, omfamna det och fira att du är mitt inne i det.
Ni vet vad jag tycker om Eurovisionen, men idag skall jag delta till hundra procent.
Idag gästade jag Boktid. Thomas Ludin medverkar också. Bra man måste jag säga. Vi talar om kändisskap och Val McDermids deckare Flyktpunkten. Här kan man se det makabra programmet. *
* nå inte är det makabert, men kom inte på något annat adjektiv.
Funderade om det är på grund av ålderdomen jag skrev en sådan rubrik, men kom fram till att om jag vore 20-någonting skulle jag gjort det ännu oftare och förmodligen på latin.
När jag kom hem från jobbet idag märkte jag att Tommi hade tvättat fönstren. Kan ni fatta, en pojkvän som a) själv noterat att fönstren är smutsiga och b) frivilligt tvättat dem?
Eller ens att jag skulle ha gjort det själv, nej, om några veckor skulle jag ha sett hur smutsiga dom är och sedan skulle jag ha lidit och kvidit i tre månader, eller ett år och sen, efter mycket ångest, skulle jag kanske ha tvättat dem.
Jag gillar denna idé mycket. Kom igen nu, alla är dåliga på åtminstone någonting.
Enligt mina undersökningar har det visat sig att alla är extra trötta idag. Det beror kanske på att jorden är bakfull.
Jorden och Pluto, som har ett jobbigt distansförhållande, skypade igår och hade fest på var sitt håll. Det gick lite för långt. Pluto sade saker som han inte menade och jorden visade sig alldeles för lättklädd i webcammen. Ja det gick helt enkelt för långt. Idag suckar jorden och varje rörelse, vartenda ett snurr gör ont. Jorden känner sig uppsvullen och ofräsch, fingrarna är som små korvar och hundarna nafsar lystet efter dem. Det är inte en lätt dag idag. Inte för någon.
Eller, vad vet jag, det här var nu en teori.
Idag har jag haft en glassträff med vänner och hundar. Vi satt på fågelskit i Esplanaden, jag kände mig både normal och finlandssvensk.
Nu skall jag till Borgå, med bussen. Jag är själv proletär, men bussen känns ändå lite, hm, lite. Nej, vad fan, bussen är bra.
"Prolen i alla länder, förena er i en lite ring. Ding dong."
Tack till den duktiga vännen som skickade in detta förslag till dagens viktiga bild. Jag har nu haft ett morgonmöte med mig själv och godkänt bilden. Detta ÄR dagens viktiga bild.
Notera gärna det målmedvetna huvudet. Den förvånade men ack så habila kroppen. Hur känner ni inför denna kroppsställning? Inför denna flygrutt?
Jag skrev ju om hur ledsen jag var över att vår vecka på sommarstugan inte blev av. Min baktanke var att ni skulle tycka lite synd om mig och sedan trösta lite. Aldrig i livet trodde jag att det skulle komma snälla erbjudanden av underbara typer som vill låna ut sin sommarstuga. Men jo. Jag är så rörd och så glad. Samtidigt vet jag att om det vore omvänt så skulle jag också göra samma sak. Eller det HOPPAS JAG VERKLIGEN.
Så nu hoppas jag att vi alla tar efter och ger åt dom som saknar det vi har. Det behöver inte vara så stort, men t ex bjuda på kaffe och bulla åt någon som har ännu lägre lön än man själv har. (Hur bra lön man än har, är det ju sällan tillräckligt, eller hur?) Kanske man kan bjuda på en middag? Eller bara ge tid. Träffa dina föräldrar och morföräldrar- om du ännu har dom kvar. Far till famo och bry dig inte om att hon serverar bulla med hårstrån och att hon kanske är lite tradig. Ställ frågor och lyssna på henne. Det är så väldigt värdefullt och när hon är borta så fattar du att det var mest värdefullt för dig.
